Startade dagen med guidad tur på Fort saint Louis. Det ser väldigt stort ut utifrån men man fick inte gå i stora delar av fortet så såg inte så mycket av det tyvärr. Guiden pratade bra engelska men ville säga mycket på kort tid så det var väldigt svårt att hänga med.

Efter turen sprang vi på en kille vid namn Jean Luc som ville tipsa om mycket att göra och se. Han hade tidigare jobbat inom turism och även pluggat inom turism. Nu jobbade han på ett museum i staden och surfade på ledig tid. Det slutade med att han skjutsade oss till grannstaden Shoelcher, han släppte av oss vid stranden där vi spenderade eftermiddagen.

Kom på att vi inte sett en enda solnedgång sedan vi åkte så vi köpte lite picknick och åt på bryggan medans solen gick ner. Mysigt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vädret här på Martinique skiftar ungefär lika ofta som min kära mors humör. Under en dag får man uppleva sol, regn, storm och en helt otrolig mängd med moln. På havet känns allt bättre, speciellt när man fått se både fria delfiner och en sköldpadda. Katamaranturen bokade vi med kata-mambo och den gick norrut längst med kusten på öns västra sida. Vi seglade tills vi nådde saint-pierre där vi fick gå iland och strossa en stund. Tyvärr står allt på franska överallt, ingenting är översatt någonstans så har inte lärt mig någonting om stadens historia. Ni får googla om ni vill veta något.
Efter stadsbesöket åkte vi söderut igen, stannade till för lunch och för snorkling. Ingen speciellt maffigt rev, ganska tråkigt enligt min mening. Men havet är varmt och vem tackar nej till snorkling och en simtur?
Det är drömmen att åka båt och alla segelbåtar med svensk flagg, jag är mer än avundsjuk. Tänk att segla vart man vill och gå iland i en ny hamn varje dag. LIVET! Havet är inte turkosblått här men det är djupblått och helt förtrollande. Kan sitta på kanten med vinden i håret till båtens vaggande och titta ut över havet i en evighet.

Likes

Comments

Tog en färja från hamnen här i Fort-de-france till Point du bout idag för 7 euro tur och retur. Där var det lite mer liv och rörelse än här i staden. Hittade flera aktörer som fixar med utflykter vilket resulterade i att en heldag på katamaran samt en båttur i mangrove träsket bokades. När det var avklarat följde vi skyltningen mot stranden. Det kanske inte var en lång stor och fin paradisstrand men det blev vårt paradis för dagen. Solning varvat med snorkling och bad. Elin gjorde min dag perfekt genom att dela en gryta musslor med mig, älskar skaldjur 😍 Nu när vi är tillbaka på hotellet vi bor på mitt i stan för 65 euro natten, inte ett hotell du hittar på booking.com utan på en bakgata, så går aloe veran åt som smör. Men vad gör det när man fått en sån kanonbra dag äntligen!

Likes

Comments

Efter att ha deppat en stund under förmiddagen på vårt äckliga guesthouse rum bestämde vi oss för att ta tag i livet. Blev att gå ut och hitta någonstans att bada det var ändå solsken och 30 grader. Gick åt det håll längst vattnet som såg trevligast ut. Efter kanske 15 minuter utan något ljus frågade jag en äldre vägarbetare om han visste vart vi kunde bada i närheten? Han svarade att om du inte vill ha diarré så vet jag inget ställe. Vi gav upp och gick hemåt igen... Nästan hemma låg det ett finare hotell med pool och egen brygga ut i havet, vi frågade vakten om vi kunde få komma in och bada för en slant. Det fick vi inte, men han kunde tipsa om en strand åt motsatt håll vi gått från början. Så vi gick till denna strand med lite hopp om bad. Hoppet dog när stranden vi kom fram till inte enligt min mening kan kallas strand. Stället heter woodbridge bay, om ni blir tipsade, vänd. Det luktar piss och är skräp på hela "stranden", kan också tilläggas att inte en levande själ badade där.

Hittade istället en trevlig restaurang där vi åt kvällsmat, ris och räkor i kokosmjölk. Ganska gott, men fick chock när jag fick notan. Min middag gick på 65 EC dollar. Vilket i svensk valuta gångras med 3,1. Min middag gick alltså i runda slängar på 202kr. Deras pengar är inte värda någonting. I affären senare fick vi en flaska vatten för 12kr!!?!! Tur att vi lämnar ön, annars har jag inte haft råd att resa 2 månader till.

Innan mörkret kom flydde vi in på guesthouset, inte för att det kändes så säkert, men säkrare. Under hela dagen hade vi fått lyssna på kommentarer om hur vi såg ut, puss ljud och hur männen längst gatan inte hade vart med en vit kvinna innan. Blickar som klär av en och bilar som stannar mitt i vägen, stannar upp trafiken, bara för att skrika nått åt oss. Då är det ändå skönt att gå in och gömma sig bakom fyra väggar.

Likes

Comments

Dominica var det resemål under resan som jag såg fram emot mest. Men samma minut som vi klev av färjan igår dog alla mina förväntningar. Sviterna efter stormen i höstas är kvar. Fattigdom leder till överpris och människor som inte är trevligt inställda mot turister. Vi får hela tiden kämpa för att få vara här. Ingen som vill hjälpa till att ge information om någonting. Lite som starkast vinner. Tycker detta är så otroligt synd för det fanns så mycket vackert i lamdet som jag ville besöka, som jag ville se. Efter alla nederlag sen vi gick iland här har vi bestämt oss för att lämna det här landet. Vi får helt enkelt svälja förlusten av denna resa och åker imorgon vidare till Martinique och hoppas på bättre lycka där.

Vårt fina rum på det guesthouse vi hittat ett rum på för natten.

Likes

Comments

Igår hyrde vi bil och körde nästan runt hela ö halvan som heter Basse-Terre. Första stoppet efter att ha kört fel och fram och tillbaka på samma väg 4 gånger blev chutes du carbet. Ett vattenfall en bit in i nationalparken. Vägen till vattenfallet var långt ifrån körvänlig för vår svaga lilla hyrbil. Jag som satt bakom ratten och inte är van vid dessa vägförhållanden eller stigningar fick vid flera tillfällen stopp mitt i en backe, fick backa ner igen och ta ny fart. Det var precis så vår bil orkade upp i bergen på ettans växel. En rolig sak vi la märke till under bilfärden var skyltar med varning för skarp kurva. Dessa skyltar var utplacerade i helt ofarliga kurvor, men när det kom en helt galen skarp kurva då fanns det inga skyltar alls. Utsikten var iallafall helt fantastisk under hela bilfärden runt ön. Vi stannade även vid Fuerte Delgrès, men på grund av att det är semester för lokalbefolkningen var det tyvärr stängt.

Kvällen avslutades i point-a-pitre s centrum där vi fick se carnavalkungen brännas. Traditionsenligt bars svartvita kläder för sorg. Om tre veckor ska en ny kung krönas och då bär man röda och svarta kläder. Något som är populärt här är stora grova piskor som man slår med i marken. Ger ifrån sig ett högt ljud och alla åldrar gör detta. Efter att ha frågat runt hittade jag tillslut en som kunde engelska och han förklarade att dessa användes för att jaga bort onda andar. Så intressant med kulturer och seder!

Likes

Comments

När vi kom till Guadeloupe sa kvinnan i receptionen att vi missat carnavalen precis och vi blev så besvikna. Tänk er då glädjen när vi gick omkring i staden och poliser med flera placerade ut stängsel. Vi hade inte alls missat den utan den var idag. Har du inte upplevt en carnaval, gör det! Glädje, dans och vackra människor i kostymer.

Min första känsla av Guadeloupe är perfekt. Skön atmosfär, trevliga människor och man får gå ifred på gatan. Inga bilar som tutar, inga (nästan) män som skriker efter en, hjälpsamma och genuint snälla människor. Det gick inga bussar idag så vi lifta, kom hem och in till stan igen, lifta med 3 olika personer och de begärde ingenting. Guadeloupe är helt igenom en supertrevlig ö så här efter en dag. 

Likes

Comments

Dagen då jag åker är här. Tåget till Arlanda gick som det skulle och väskorna är incheckade. Nu väntar jag och min resekamrat Elin på att få gå ombord. Elin som är flygrädd sitter redo med vatten och en karta Oxascand, haha. Just nu verkar det som att vi kommer komma iväg i tid, flyget är här och crewet har gått ombord. Dock hade lite försening inte gjort någonting, vi har nämligen en mellanlandningtid på nästan 17 timmar. Hade kunnat vara trevligt om det var lite värme i New York men tyvärr 5 grader och regn. Med vår lättare sommarpackning blir en tour i staden inte så intressant då. Vad man gör på JFK flygplats i 17 timmar återstår att se.

Likes

Comments

I slutet går allting alltid för fort. Att kramas och önska varandra lycka till. Att säga hejdå efter 1 år och nio dagar är inte helt lätt men inte svårt heller. Urologen B92 har under denna tid givit mig mycket ny kunskap som jag bär med mig. Mycket skratt och många härliga AW:s. Tack för det. Tiden har gått fort, för fort, som den gör i slutet. Velar om jag är redo för hejdå, men samtidigt har jag inget kvar att hämta. Dags att gå vidare innan man är för fast tillsammans med härliga kollegor. Jag gör som jag gör bäst, flyr och börjar om. Förhoppningsvis för sista gången, jag vill hitta hem, hitta min plats. Men först resa och på söndag bär det av. Första anhalt, Guadeloupe.

Likes

Comments

Om en vecka packar jag ner mitt liv i Linköping efter att ha bott här i exakt ett år. Jag lämnar mitt jobb på urologen avdelning B92 efter att ha varit anställd exakt ett år och nio dagar. Jag lämnar många fantastiskt underbara kollegor (tyvärr) och en stad jag aldrig riktigt kännt mig hemma i. En stad jag hade höga förväntningar på men som inte uppfyllt dem, människor som jag hoppats på, vilket jag inte skulle.


Det är dags att göra ännu en resa, dags att upptäcka ännu fler länder och platser. Prova nya saker, träffa nya människor och leva bättre, leva mer. Resans rutt är inte huggen i sten, jag vet inte exakt vart jag ska eller vad jag ska göra.
Det jag vet är att jag för stunden lämnar ouppnåda förväntningar bakom mig och är fri att göra exakt vad jag vill. Jag är FRI och jag ska försöka njuta varje sekund.

Likes

Comments