Måndag idag igen och vardagen börjar, vår vardag ändrar inte så mycket fast det är sportlov, Miranda är hemma på måndag och torsdag men inget mer.
Igår var det första tysta dagen här, och det beror bara på att det var veckoslut och som jag sade i något inlägg så trivs jag bäst med att hitta på nånting hela familjen, så igår åkte vi iväg för att åka pulka med Sakus styvmamma + småsyskon.
Så roligt att han har syskon som ännu är så små att dom orkar hålla på med Miranda. Så jag tror lite att Miranda ser dom som sina bästa vänner.

För Milo var inte pulkaåkningen så rolig, han som brukar älska att åka pulka, men han sov inte sin dagssömn före vi åkte iväg, så när vi kom fram så hann han ta ett steg före han var ansiktet före i backen, tutten som han hade i munnen spräckte hans läpp och efter lite tårar somnade han nästan i min famn, så Sakus styvmamma gick hem för att söka lite filtar så vi bäddade ner honom i pulkan och han sov en timme medan dom andra åkte pulka.

Har bara bilder på Miranda nu som dom andra också syns på, och har ännu inte frågar lov att sätta bilder på bloggen var dom syns på så kan inte sätta in dom bilderna.

Ha en bra start på veckan.
Vi hörs!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Fick en kommentar om att jag skulle kunna visa alla mina tatueringar och berätta om dom, och ja varför inte göra det med detsamma när jag ettag inte idag hade nånting att skriva om, så idag tänkte först bli mina första tysta dag här.

Barnens namn har jag då tagit och om dom finns det väl inte så mycket att berätta om. Ville ha barnens namn och ville ha dom just simpla och enkla. Är väldigt nöjd med dom! Ett tredje namn kommer ju sedan förståss.  ( dom fula skrapsårena kommer från att jag inatt tydligen varit väldigt irriterad på mina utslag :D )

"Strong enough" står det under mitt högra nyckelben, jag kommer att fylla på med ganska mycket här runt om den texten i någotskede, men just nu har jag viktigare saker att sätta pengarna på, så det får bli lite senare.
Men meningen bakom texten är ganska simpel, har haft en väldigt tung barndom/tonårstid och när jag slapp förbi det sista så kom dendär texten där, för jag var just det, tillräckligt stark.

Den andra tatueringen var från början bara en hög med fula stjärnor, som jag i tonåren lät några kompisar laga åt mig, inte ens nyktra. När jag sedan fyllde 20, fick jag av två väldigt viktiga personer, ett presentkort att göra om den hos honom jag alltid gör mina tatueringar hos, så då blev den omgjord och riktigt fin. Pga, situationerna och människorna är den viktig.

Denhär då, jag vet faktiskt inte om jag ska täcka över den eller inte. Jag ångrar den inte, då jag var klok nog att ha en helt egen orsak till varför jag tog den.. Fär mitt ex har en likadan. Jag tänker nog aldrig på honom när jag ser den, för det är en vanlig tatuering som jag sett många ha, denhär har jag bara ritat själv. Och för mig betyder den bara att hjärtat forfarande slår. Men varför jag funderar att täcka över den, så det är helt enkelt bara därför att jag har en annan tatueringside som skulle kunna passa där bättre. Men får se i framtiden.

Likes

Comments

När bloggen endå är ganska så ny och ni läsare kanske inte känner mig så bra, så jag tänkte svara på lite frågor så kanske det är roligare att läsa mina inlägg.

1. Ditt namn
- Julia Linnéa Aurora Siimes är född Ahlroos

2. Smeknamn
- Dom flesta säger Juli, men Julppan har väl blivit ganska vanligt nu också.

3. Var bor du?
- Södra Finland, vill svara Borgå, men jag bor faktiskt 900 meter från Borgå, i Askola.

4. Förhållande
- Gift.

5. Ögonfärg
- Ganska klarblå.

6. höger eller vänsterhänt?
- Högerhänt.

7. Något random om dig.
- Jag har psoriasis..

8. Syskon
- En storasyster.

9. Hårfärg
- Tror min riktiga hårfärg är mot det ljusljusbruna hållet nuförtiden.

10. Favorithårfärg
- Absolut röd.


11. Bor dina föräldrar tillsammans
- Nej, min pappa dog för 10 år sedan.

12. Har du en bästavän
- Nu skulle jag vel kunna påstå det.

13. Morgon eller kvällsmänniska
- Kväll! Eller till och med natt kanske.

14. Rädslor
- Är väl fortfarande lite mörkrädd. Jag var sjukligt mörkrädd som yngre.

15. Favoritdjur
- Är väl nog hund.

16. Vad är du nöjd med i ditt utseende
- Ögonen

17. Minst nöjd med i ditt utseende
- Att varjegång jag går ner i vikt får jag smala pinnar som ben, men runt magen blir det kvar.

18. Vad ville du som liten bli när du blev stor
- " rikostutkija " vad skulle det vara på svenska, brottsutredare? kanske :D

19. Vem sms'ar du mest med.
- Typ Saku eller Elsa, på senaste tiden ganska mycket med min syster.

20. Vad tycker du om att göra
- Rita, men känns inte som att tiden hinner till att göra det så ofta mer.

21. Vad är du beroende av.
- Typ kaffe?

22. Öppen eller blyg.
- Beror mycket på humöret, men annars är jag nog en ganska så social, praatglad och öppen person.

23. Tror du på kärlek vid första ögonkastet
- Alltså jag har inte gjort det, men det var nog lite det som hände mellan mig och Saku.

24. Håller du på med någon idrott
- Som liten har jag provat på ganska mycket, men förra sommaren tog jag upp springandet, och jag saknar det!

25. Din klädstil
- Tror inte jag har någon stil alls, slänger på det som är bekvämt typ, och imellan kan det bli någon konstig kombination.

Kommer ihog att jag skickade bilden till Elsa och fråga om det står skrivet i pannan på mig att jag är en trött mensig mamma eller om jag kan gå ut :D

26. Piercings
- Ja på alla möjliga ställen i öronen, nedre läppen hade jag i många år, men böt för kanske ett halvår sen till övre läppen.

27. Tatueringar
- Barnens namn och 3 andra, fler kommer.

28. Var du aktiv i skolan
- I lågstadiet var jag väl ganska duktig, men hade en välidigt svår period i mitt liv under högstadiet, så där gick det dåligt.

29. Hur känner du dig nu
- Lite huvudvärk och sjukt i ryggen, annars helt glad faktiskt.

30. Vem gör dig lycklig
- Saku kan ju lyckas med det nu och då :D och barnen såklart.

Vad jag ser liten ut på bilden, vi hade väl varit ett par i någon månad här.

30 frågor och svar får räcka för nu, kan ju göra fler om intresse finns, eller nångong i framtiden med läsarens frågor, tror inte jag ännu skulle få ihop tillreckligt många frågor för att det skulle vara lönt. Men trevligt veckoslut.

Vi hörs !

Likes

Comments

Satt idag och fundera på dethär med hur "alla andra" mammor alltid lyckas se så fresha ut och det känns som att dom springer runt och gör äventyr med barnen varjedag och allt är roligt och frid och fröjd.
Här sitter jag, med samma byxor som igår, som hunnit få en hel del jugurt på sig, möjlitvis lite mjölk en och annan droppe kebabsås ( för ja, det bestod min vändagsmat utav) med min kaffe i handen som redan hunnit bli kall, Sakus smutsiga skjorta på mig som jag sovit i helt för många nätter irad och håret vågar jag inte ens släppa ut.

Barnens äventyr har idag bestått av förklarning av farligheten (jag tror jag just hitta på ett nytt ord?) av att skuffa ner den andra från soffan huvudet före. Och Mirandas tandläkare. Som allt såg jätte fint ut, men hon kommer troligtvis få tandställning i lågstadiet, precis som jag har hon stort överbett.

Och mer än så har vi faktiskt inte hunnit med idag, men det känns som att alla instagram mammor har hunnit via lekparker, storhandlingar, skogsutflykter osvosv, fresha och fina, iallafall tillräckligt för att vilja publicera bilder på sig själv.
Jag låter mera bitter än vad jag är nu :D Efter dethär inlägget ska jag börja med maten och sen ska vi också gå ut, men tror inte jag orkar byta klöder för det.
Snart är det veckoslut och vi får hitta på nånting hela familjen. Är roligast så tycker jag.

Får man ens vara såhär löjligt glad över en matta!

Vi hörs!

Likes

Comments

Idag meddelade telefonen att jag går in i vecka 17 idag. Jag hade själv helt glömmt bort det.
När jag väntade Nanda (som Miranda kallas, har försökt hålla mig till hennes namn men inser att jag kommer att skriva Nanda på misstag många gånger ) visste jag exakt vilken vecka plus dag jag var i, och med Milo var det nog ganska samma ennu.
Men här, jag glömmer bort att jag ens är gravid emellan. På ett sett är det ju nog lite skönt för jag hör inte till dom som tycker det är mysigt att vara gravid.. Jag kanske låter hemsk nu men för det mesta så faktiskt hatar jag det.

Det är liksom lite som en hatkärlek. Visst kan det vara mysigt att ligga och känna sparkar, men det skulle räcka med t.ex en gång till dagen, så man vet att bebisen lever osv, men jag hatar domdär sparkana som gör såååå sjukt, som tränger sig in mellan revbenen, mot urinblåsan så man är oseker om man klarar av att hålla sig. Jag längtar inte alls efter att magen ska vara så stor att luften trängs ur en för att man böjer sig, att bebisen trycker mot lungorna så det känns att man inte får luft över huvudtaget. Jag är annars också ganska kännslig med detdär, Saku kan inte ens hålla om mig på natten så att han har armen över mig, för det känns som om jag inte skulle få luft.
Jag får jätte illa foglossning alltid, och jag som färdigt har problem med ryggen blir en förlamad pingvin mot slutet, och ishasnerven som brukar reta mig ibland, åker totalt ikläm annefter som magen växer.

Men vill man ha biologiska barn så är det ju inte så himmla mycket du kan göra åt saken :p
Och för mina barn skulle jag ju såklart gå igenom graviditeterna 100 gånger om.

Idag blev det lite gnäll, men alla tycker faktiskt inte det är så rosa molningt att vara gravid, fast man lägger sig i situationen om igen för att få domdär små retstickorna :p


Likes

Comments

Vi gifte oss i magistratet 25.11.2016 och på plats var bara min mamma, Sakus pappa som då också var vittnen och en fotgraf. Vi gifte oss i hemlighet så det var bara dom som visste om det, och Elsa då, såklart.
Två dagar senare var det Milos dop, där välsignade prästen sedan oss och då fick alla gäster också veta.
Då var endå fokus på Milo och det enda som var för vår skull var att vi skålade med champagne ( var nog möjligtvis skummvin) och hade kakan som bröllopsårta istället.

Vår plan att var att "gammlingarna" och restiga släkten fick vara med om den händelsen då vi står framför prästen osv, så skulle vi ordna med fest sedan på sommaren som var mera riktad mot vänner.

Sommaren kom och vi bestämmde dag, tack gode gud hade jag Elsa där då också för min stressnivå gick till taket redan då. Låter bilderna prata för sig och har med lite text.


Förberedelserna började och jag gjorde namnlappar till sittplatserna och lite hemliga uppdrag till en lek.
(alla fick en lapp på sin tallrik var det stod en uppgift, sedan någongång under kvällen skulle man göra det som stod på lappen. Tror att Sakus pappa hade att han skulle gå och stjäla mat av någon som han inte känner.)
Och lite pompoms som dekorationer.

Kvällen före festen och vi var dösluta efter en lååååång butiksresa och var i full gång med att laga all mat. Eller för tillfellet hade vi vel paus :D
Sedan kom festdagens morgon, och till en av dom viktigaste sakerna hörde ju att drickan skulle skylas ned.

Dukandet började, var en heldel spring fram och tillbaka innifrån ut till tältet, och här någonstans kommer jag på att jag glömmt köpa till exempel blommor och ennu lite av alkoholen, så det var bara att hoppa i bilen.
Men min mamma som jag mötte på vägen hade åkt och sökt köttet som vi annars ennu skulle ha hamnat göra så jag hann riktigt bra.

Och festen började. ( lägger upp bilder där inga gäster syns för jag har bara lov av Elsa att lägga upp bilder.)

Miranda och Milo var med på festen, och min mamma var här och hade huvudansvaret om dom.
Och ja, jag har gräs på knäna som ingen var så snäll att berätta om före bilderna togs.

Vi hade också lite andra lekar som t.ex att röva bort bruden och Saku skulle dansa med min mamma och skriva en låt och sjunga den för att få tillbaka mig, paketleken där jag och Saku var ett par och min mamma och Sakus pappa ett annat och vi fick bara använda en hand var för att slå in paketet. Sen kasta brudbukett och klä av strumpeband.

​Okej, här vann visst mamma och Sakus pappa :D


Festen var lyckad och det var roligt! Nästa gång vill jag nog endå vara utan barn för inte kunde dom ju somna rdentligt när mamma och pappa var ute.
Men jag är så tacksam till alla som var med och hjälpa, vi skulle nog inte klarat det utan all hjälp vi fick från så många!
Pastasallader åt vi då ennu säkert 2 veckor senare när jag och Elsa ville vara på säkra sidan om att maten inte tar slut, och pastasallad har jag inte ens ätit sen dess! :D
Blev ett långt innlägg nu och hoppas det inte blev allt för råddigt då bilderna inte alls ville sammarbeta med mig så jag har hamnat ta ner dom till datorn på 100 olika sätt!
Men vi hörs !

Likes

Comments

Jag fick igår mitt i allt en ide om vad jag skulle skriva om idag, men när jag idag tänkte skriva nånting till bloggen så hade jag inte en blekaste aning om vad jag hade tänkt mig. Var visst trött igår eller nånting.

Idag har det bara varit en helt vanlig dag, vaknade, Saku for på jobb, jag plocka undan här lite medan barnen lekte, och koka lite kaffe åt mig medan Milo sov dagssömn.
När Milo vaknade så åt vi lite av gårdagens mat och sedan packade vi oss i bilen för det var klubbdag idag, alltså för Miranda då, hon är på måndagar och torsdagar i klubben från 13-16.

Så Saku brukar ta sin lunchpaus då så vi söker honom, åker och lämna Miranda och sedan äter/dricker vi en kaffe tillsammans före vi för honom tillbaka på jobb och jag och Milo åker hem igen.

När Saku och Miranda kom hem, åt vi lite och jag fortsatte med målandet, och en vän har varit här under hela kvällen.
Sedan skall vi bara äta nånting, och jag har lovat att spela "pleikkare" med Saku ikväll.

Ja justde! Vi tog bort ena sidan från Milos spjälsäng igår, så nu övar han lite inför att vi har hittat en bra säng åt honom, eller åt Miranda så att Milo får ta hennes.
Fick äntligen lite lådor också fastskruvat i hans rum och lampan bytt. Hans rum är det enda vi inte riktigt satsat på så mycket ännu för där ska en hel vägg småningom lagas pånytt, för just nu är dörren till vårat klädrum där, så den ska vi täcka igen och flytta dörren mellan barnens rums dörrar istället.
Sen ska hans rum målas och nångong i framtiden ska golvet bytas.

Vi hörs!

Likes

Comments

Har inte på flera dagar nu varit ute med barnen en längre stund då det varit sååå kallt, men nu när det "bara" var ca 3 minus grader så passade vi på.
Miranda ville skida så vi har övat på det igen, går nog helt bra men nerförsbackarna är ännu lite svåra när skidorna alltid hamnar utanpå varann.

Milo titta på och vänta på att vi skulle ta itu med hans pulkabacke, han tycker ännu snön är lite jobbig att gå i och tappar nerverna ganska fort.

Åka pulka tycker han om, och skulle kunna sitta där hur länge som helst.

Efter att vi varit ute så åt barnen mellanmål och vi åkte iväg för att handla.
Har varit sjukt snål på olika frukter nu en längre tid så köppte hem lite mer frukter än det vanliga vi brukar ha.
Milo älskar honungsmelon så det var gott efter maten.

Nu har vi alla slängt oss i soffan och en barnfilm tvinnar i tv'n, är vel nog mest Miranda som ser på den och Milo springer fram och tillbaka. Och jag passade på att få in ett svammelinlägg om dagen.
Sen är det bara kvällsmål och ungarna i säng och vi slipper och fortsätta med målandet. 

Vi hörs!

Likes

Comments

Igår slapp vi och fortsätta med renoveringsprojekte lite, men klockan blev till slut för mycket och min rygg som inte klarar av allt för mycker blev helt för sjuk, så vi får fortsätta ikväll igen.
Men lite slapp vi frammåt iallafall.

Sakus mamma, man och två av Sakus syskon var här idag, och hade som vanligt med sej massor av saker till barnen. Försöker med jämna mellanrum lite rensa bort saker dom inte leker med eller har gått sönder, tror jag hamnar göra det snart igen så allt får plats.
Hur är det möjligt att barnen alltid har så mycket saker!?

Nu ska ennu några vänner komma och en vän till barnen, roligt med mycket besök, fast vi nu då har lite kaos ännu.

- Håller helatiden på att lägga till smileys i mina inlägg, men ser det för jobbigt ut? 🤔

Vi hörs!

- Är bilderna roligare att se på om dom är större?

Likes

Comments

Eftersom jag fick mitt första barn när jag var 18, eller ja, jag var faktiskt 17, men fyllde 18 tio dagar efter att Miranda föddes, så blev jag ju en "ung mamma". Det är såå mycket fördomar bakom den meningen, och alltid får alla det och låta så negativt. Jag fick många blickar och himmlanden med ögonen när jag gick på stan med barnvagnen och man märkte att människor pratade om en.
Fast jag alltid varit en människa som inte bryr sig så himmla mycket vad andra tycker och tänker om mig, jag har lixom kört mitt race så att säga, men där och då tog jag åt mig.
Som nybliven mamma är man färdigt redan känslig, livrädd, rädd att göra fel och sedan när andra människor, till och med okända, kommer med pekpinnar om vad som är rätt och fel, vad jag borde göra, vad jag borde ha gjort, så känndes det förjävlit. Jag undvek till viss mån att gå på stan med barnvagnen, och om någon främling gullade med Miranda när hon låg i vagnen, kunde dom säga " är du ut och gå med storasyster" och jag rättade dom inte ens.

Men allt eftersom tiden gick, blev jag också säkrare i min roll som mamma, och brydde mig inte längre om andras åsikter, fick jag blickar på stan, log jag tillbaka och gick. Destu mer tiden gick destu mer minskade blickarna.
Och jag kan nu se tillbaka på mig själv, till dendär 18 åriga nyblivna mamman, och klappa mig själv på axeln och säga att jag faktiskt gjorde ett bra jobb, jag var faktiskt en bra mamma redan då, jag ägnade all min tid åt Miranda, och hon var prio ett alltid.

När jag fick mitt andra barn, var jag närmare "normal skaffa barn ålder " och kände mig säker från start, jag var inte rädd, jag var säker på att jag löser varje situation som kommer emot. Och om jag fått blickar, eller någon himmlat med ögonen, så har jag faktiskt inte ens sett det. Och det enda sättet jag kan säga att jag varit en bättre mamma nu, är att jag inte tagit så stor stress över allting. Milo går inte sönder om han inte äter exakt prick klockan 12, han dör inte om han inte sover sin dagssömn exakt då som jag tänkt mig. Och jag är faktiskt inte en sämre förälder för att han har fått lite saft.

När vi berättade för släkten att vi väntade Milo, gjorde jag det utan att skämmas, och jag var glad, och människor runt om blev glada, och det kändes så skönt. När jag berättade om Miranda, så först undvek jag det så länge jag kunde, och sedan skämdes jag att berätta det för jag var orolig att människor skulle tycka att jag är helt dum i huvudet.
Att få barn är känsligt, oberoende i vilken ålder det händer.

Nu med tredje, som faktiskt var en överraskning, så kom lite av kännslorna tillbaka, och jag kan erkänna att jag faktiskt tänkte att vad ska människor säga, så ung och trebarnsmamma... Men till min förvåning, så har alla blivit superglada, och det har känntats så skönt, nu om nånsin känner jag mig säker, för jag har två perfekta barn, självklart kommer den tredje att ha det bra!

Men sen, sen blir det inga fler barn, jag har nu skola på hälft som jag väntar att få göra färdigt, jag vill ut i arbetslivet, som jag bara hunnit med ett halft år mellan Miranda och Milo. Så SEN, sen ska jag göra nånting för min skull också.

Vi hörs!

Likes

Comments