Schack matt

Postad i: Just nu..
Måste summera det hela lite för att själv förstå. Vad är det jag ser o hör, är det en mardröm jag går omkring i? Snälla nyp mig så jag vaknar.

Fredag 27/2 ca kl 9.15 Tog prover på Geria vårdcentral. Samma dag ca 16.45 blir jag uppringd aven läkare o får veta att mitt kaliumvärde är så lågt att dom vill att jag kommer in o tar mer prover o ekg. Vägrar. Sticker hemifrån. Dom ringer mamma. Mamma säger oxå att jag inte vill åka in för jag är livrädd att bli inlåst på Piva igen. Dom ber oss återkomma om jag kommer in eller inte. Ca kl 21 ringer samma läkare igen o ber mig
-Snälla kom in för det är allvarligt o ev behöver du kaliumdropp o ligga uppkopplad med ekg för att se din hjärtrytm. Vägrar. Ger luren till mamma. Dom lägger på o ska återkomma igen efter att ha pratat med bakjouren. En stund senare ringer hon igen o erbjuder mig att komma in o hämta kaliumtabletter. Tar budet. Mamma sätter sig kl 22 en fredagkväll o åker 6 mil t/r till Norrköping för att hämta några tabletter till mig.
Lördag 28/2 Knaprar kaliumtabletter. Blir uppringd av läkaren igen o blir ombedd att komma in o ta ett nytt kaliumprov. Antingen idag eller imorgon säger hon. Bestämmer att jag kommer in på söndag o tar ett nytt prov.
Söndag 1/3 Åker till psykakuten o tar ett blodprov. Ordineras att fortsätta äta samma höga dos av kaliumtabletterna.
Idag måndag 2/3 kl 13, läkarbesök o utvärdering av frukostträffarna. Ja de 3 frukostarna har funkat bra men det hjälper inte mycket, jag behöver mer hjälp än det. Då dras snaran åt runt halsen o läkaren sparkar undan den rangliga stolen med sköra ben jag står på. - Jag har inget mer att erbjuda och det är nog bäst att du avslutar kontakten med ätsektionen.
Farmor, farfar o jag satt chockade o vi alla 3 undra nog om vi hört fel.
VA!? Vänta vad sa du? Är du seriös!?
-Så nu drar ni in frukosten oxå?
- Ja dina värden har ju bara blivit sämre.
- Ja o då avslutar ni vården istället för att erbjuda mig mer hjälp!?
- Slutenvård är det vi kan erbjuda.
- 26:an o Piva? Det är ingen hjälp, det är förvaring.
3 chockade personer, en dietist samt en läkare brytande på polska sitter under samma tak o stämmningen i rummet går inte beskriva med ord.
- Det finns ju behandlingshem som tar emot svåra fall, så svälthjärna kan ni inte skylla på. Vad krävs för att Sanna ska få riktig hjälp?
- Det är inte aktuellt med behandlingshem för Sanna.
- Men hon är ju väldigt sjuk, hennes hjärta håller på att stanna o ni släpper henne helt o vill avsluta kontakten.
- Ja.
- Vadå JA!?? Ni måste väl fatta att det inte funkar, att hon inte klarar av att tygla detta på egen hand, särskilt inte nu när hon är så svag oxå..
Jag blir frustrerad, rädd, arg, besviken, överkörd o påbackad gång på gång. Hängandes där i snaran läkaren satt runt min hals står ja kvar med en liten tå på stolen. Nu är det kört. Dom vill att jag ska dö. Dom har gett upp mig nu. Som man bäddar får man ligga. Skapligt ja måste retat upp dom under dom där månaderna inlåst på psyk för att bli behandlad såhär. Vet inte alla tankar som far genom huvudet.
Efter 2 timmar av vilda diskussioner tårar o 2 krampanfall i benen så ja va tvungen o resa mig ur fotöljen pga smärtan fick jag iaf fortsätta att komma o äta frukost en dag i veckan. Tack. Och jag menar det faktiskt. Tack, en frukost är inte mycket men det är mer än inget.
Fyfan så ynklig ja känner mig. Känner mig så jävla fel o dum o samtidigt övergiven.. Jag vill inte bo i Östergötland..
Antingen flyttar jag eller så får jag visa dom att jag kan själv. Sanna kan själv, det har hon alltid kunnat. Det är nu det är upp till bevis. Fyfan är livrädd.. just nu vill jag bara sova o dö för en liten stund. Nya tag imorgon. Chockad. Schack matt! Godnatt!
  • Postad i: Just nu..
  • 512 visningar
  • Nära Söderköping Ö

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229