Hade inget val, va tvungen att gå till vårdcentralen imorse för o ta prover inför läkarbesöken på måndag och tisdag. De va ju inte lite blod dom ville ha heller.. 10 rör! Fråga hur mycket blod de va i varje rör o fick som svar att 5 rör motsvarar ungefär 3 msk.. så de ser ju mer ut än vad det är. Sa skämtsamt till sköterskan att nu får ja åka in till sjukhuset o få bloddropp höhö..
-Tack ska du ha, trevlig helg, hej då!
Körde rally in till stan o köpte fyra taklampor. Värsta kapet! Nu har ja lampor i överflöd iaf! Lampan ja köpte för nån månad sen för 100:- såg jag en exakt likadan annons på Blocket..
"Exklusiv taklampa från Tyskland nypris 1499 :- nu 450 :-.." Ibland har man flyt!
Mindre flyt vart de när telefonen ringde ca 16.45.. Landstingets växel stod de på displayen. Va vill dom nu då!!?? Såhär dags.. en fredag..tänkte skita i o svara men vart för nyfiken.
-Hej jag ringer från psykiatrin, är det Sanna?
-Ja??
-Jo jag skulle vilja att du kommer in till medicinkliniken direkt o få träffa en läkare. Dom ringde från labb o sa att ditt kaliumvärde va väldigt lågt. Detta måste åtgärdas direkt, det är väldigt farligt för hjärtat. Vi skulle vilja ta ett ekg oxå.
- Jaha!? Tystnad.. Nää men ja tänker inte komma för då låser ni bara in mig på piva.
- Det vet jag inte men du behöver få träffa en läkare. Är du ensam?
- Ja... lång tystnad.. trodde hon la på.
-Hallå?
- Ja hallå, kan jag få ringa din mamma?
- Naae.. då blir hon bara orolig..
- Ja men du behöver ju bli undersökt.
- Nää ja har en läkartid på måndag, kan ta det då. Jag tänker inte..
- Men kan jag inte få ringa din mamma?
- Jo gör det då..
Fick panik, slet på mig ytterkläder tog bilnycklarna o stack. Stängde av telefon så dom inte skulle ringa ugen.Fuck fuck.. dom kommer låsa in mig.. Det kan dom fetglömma, då får hellre hjärtat stanna.
Va borta några timmar sen åkte ja hem till Hälla igen. Tjat tjat.. vardag.
-Jag fick ett nummer som ja skulle ringa o meddela om du kommer in eller inte, sa mamma.
- Okej.. ring o säg de då, att ja inte kommer.
Vi åt räkor o sitter nu o ugglar framför brasan o Lets dance. Då ringer mammas mobil. Hon igen. Mamma sa att ja ville avvakta till på måndag. Hon nöjde sig inte med det svaret utan sa att hon skulle prata med nån bakjour..
Skulle inte förvåna mig om dom sätter ett vårdintyg o farbror blå kommer o knackar på.. suck! Får väl äta en banan eller nåt.. fast dom är för monkeys..
Känner mig inte dåligare än vanligt. Men min kropp är ju tålig..

Nu ringde dom igen.. ville att ja kom in för att få saltdropp o ligga med ekg bevakning. Neeej tack!! Alternativt att nån åker in o hämtar kaliumtabletter för att det är kritiskt. Bla bla..
Nu får stackars mamma sitta o åka o hämta..

Först ställa sig på den där skitmackapären som visar i siffror hur mycket man är värd. Fast skalan räknas åt fel håll.. Idag va de ingen kommentar. Orka inte bry mig. Jävla siffror. Jävla våg. Skit i dom.
Bet ihop o klädde på mig igen. In i hissen o upp några våningar till köket där kastrull, decilitermått o rågflingor stod framplockat så att jag får koka den själv. 1 dl gryn ska det vara. Idag ville jag inte ta 1 dl gryn. Undra om dom ser om ja tar mindre? Nej Sanna! Ska det va så ska det va. Ska ja sitta o åka fram o tillbaka för o fuska? NEJ. Viftade bort tanken. Sen gick det trögt. Gröten gick ner med en tillsägelse från MW.
- Fröken ät din gröt nu.
- Mm..
Mackan tog en halvtimme att äta. Sista halvan av mackan satt jag länge o stirra på o försökte förmå mig att greppa den o ta en tugga men stod inte ens ut med tanken att hålla den i min hand.
- Nu har du bara en liten mackbit kvar Sanna.
-Mm...
När mackan va uppäten vart jag paralycerad. Blicken fastna på den tomma assietten.
- Dags att börja runda av, sa MW.
Då kom tårarna som ett vattenfall i amazonas regnskog.
-Jag orkar inte. Jag vill inte bo i Östergötland.
Tårarna rann o de kändes så jävla skönt. Vet inte när ja grät sist. Känner mig helt tom o känslolös. Ledsen va jag med för mamma ringde o va lite sur på mig för att jag gick ner till bussen imorse.. Skyllde på att ja inte orka skrapa rutorna. Bra ursäkt haha..Orkar inte skrapa is på 6 bilrutor men gå 3km de går bra.
-Klarar du dig nu då? Vart ska du?
-Vet inte.. får väl ta nån buss, snyfta jag.
- Kom vi går in här o pratar lite. Dietisten o jag gick in i vågrummet igen.
-Sanna du är så envis. Du är nog den envisaste patienten jag träffat. Under hela hösten har jag tänkt på dig o din kropp. Din kropp håller på o lägga ner o gå i konkurs men ändå kunde samla ihop dom sista krafterna o rymma. Resa dig upp ur rullstolen o springa ifrån dom som skulle vakta dig. Du har en enorm styrka. Så du kan. Vi måste hitta nåt som motiverar dig bara.
- Jag orkar inte va sjuk men törs inte bli frisk.
- Du måste utsätta dig för ångesten o inte lyssna på den.
- Jag vet..
Fick lite papper,torka tårarna o snöt mig.
- Vi ses imorgon, tänk lite på vad du vill o vad du kan förändra.
S krama om mig o jag samla ihop mig o gick.
Vad vill jag? Vad kan jag förändra? Allt. Inget? Upp till mig att avgöra. Hatar det där vägskälet.. ska ha gå höger eller vänster? Eh stannar i mitten sålänge... typ. Bajs.

Ha! Kunde inte låta bli att ta ett foto. Utanför ingången till H&M stod hela tiggarligan o värmde upp.. vadå inte organiserat? My as..

Nu tripoar trummpinnarna mot citymottagningen o äta exklusiv landstingsgröt som ja får koka själv.. Bsra ha får kaffe är ja nöjd!