Efter IVA

Postad i: Det som varit..

På IVA hamnar man när det är så pass illa att livet står på spel.
Fan jag hade ju lovat mig själv att ALDRIG MER vakna upp på IVA med alla sladdar o skit.. och med den då återkommande känslan av att man är så jävla värdelös att man inte ens kan ta sitt liv.
När medvetandet väl börja komma tillbaka på förmiddagen dagen därpå o jag fick upp ögonen satt mamma, pappa o farmor där + min svans (vaket). Oron i deras ögon går inte att sätta ord på. Det va som att dom va svartvita, all färg från ansiktena va borta förutom rödgråtna ögon.

Jag ville prata men fick inte fram några ord. Dosen benzo jag tagit används även som muskelavslappnande i små doser. Kunde inte forma ord. Ville skrika men strupen va så torr att de kändes som man vart utan vatten i flera dygn.
Runt ena armen hade jag en blodtrycksmätare som var 30:e minut pumpades upp o lästes av. Läget vart något mer stabilt o när dom inte längre ansåg mig döende fick jag på eftermiddagen komma upp till avdelningen igen.. minns inte så mkt dagarna där efter. 

Sviterna efter överdosen resulterade i att mitt hjärta inte orkade slå som vanligt. Innan jag gick o la mig tidigt en kväll togs blodtryck o puls. 34 slag/minut.
Somna som en stock men väcktes någon timme senare av att personalen rullade iväg mig liggandes i sängen till AVA (Akutvårdsavdelning). Där fick jag ligga ett dygn under observation ytterligare en gång kopplad med massa sladdar o kanyler. När  läget var under kontroll dvs hyffsat stabilt fick ja rulla upp till Piva igen. Efter det togs EKG o elstatus (blodprov) varje dag men glesades senare ut till varannan sedan var tredje dag. Nu tas det en gång i veckan.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229