Morgon.. god vet i fan

Sovit oroligt. vaknat kl 2.00,4.00,5.00, & 07.05. Då gick jag upp fast jag egentligen bestämt att ja skulle ligga o sura i sängen hela dagen o inte äta, dricka eller prata med nån..Det höll ju länge. Rastlös som man är gick jag upp ändå o gjorde det som jag inte ska göra på morgonen. Kunde inte låta bli. Bäst o passa på... Apatisk kan ja va nån annan dag.
Hade redan igårkväll bestämt att jag inte skulle gå upp då jag flippa ur o fick ett litet psykbryt runt kl 22.
Pga några godisbitar.
Så löjligt.
Lika löjligt som när jag vid mellis kl 15 igår satt o hade ångest o grät över en kardemummaskorpa med smör som jag skulle äta. Åt den tillslut.
Hade lagt upp en strategi till kvällen o den höll nästan. Hade tänkt vänta ut kvällspersonalen o sen be natten som går på vid 21.30 om mitt godis. Bara det att min kontaktperson(kp) för gårdagen va kvar o allt sket sig. Det vart tjaffs om storlekarna igen på godisbitarna o jag fick inte röra godispåsen själv. Jag försökte resonera. Min kp räknade en kola med papper på (liknande rollo-kola) som en bit. Men dom bitar daim i lösvikt (som krokant, rektangulär) som bara är nätt o jämt en tugga räknades som 2 bitar. Jag höll upp en kola o öppnade pappret runt den lilla daimen.
-Så du menar att kolan är en bit men den här daimen som är mindre än kolan räknas som 2 bitar??
-Ja.
Tog bara kolor o 2 bitar marabou. 8 bitar tyckte jag. Genom att bara ta kolor fick jag ju mer. Ändå missnöjd.
-Fy fan för er! svor jag när vi stod där o tjaffsa.
-Ni vill att ja ska gå upp i vikt men när jag väl vill äta får jag inte.. Dumma är ni. Det är väl bättre att ja får i mig kalorier av nåt slag än inga alls????
Återigen så löjligt o så fånigt o tjaffsa om en sån sak kan jag tänka såhär i efterhand men aaa just då va de andra världskriget som pågick...
Fick min skål med dess innehåll. Svor o många dumma grodor flög ur min mun. vilket jag självklart idag skäms över.
Fy fan! Död åt er! Fan för er! Fyyyy fan! Jag HATAR er!!
-Du kan ju gå hem nu så slipper ja se dig, va de sista jag sa innan min kp gick hem. Trodde hen skulle jobba nu idag men hen va visst ledig. Skulle bett om ursäkt.
Efter det lilla godis utbrottet som utspelade sig vid soffan kasta jag aggressivt alla kolapapper i den blå papperskorgen. Drämde den töntiga lilla plastskålen i bordet o gick med raska steg mot mitt rum. Tog i allt vad ja förmådde o smällde igen dörren så högt som möjligt o låste. Orkade inte tända lampan. Ställde mig ned ansiktet nertryckt i kudden o skrek ångestfullt. Aaaaaaaaaaahhhhhhhhh! Aaaaahhhhhhhh! Luften tog slut o jag kipa efter mer o fortsatte skrika, upprepade gånger. Aaaaahhhhhhh Aaahhhhhh!!
Va så ångestfylld, så ilsk, så arg o vansinnig. När rösten försvann vart det tyst. Tog då till nävarna o slog i sängen allt vad jag orka. Dunk. Dunk. Dunk. Personalen öppnade.
-Sluta slå!
Jag började gråta. Elefant tårarna rann. -Jag hatar er! snörvla jag.
Krama kudden o gömde huvudet i den. Personalen gick. Ilskan kom tillbaka tillsammans med känslan av övergivenhet. Helt ensam sittandes i ett mörkt kalt rum med en säng o med herr ångest som sällskap. Vart arg igen o tog kudden, slog omkring mig, i väggen, dunk dunk, dunk Va det inte betong?? Slog i sängen, dunk dunk, dunk. Aggressionerna lättade något. Personalen kom in igen.
-Sluta slå! Gå o lägg dig istället.
-Va fan ja kan inte sova när ja mår såhär!!
-Se på tv då, ska kolla med ssk om behovsmedicin.
Vart lämnad ensam igen o jag böla som en bebis. Öppnade min dörr o skrek högt ut att
-Om ni nu vill bryta ner mig o döda mig gör det då, med en gång, sluta plåga mig långsamt!! Fy fan för er, hävla misshandlare. Död åt er!
Ilskan sprutade som ett vulkanutbrott.
Fick sen behovsmedicin o satte mig i soffan några minuter. Rastlös o arg. Tog en cigg. Gick tillbaka o satte mig i soffan igen. Fortfarande gråtandes. Allt kändes så hopplöst.
Är besviken på allt o mest mig själv. Ledsen för jag återigen sabbade allt under permissionen när jag fick en chans att visa att jag kan ta ansvar. Ledsen över viktraset som bara gör att jag blir kvar här längre. Ledsen över insikten att jag MÅSTE vara här just nu för det finns inga andra alternativ.
-Läkarna är oroliga över hur dom ska kunna hjälpa dig.
-Dom vet snart inte hur dom ska kunna hjälpa dig längre.
-Din kropp orkar snart inte mer.
-Du kan dö när som helst.
Dom orden fick jag smaka på flera gånger igår. Jag hör vad ni säger men det gäller inte mig. Ni kan slå med en hammare i min skalle men de kommer inte in mer vett för det.
Jag känner mig inte döende.
Jag orkar allt.
Jag är pigg.










  • 258 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg