Känns tråkigt att skriva ett negativt inlägg då vi annars har haft det så bra här i Australien, men kände ändå för att skriva av mig om vad vi råkat ut för de senaste veckorna. En del grejer är helt klart bara otur men annat är sådant som andra har orsakat. Så jag ber om ursäkt på förhand för klagomål.

Vår arbetsgivare är alltså ett par som har fyra barn och ärligt talat deras hus och gård är en liten katastrof. Det kliar i fingrarna på en perfektionist som mig då jag stiger innanför dörren hos dem. Grejer öööverallt. Visst, alla har stökigt ibland, speciellt när man har fyra barn. Men ni vet när ren tvätt ligger på soffan och golvet i en vecka istället för att någon bara kunde lägga in det i skåpet, det är spindelnät och småkryp i alla hörn, matbordet svämmar över av grejer som ingen någonsin flyttar på (t.ex. ett ormskinn låg där i typ en vecka och smulade) så att man inte ens kan ställa ner en kopp, osv osv. Alla lever ju som man själv vill men jag fattar ändå inte, det hade tagit typ 3 minuter for dem att plocka bort grejer från matbordet, ställa undan ren tvätt, disk osv, speciellt när man har folk i huset. Vi bodde ändå där i två dagar och det var som sagt grejer överallt. Deras hus är ganska litet så själv hade jag blivit galen. 

Familjen har väl varit snälla mot oss för det mesta och vi får t.ex ha deras bil under tiden vi är här, de har köpt skor till oss, all köksutrustning i caravanen är nya osv. Vi har fått lön och allt sådant har skötts ok, man har hört så många skräckhistorier och usla farmarbetsgivare som utnyttjar folk, så på det viset har vi haft det bra. Men ärligt alltså mannnen i familjen är ett psykfall, haha. Alltså han är humoristisk och rapp i käften, och snäll ibland, men han kan bli flyyförbannad för småsaker och beter sig som ett litet barn. Han skriker, gormar, svär, kör som en dåre om han är på det humöret - och alla får sig. Barnen, frun, djuren och vi. Han kan säga vad som helst. Fucking idiot, dickhead, fucking dirty bitch osv osv. Det är såå illa då vi är där men man undrar ju hur mycket värre det är då de är ensamma. Man, eller åtminstone jag, tar honom inte på allvar men det får ändå folk att gå på nålar för man inte vet hur han ska reagera. Han är smågalen skulle jag säga, han verkar ha svårt att kontrollera ilska och kan verkligen säga precis vad som helst åt en. Fy vad man blir provocerad och irriterad. Hade inte kunnat leva med en sådan man en sekund. Könsrollerna är ”traditionella” här kan man säga, usch. Men jag är säker på att det finns ställen som är tusen gånger värre. De slår även sina barn som bestraffning, och kan säga vad som helst till dem. Den yngsta pojken är tre år och ni skulle inte vilja veta vad som kan komma ur hans mun ibland. Annars är barnen jätteduktiga, lydiga och hjälper till massor med grisarna.

Det andra problemet vi har är att ingenting som egentligen borde vara enkelt att fixa är fixat. Det gäller såväl arbetet (arbetsuppgifter, arbetsfördelning osv) som allting annat. Då vi kom var vår husvagn dammig, kylskåpet och AC:n funkade inte. Man tycker ju sådant hade varit enkelt att kolla innan vi kom (de hade köpt vagnen begagnat några veckor innan), men nej. Efter en vecka fick vi vatten in så nu kan vi åtminstone diska utan att behöva släpa allting med oss till det allmänna köket varje gång. Det blev fixat men det tog sin tid. Vi blev även lovade att vi skulle ha vårt eget dusch och wc vid husvagnen, och de två andra paren har haft det hela tiden (de har dessutom minst dubbelt så stora husvagnar som vi). Men inte, då fick vi höra att det är dyrt bla bla bla, men att de ska se vad de kan göra. Två veckor senare efter massa gnäll, blev det en enda soppa som slutade med att det ena paret blev av med sin wc/dusch, om de inte betalar för den själva. Ingen kommunicerar med varandra och inget blev som lovat, vi får höra hundra olika versioner av historien och man vet inte vad man ska tro. Fuck it, jag fortsätter duscha i de allmänna duscharna även om det innebär att man måste släpa sina grejer av och ann hela dagarna, men orkar seriöst inte mer. Man blir bara trött då man lovas en sak men får något helt annat.

Vi lovade från början att vi skulle stanna en månad trots att det skulle finnas jobb för tre månader. Nu har vi jobbat tre veckor och enbart för att vi är lite snåla och vill få ihop pengar tänker vi nu att vi stannar till nyår, vilket ger typ 6 veckor jobb totalt eller nåt liknande. Men fy vad tungt det är. Vi har allihop så starka personligheter och det blir rätt jobbigt att jobba så mycket tillsammans. Första lördagen hade vi barbeque tillsammans och satt uppe hela kvällen, spelade spel osv, men sen på jobbet är det ändå svårt att komma överens på nåt vis. Jag tycker själva att jag är en lättsam person och jag går oftast in som öppen och glad inställning, men en del människor vill bara diktera vad andra ska göra och försöker spela som att de vet och kan böst. Så tråkigt. De bästa dagarna är då jag och F kan åka tillsammans i bilen hela dagen och inte behöver göra annat jobb, samt då alla är på bra humör. Men det tycks alltid vara nåt. Har ångest varje dag och vill bara härifrån, trots att det självklart finns bra stunder också.

Detta har hänt på tre veckor:

  • AC:n som utlovades var sönder, kul i 35 graders hetta. Det blev dock fixat snabbt, annars hade vi nog lämnat Hyden ganska fort. Efter några veckor gick den dock sönder igen, under det hetaste dagarna på lange. I fyra dagars tid kunde vi alltså knappt vara i caravanen och inte heller förvara nastan någon mat utöver vårt minikylskåp tills vi fick en ny installerad.|

  • Kylskåpet som var sönder. En veckan hade vi ett tillfälligt kylskåp mitt i caravanen så man knappt rymdes in i dörren. Nu är det nya så litet så man just och just kan förvara en veckas mat, vilket man måste då vi inte hinner handla på vardagarna då butiken stänger redan kl 18.

  • Dag två. Vi måste stanna en extra natt på familjens gård istället för att flytta till caravan parken, för att mannen som ska fixa AC:n kommer nästa dag. På kvällen ska jag gå ut ur deras hus men eftersom det är mörkt ser jag inte att trappan har så smala trappsteg (typ en bygg-trappa) och ett stort mellanrum mellan huset och första trappsteget, så jag ramlar och klämmer mitt lår i mellanrummet. Trodde jag skulle dö men bröt ingenting, Fick på is men benet svullande upp, värkte och av ett blåmärke stort som hela låret och ett stort skrapsår. Två veckor senare är det fortfarande ont och svullet, men kan gå normalt igen, Har tappat känseln i huden så det känns lixom bedövat. Tveksam om någon sena/muskelfäste lossnade för har två stora gropar i låret, så det är lixom ”ojämt”. Fy vad förbannad jag var på trapp-jäveln. Tre av fyra barn har fallit och slagit sig på liknande sätt, men tror ni något görs? En dag kommer någon slå ihjäl sig på den.

  • Familjen har en hund som allvarligt talat är den jobbigaste hunden jag någonsin träffat. Den hoppar, naffsar, skuffar och slår tassarna runt ens ben. Speciellt kul med ett skadat ben. Dock inte hundens fel då den är fastkedjad i ett träd stor del av dagen och får aldrig vara inomhus. Helt ouppfostrad helt enkelt. Deras förra hund körde de över av misstag. Endel människor borde inte få ha djur. Det är sorligt. Och otroligt respektlöst att ha en hund hoppandes och bitandes på sina arbetare dagarna i ända, nej fy.

  • Dag 4. Vi befinner oss 40 km hemifrån på en åker och söker ogräs. Åker med mannen i familjen och hamnar ha deras treåring i famnen, som somnar. Tror ni inte ung-jävlen (förlåt) pissar på mig så hela jag och stolen är täckta i piss. På mitt sjuka lår. Gissa om någon av oss hade byteskläder. En och en halv timme senare slapp jag hem i en lånad bil och byta kläder. Fattar inte folk som tror man ska älska deras barn bara för att de gör det. Det är självklart inte barnets fel men tänker just då att jag aldrig vill ha barn. Eller hund.

  • Filip har slagit sin hand i dörren eftersom den slår i vinden, lyckligtvis blev det snabbt bättre.

  • Två gånger har vi tappat bort nyckeln till husvagnen (måste ju alltid låsa då vi ska duscha osv).

  • Historien med wc:n. De andra paren har haft varsin egen wc utanför dörren där de duschar, hänger tvätt, förvarar grejer och diskar. Vi skulle också få det hette det. Kul om de andra nu tycker det är vårt fel att de misstade sitt badrum. Vi ville ju bara ha det som de andra fick och som vi blivit lovade. De bestämde nu att det skulle betala sin wc själva eftersom de behöver den för förvaring, det skulle kosta 50 dollar i veckan, men det visade sig inte stämma utan det kostar 20 dollar om dagen. Ingen aning om hur det kommer gå nu.

  • Fick gris skit över min mage (lång story)

  • Tog flera dagar innan vi ens fick tag på diskmedel, mat, tallrikar att äta på osv eftersom vi jobbade så sent så vi inte hann till butiken.

  • Vi har frusit halft ihjäl vissa nätter (nätterna är kalla pga öknen, ca 8 grader ibland), speciellt för vi hade bara en extra filt till att börja med. Finns ju ingen värme i caravanen och det blåser oftast jätte hårt på kvällarna. Gör det svårt att gå upp på mornarna. Sen kan det ändå vara +35 grader på dagen.

  • Spindlar i caravanen, och överallt annanstans. Giftiga och icke giftiga. Dock inga i kläderna ännu, jiha.

  • Skavsår av alla opassliga skor och stövlar eftersom de nya inte änlänt ännu.

  • Vår enda solkräm (de andra hade torkat igen) försvann enda dagen jag var riktigt mycket i solen = brände mig.

  • Kråkorna skriker så jäkla högt vissa mornar så man vaknar vid fem och kan inte somna om. Australienska superfåglar, dom är tre gånger så stora som kråkorna hemma och skriker lika högt som ett spädbarn.

  • Våra annars värdelösa och långsamma hot plates (spisplattor) har typ kortslutit så man kan inte använda båda samtidigt för då slår säkringen ut och hela caravanen blir mörk. En kväll lagade vi mat i fyra timmar efter en tolv timmars arbetsdag. Omelett och potatis. Vi använder alltid vattenkokaren för att få vattnet att koka, men det tar ändå såå länge.

  • Skärde upp foten så det blödde överallt, slog huvudet i dörrkarmen, blod på golvet och över skorna.. Från foten då, huvudet klarade sig med en stor bula.

Detta är en liten del av vad som hänt. Visst kan man inte skylla allt ifrån sig och det är klart det hade kunnat vara mycket värre. Så vi är ju åndå lyckligt lottade. It's all part of the experience. Men varje dag har oturen förföljt oss och det börjar bli tröttsamt. Kan bero på att en svart katt sprang rakt över vägen framför oss en morgon då vi körde till jobbet. Hade väl kunnat vara värre, men man ska inte gå en dag och tro att det kommer vända för det har blivit värre varje dag. Man ska ju faktiskt inte klaga men vi har blivit så uppgivna vid det här laget. Längtar verkligen efter bättre tider, och att åka härifrån.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För lite på två veckor sedan blev jag och F upplockade i Perth av vår blivande chef för att flytta till en by med 400 invånare 350 km öster om Perth. Hyden ligger i området som kallas the Australian wheatbelt eftersom det enda som finns här ute är åkrar. Ett större område i denna del av Australien kallas the Golden outback, överallt är det gyllene gult av åkrar. Vi bor i en pytteliten husvagn på ca tolv kvadratmeter i en caravan park belägen vid den kända Hyden wave rock som lockar busslaster med turister året om.

De senaste två veckorna har vi alltså jobbat här. Största delen av arbetet går ut på att söka efter en visst sorts ogräs som heter Skeleton weed. Vår arbetsgivare söker 35 000 hektar åkrar under tre månaders tid varje år. Man kör med tre bilar enligt ett visst system upp och ner längs åkrarna, två personer i varje bil, och försöker hitta ogräset helt enkelt. Vissa dagar hittar vi inget alls och andra dagar hundratals plantor. När vi hittar det mäter vi ut en kvadrat med 20 meters avstånd från den yttersta plantan och markerar rutan med tunnor i varje hörn, samtidigt som chefen sprayar plantorna med gift för att ta död på dem. Rutorna markeras ut med gps och det ligger en hiskelig mängd pappersarbete bakom arbetet. Skeleton weed sprider sig enkelt med vinden och måste därför kontrolleras och rapporteras enligt lag, staten betalar alltså för arbetet vi gör och gör uppföljningar.

Den andra delen av arbetet, dvs ca 15%, består av att arbeta på deras grisfarm. De har 700 grisar som är utomhus året om och de ska matas, vattnas osv. På gården finns även hönor och andra djur. Vi arbetar tillsammans med två andra par i vår ålder, två från skottland och två från danmark, och varje dag är det någon av oss som blir hemma med frun och gör exempelvis housework som att hänga tvätt, diska, städa osv. Vi gör även annat som plockar skräp på gården mm, beroende på hur dagen ser ut.

Ogrässökandet är världens enklaste jobb på det viset att man får betalt för att sitta i bilen och kolla ut i fönstret. Jag och F brukar lyssna på poddar och musik hela dagarna. Samtidigt är det otroligt tungt att spänna ögonen så mycket och det är nästintill omöjligt att se plantorna från bilen i 9 fall av 10. Vi har blivit bättre på att skilja dem från andra ogräs nu men de är fortfarande svåra att se. Mannen i familjen som alltid är med och söker och leder alltihop ser ju förståss alla plantor, och han brukar säga att han lika gärna kunde söka dem på egen hand. Vi är bara där för att det är lag på att man måste vara sex personer i tre bilar.

Vi arbetar allt mellan 9 och över 12 timmars dagar så under de sista timmarna har man garanterat huvudvärk och är halft hypnotiserad av att stirra på samma landskap hela dagen. Vi kör i en fart på 20-25 km/h och på åkrar av alla de slag – allt från ängar med gräs upp till midjan, till gröna, gula och gråa stubbåkrar av vete, havre och andra sädesslag. Små åkrar på 5 hektar till enorma åkrar på över 800 hektar (!!). Sneda, guppiga, torra och platta åkrar, med eller utan djur i sig. Vi kör ibland hundratals kilometer på sandvägar för att ta oss till åkrarna, det är verkligen stora ödemarker och man har i regel ingen service i telefonen.

Arbetet med grisarna å andra sidan avskyr jag. De luktar vilket sätter sig i kläderna, de drar till sig miljontals flugor, man blir så otroligt smutsig, man skär kläderna på staketen, man får skit över sig och man måste bära och kånka på tunga vattenslangar och matämbar. Aldrig mer. Grisungarna är urgulliga och grisar är fina djur, men nej. Hade velat ändra på så mycket för att underlätta arbetet, men vad kan man göra. Ärligt, I hate it. Jag har varit till grisgårdar och trodde jag visste vad som väntade men detta är inget som liknar det jag sett hemma. Självklart var man beredd på på hårt arbete, men inte på detta. Återkommer till detta med lite mera gnäll i ett annat inlägg. Vi har haft det så grymt bra i Australien och allt har verkligen gått enligt planerna, men sedan då vi kom till Hyden har vi råkat ut för så mycket otur.

Likes

Comments

I Perth tillbringade vi en dag på Penguin island utanför Rockingham,. På namnet förstår man nog vad ön är berömd för. ;-) Brevid finns även Seal island, gulligt!

Australien har en egen pingvinart som även är världens minsta pingvin, Little penguin. Dom bor bland annat i området runt Penguin island som hör till Shoalwater marine park. Där finns även delfiner och sjölejon/sälar i massor. Jag var på en liten penguin discovery tur där man fick träffa en grupp pingviner som skadats och blivit hjälpta av människor. De riktigt vilda pingvinerna är ute och jagar på dagarna så det är svårt att få syn på dom dagstid. Några veckor senare såg jag dem dock simma och jaga fisk i havet, dom är så pyttesmå och svåra att få syn på.

Vi tog båten till ön men det är inte långt från kusten så en del människor vadar över på en sandbank, men det rekommenderas verkligen inte då det kan finnas farliga havsströmmar och hajar. Man måste även vara försiktig med tidvattnet.

Under dagen såg vi bland annat en fena (delfin?) ute i havet, pelikaner, massor av måsar, måsungar och bon, samt andra fåglar. Vi gick runt ön och fick massor av vackra vyer, kristallklart vatten och sol och jag testade min billiga snorkel för första gången. En toppen dag!

Likes

Comments

Vår första månad i Australien har verkligen varit över förväntningarna, vi har haft fantastiskt roligt och sett och upplevt så otroligt otroligt mycket under en kort tid. Tänkte som sagt försöka berätta lite om vad vi hunnit med så här långt, hur tankarna har gått och vad vi har fått för intryck hittills. Kommer varva lite med inlägg om vad som händer just nu, men kommer tyvärr aldrig kunna skriva om allt eller ladda upp alla bra bilder jag tagit med systemkameran. Med vi spolar tillbaka sex veckor i tiden.

Vi var alltså i Perth några dagar då vi landade i Australien och hyrde sedan bil för en 16 dagars roadtrip norrut längs med kusten (antagligen den bästa resa jag någonsin gjort), för att sedan återvända till Perth. Vi tillbringade sedan några veckor på hostell i Perth medan vi sökte jobb, och har sedan två veckor tillbaka börjat jobba och bor nu i en liten by ute i öknen. Så förbered er på några romaner de kommande inläggen, det finns hur mycket som helst att skriva om. Men vi tar det från början.

Den 13 oktober landade vi i Australien, bleka, trötta och jetlaggade efter ett nattflyg från Singapore. Vi hade landat i Perth, WA – den fjärde största samt mest isolerade storstaden i Australien. I Perth bor över en och en halv miljon människor men det första intrycken var: litet, torrt och perfekt väder! Inte för varmt eller för kallt, Perth i början på oktober var perfekt för oss som kommit från ett kallt och regnigt Finland.

Om man googlar Perth kommer bilder på skyskrapor, men sanningen är att själva city är väldigt litet med bara ett fåtal skyskrapor, resten är hur mysigt som helst. Det känns inte större än Åbo. Man tar sig enkelt runt i de mest centrala delarna av staden med några olika gratis busslinjer, free CAT bus. Allt är väldigt bra organiserat och utöver några få mera trafikerade gator är det rätt så lugnt och skönt. Till att börja med tyckte vi hostellet var otroligt ofräscht men vår uppfattning har verkligen ändrat helt och hållet, mer om det senare. Vi blev även vän med managern som är hur trevlig som helst.

De första dagarna i Perth hann vi utforska centrum och obligatoriska sevärdheter som Elizabeth quay och Barack street jetty, Bell tower, gågatorana Murray street och Hay street och sist men inte minst King’s park and Botanic gardens. King’s park är en av världens största inner-city parker och helt underbar, man får världens vy över staden och det finns så mycket att utforska. I Botanic gardens finns massor med olika endemiska och utrotningshotade växter och blommor från olika områden i Australien. Efteråt har vi hunnit med flera picknickar i parken och den får verkligen tio av tio alla gånger!

En annan dag tog vi tåget till stadsdelen Bull creek och ett Aviation museum som F ville besöka. Vi hade en mycket trevlig dag där, vi var nästan de enda kunderna och alla flygintresserade gamla gubbar som jobbade där var jätte intresserade av oss och ville visa oss allt. Vi fick oss flera goda skratt haha.. Det blåste så hårt den dagen så man knappt kunde gå i motvind så museum passade perfekt.

Vi gillade Perth som stad, ingendera av oss är storstadsmänniskor men till och med tanten på banken sade att Perth i verkligheten är pyttelitet. Det enda som jag kände mig sakna var att bo närmare havet, Perth har flera fantastiska stränder.

Trots att vi kände oss trygga och trivdes hur bra som helst så har vi ändå haft en del skumma upplevelser. Av någon orsak finns här massor med uteliggare - hemlösa, alkoholister, knarkare, psykiskt sjuka och mystiska människor. Många verkar sorligt nog ha Aborginskt ursprung, och det är ju fakta att de är överrepresenterade när det kommer till brottslighet, iallafall här i WA. Som sagt har vi aldrig känt oss otrygga eller blivit hotfullt bemötta, men man kan inte heller röra sig ute i mer än 15 minuter innan man möter någon ”skum" typ. Vet inte om det gäller hela staden men åtminstone i Northbridge och CBD. Vet inte heller vad det beror på, men det är vad vi har upplevt. Annars har folk varit hur trevliga som helst och vi har blivit bra bemötta på alla ställen. Perth är en grymt mysig stad!

Förutom att ha roligt och turista fixade vi obligatoriska grejer som växling av pengar (rekommenderar Redrate exchange i Northbridge!), bankkonto och Telstra telefonnät, vilket senare visade sig ge oss hundra nya problem, trots att vi hört så mycket bra om Telstra.. Vi tillbringade även en dag på Penguin island i Rockingham samt Scarborough beach, och en dag i Fremantle, men mer om det senare.

Likes

Comments


För att ge lite bakgrund till hur tankarna gick innan vi reste iväg kommer här några utdrag ur ett inlägg jag skrev ca tre veckor innan vi åkte hemifrån.

"Om mindre än tre veckor reser jag och min andra halva iväg på livets äventyr. Vi ska åka till andra sidan jorden på obestämd tid. Allt vi vet är att vi har ett års working holiday visum från den dag vi åker in i landet. Vi ska åka till Australien! Landet som varit min dröm sedan så många år tillbaka. Jag trodde ärligt talat inte att den dagen skulle komma då jag sökte om arbetsvisum i Australien. Men så blev det. Jag har alltid vetat att jag ska se Australien, men också insett att det är fruktansvärt stort. Vi ville ha möjligheten att tjäna pengar under resans gång då man en gång åker så långt, för att kunna se så mycket som möjligt.

Allt känns fortfarande overkligt, kan inte förstå att alla pusselbitar plötsligt föll på plats. Filip fick ledigt från jobbet på obestämd tid, jag är frånvaroanmäld från universitetet och vet inte när eller om jag ska återvända. Om en vecka flyttar vi ut från vår älskade lägenhet. Vårt första gemensamma hem. Men runt hörnet väntar äventyr. Ett liv från dag till dag där vi ska få uppleva och se så mycket, utan vetskap om när vi egentligen kommer hem igen. Det kan vara om en månad, om tio veckor, sex månader, om ett år. ..."

"...Vi kommer stretcha budgeten så långt det går, det känns konstigt att det enda som begränsar oss är pengarna. Australien är inget billigt land och jag undrar om vi kommer bli tvungna att reducera våra planer vartefter som pengarna rinner iväg. Vi ska mellanlanda i Singapore ca 1,5 dygn, staden där vi bott i över två månader. Kärt återseende. Sedan flyger vi vidare till Perth och börjar ta oss an Australiens västkust. Reseplanerna sträcker sig tusentals kilometer genom öknar, vingårdar och korallrev. Kanske vi blir tvungna att tänka om helt. Ingen aning om vi kommer behöva jobba i Perth eller om vi ens kommer hitta något jobb. Jag kan tänka mig att flytta ut till en farm i outbacken men F är inte lika pigg. Vi vet inte om vi kommer bo på hostel eller signa up på en lägenhet någonstans.

Efteråt vill vi se östkusten. Sydney, Surfers paradise, Whitsundays, världens största sandö, Cairns... Det finns oändligt mycket att se. Drömmen hade självfallet varit att även kunna besöka Melbourne, The great ocean road, Tasmanien, Adelaide, samt inlandet med Alice Springs och Uluru, krokodiler i Darwin... ja ni hör ju. Men Australien är oändligt stort och det gäller att vara ödmjuk. Jag är nöjd bara vi tar oss någonstans. Man ska heller inte underskatta hur tungt det är att vara på resande fot en längre tid, att hela tiden uppleva saker och inte ha någon fast punkt, dela hostel med okända människor från hela världen. För att inte tala om att inte se sin familj eller sina vänner på en lång tid. Samtidigt kan man ju inte annat än älska det! Att resa är bland det bästa som finns och jag känner mig lyckligt lottad som har möjligheten att göra det här. Oberoede hur det går. Efteråt vet vi!

Imorgon och söndag ska jag jobba sista dagarna på Viking Line innan resan. Utflyttningsfesten är över, jag har sålt min bil. Flyttlådorna står redo i vardagsrummet. Visumet och flygbiljetten är redo. Frågan är om jag är det."

Några dagar innan vi skulle resa iväg blev jag sjuk och fick feber. Hela packandet kastades upp och ner och det kändes som om så mycket ännu var på hälft. Efteråt är jag otroligt glad över att jag gjorde så mycket jobb hemma innan med att planera resan längs västkusten och annat, det underlättar enormt att ha så mycket som möjligt klart innan man är på plats, för då har man varken ork tid eller möjlughet att sitta vid datorn och göra research. Så det garanterade att vi fick en så lyckad resa trots att tidtabellen var begränsad (som det ju blir med hyrbil).Hursomhelst. Det visade sig att bara en månad efter att inlägget skrevs skulle jag ha upplevt så många saker som jag aldrig tidigare hade kunnat föreställa mig, känner mig otroligt lyckligt lottad. Så här långt har allt gått perfekt och ingen är lyckligare än jag! Och vi har så många äventyr framför oss ännu, can't wait!

Bilderna i inlägget är lånade

Likes

Comments

Mitt namn är Hanna, jag kommer från sydvästra Finland och sedan ungefär en månad tillbaka befinner sig jag och min pojkvän Filip mig i paradiset ovan, nämligen Australien! Vi är här på working holiday vilket betyder att vi officiellt har ett år på oss att resa och jobba i Australien. Hemma är allting på paus och vi kan stanna så länge vi känner för det och pengarna räcker. =) Vi har ordnat med allting själva från start, ett äventyr helt enkelt!

Själv har jag alltid drömt om att resa till Australien, och lyckligtvis dök det perfekta tillfället upp för oss båda. I bloggen kommer jag skriva om livet här nere och förhoppningsvis ha ork och möjlighet att även lägga upp bilder från våra dagar. Ska även försöka skriva ikapp lite om vad som hänt sedan vi landade i Perth, vi har haft det så fantastiskt så kan knappt tro det själv!

​Tillgången till wi-fi i Australien är ganska begränsad (long story) och samma gäller för datorn jag har med mig, så vi får se hur det blir. De flesta dagar är fulla med program men ska försöka lägga upp något då jag hinner. Jag hade egentligen tänkt skippa detta med blogg, jag har bloggat till och från sedan 2010 och vet att det går lite upp och ner med inspirationen, men har ändå kommit till vore kul att skriva om alla upplevelser för att kunna gå tillbaka och läsa senare. Hoppas ni kommer gilla det!

Likes

Comments