Hej allihopa!! Ni undrar säkert var jag har hållit hus de senaste dagarna. Låt mig ta bort er oro. Jag har varit ute på Fraser Island! Det här kommer bli en lång historia med massor av bilder och berättelser, så jag har valt att dela upp de 3 dagarna i några olika inlägg, oklart hur många än så länge. Vi tar det från början!

I måndags kväll anlände vi till Rainbow beach, en väldigt liten by ungefär 2 timmar norr om Noosa. Där finns inte mycket att se alls, enda anledningen att åka dit är för att det är där man utgår ifrån när man ska över till Fraser. Ni som inte har koll på Fraser undrar säkert vad det är för något. Jo, Fraser Island är världens största sandö (ungefär 120km lång och 25km bred) som ligger en liten bit utanför Australiens östkust. Touren är en av de större och vanligaste turerna man gör när man reser östkusten. Den vi valde innefattade 2 nätter och 3 dagar, camping, att få köra stora 4-hjulsdrivna bilar och undersöka de stora turistmålen på ön.

När vi kom fram till stationen var det bara att gå över gatan för att komma till hostlet, där vi och ungefär 70 andra personer skulle checka in samtidigt. Efter att vi fått våra nycklar (och tallrik, skål och mugg) var det dags för en så kallad safety briefing, inför resan. Där fick vi all möjlig information om hur dagarna skulle se ut ute på ön, vad man ska tänka på när det gäller både camping, säkerheten, alkoholen och bilkörandet. Vi blev även uppdelade i våra grupper, och åh vad vi inte hade någon aning om vilken fantastisk grupp det var vi fick ❤️ Gruppsystemet funkade som så att man fick sin egen grupp (dvs de man delade sin bil med), sen delades grupperna in i större grupper, så att man var 4 bilar på en tourguide och grupp. Dessa 4 grupperna var dem man delade tält, kök och badrum med på campingen, och även gjorde alla utflykter med på dagen. Såhär i efterhand har jag inte ens en aning om vilka människor som fanns i de andra stora grupperna, man umgicks bara med dem man tältade med. Tourguiden satt alltid i första bilen, och sen fick de andra grupperna köra efter honom i en linje.

Morgonen därpå var det upp i ottan för att käka gratis pannkaksfrukost, och sen samlades alla ute vid bilarna. Där fick vi instruktioner om hur vi skulle förvara mat och dryck. Inför resan packade alla en liten väska med endast de saker man behövde, det fanns inte rum för mycket. Resten av packningen förvarades i en trailer över resan. Sen var det dags att bestämma vem som skulle vara första chauffören! Och ingen jävel ville ta det jobbet. Så vad gör Tuva, jo hon sätter handen i vädret och hör sig själv säga "jag kan göra det". Ja. Alltså. Hur jag tänkte där vet jag fortfarande inte. För det första har jag aldrig kört en fyrhjulsdriven bil, för det andra har jag aldrig kört på fel sida av vägen (och på fel sida i bilen!) och för det tredje hade jag då inte bara ansvar för min egen säkerhet, utan 7 andra själar bak i bilen. Och inte bara skulle jag köra på asfalt, utan jag skulle även köra upp bilen på en färja, och sen köra på en sandö, utan vägar. Men jodå, där och då kändes det väl... logiskt? Så in hoppade vi i bilarna, och sen bar det av - utan ett endaste motorstopp!!

Och fram kom vi till ön! Och precis som vi fått berättat för oss innan - så var det en sandö. Det var sand exakt överallt. Fantastiskt vackert! Färjturen gick på inte mer än 10 minuter, och sen var det dags att hitta dragläget och ta sig fram på stranden. Efter en dryg timmes körning kom vi fram till första stoppet, nämligen Lake Wabby, en sjö med massor med små minifiskar som älskade att äta ens döda hud! Dock var det en vandringsslinga på ungefär 45 minuter uppför för att komma dit, men känslan att hoppa i vattnet, mmm. Satte man sig vid kanten med fötterna i kom fiskarna och åt på ens fötter. I början var det lite läskigt, men vad fasen, gratis fiskpedikyr!

Efter en lunch som bestod av lite wraps och mackor, bar det av till campingen! Där fick vi instruktioner om hur köket skulle användas, om hur vi skulle sova etc. Som ni kan se vad det tvåmannatält som stod redo åt oss när vi kom, i små kolonier om 6 under regnskydd. Regnskydd var bra, för vad vi inte riktigt visste då var att det inte skulle bli en torr resa.

Inför resan fick varje grupp en kylbox med ingredienser till middagarna, så efter instruktioner från vår utnämnde Masterchef Jamie (snubben i hatt) började vi tillsammans laga mat. På menyn stod kycklingwok!

Efter maten var det dags för vad alla väntat på hela dagen, första festen!! Såååå himla bra kväll. Jag satt med fantastiskt härliga människor, spelade kort, sjöng sånger, grillade marshmallows över öppen eld, dansade i sanden, kollade på stjärnorna på stranden. För mig är det definitionen av genuin lycka, att få umgås med människor man tycker om och bara känna sig lycklig och fri. Ute på ön hade man ingen som helst mottagning, vilket också gjorde allting mycket bättre. Ingen satt med telefon eller någonting, alla levde i nuet. Definitivt en kväll jag alltid kommer komma ihåg ❤️

Dag nummer 2 kommer i nästa inlägg!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej från en väldigt melankolisk och hes svensk!

I skrivande stund sitter jag i en greyhoundbuss, med en 8-timmars resa framför mig. Vi är påväg upp till Agneswater (town of 1770). Vi lämnade Noosa imorse, efter att ha varit ute och gjort Fraser Island i 3 dagar, därav radiotystnaden här på bloggen. Där ute har man nämligen 0 täckning.
På Fraser Island har jag haft de helt klart absolut bästa 3 dagarna sen jag kom till Australien. Jag har träffat de absolut härligaste människorna, har fått se fantastiska vyer, har grillat marshmallows sittandes runt en lägereld, sjungit högt med alla i bilen. Det har varit en resa jag aldrig någonsin kommer glömma. Jag kommer berätta allt om den i 3 separata inlägg som kommer upp inom kort, men först måste jag få tag i en hårddisk så att jag kan ladda upp alla mina bilder på datorn. Minnet är redan fullt efter 1,5 månad här, helt galet.

Som inledningen nämner är jag inte på världens bästa humör för tillfället. Har precis haft det svåraste avskedet hittills på resan, nämligen med gruppen från fraser. Det är så jävla svårt det här, för det finns nog inget bättre än att träffa människor som du verkligen tycker om, som du älskar att umgås med och att få uppleva allting här tillsammans med, men att sedan säga hejdå? Fan vad jobbigt det är. Alla har ju sina separata resplaner, så alla åker på olika håll. Det blir liksom som en baksmälla efter allt roligt man har haft. Och det är en sak med svenskar, för de har man stor möjlighet att träffa när man sedan kommer hem, men vännerna från världens alla hörn blir det svårare med. Som ni hör så har jag inte än gjort några framsteg med min separationsångest.

En av killarna i min grupp på Fraser, Jamie, en 21-åring från England, har i sitt liv rest till 28 olika länder. Han har tagit sig fram genom att jobba på alla möjliga sorters ställen, allt ifrån volontärarbete, till hostelarbete, till skidsäsong. Han har varit på resande fot konstant i 2 år, och innan det har han inte varit mycket hemma heller. Han hade så himla många berättelser att dela med sig av, och jag har nog aldrig blivit så inspirerad av en person någonsin. Han var ett levande bevis på att allting är möjligt, på att pengar faktiskt inte alltid spelar så stor roll. Det är upplevelserna som spelar roll. Man kan volontärarbeta för mat och husrum mellan varven när man inte har betalt jobb, och därigenom skapa sig minnen för livet, träffa människor som man jobbar tillsammans med, få uppleva saker man inte annars skulle upplevt. Självklart krävs det pengar för att kunna ta sig från plats till plats, och det är klart att tillvaron blir enklare om man kan försörja sig lätt, men jag är inte här för att tjäna pengar, jag är här för att träffa människor, få se landet, för att få utvecklas och lära mig om saker jag inte visste innan. Gah, tankarna bara snurrar i huvudet på mig. Det här är den absolut mest omvälvande resan jag någonsin gjort, både fysiskt och psykiskt.

Tillbaka till separationsångesten. Jamie sa något väldigt fint till mig igår, som jag nog aldrig kommer glömma. Jag frågade honom om det någonsin blev enklare att säga hejdå till människorna man träffar längs vägen. Då sa han:

"No, it doesn't get easier, but you do get used to the pain. Unless the people you meet pulls your heartstrings".

Vilken snubbe alltså. Det här inlägget får nog bli en hyllning till honom. Tack Jamie ❤️

I övrigt så har både jag och Elina försvunnit ner i förkylningens dimma. Jag har åkt på något som verkar vara en stämbandsinflammation, då jag låter som en blandning mellan en tant som rökt i 50 år och en väsande orm. Elina har i flera dagar haft feber och väldigt svullna mandlar, så vi gissar att det varit en halsfluss. Vädret är inte heller på vår sida, då det spöregnat konstant nu i 6 dagar. Så det är inte två jättekaxiga tjejer som sitter på bussen just nu. En 8-timmars bussresa kunde inte komma mer lägligt. Nu ska jag försöka rensa lite bilder på min dator så att jag kan ladda upp inläggen från Fraser Island, det blir en rolig läsning för er!

Likes

Comments

Hallå från en äntligen normaltempererad svensk!

Här ligger jag i en ganska äcklig puff med wi-fi som funkar lite halvkasst. Men vad gör väl det när man får vara i Noosa! Hit kom vi i torsdags, och idag är det lördag. Inlägget som postades tidigare var menat att postas i torsdags, men på grund av det inte så jättebraiga wi-fit, blev det som det blev.

Noosa alltså? Tänker ni. Vad är det för ett ställe? Jo, alltså, svaret på den frågan har jag inte än. För jag vet inte heller. Det hela är fortfarande mycket oklart. När vi bokade hostel (utan framförhållning, som vanligt), var Dolphin Beach Hostel ett av de få hostel som fanns kvar att välja mellan, och då såg vi att det skulle ligga ca 5 km från city. Dock så gjorde alla andra hostel det också, enligt hostelworld, så vi tänkte inte så mycket mer på det och bokade. När vi kom hit blev vi hämtade med shuttle på busstationen och åkte i 10 minuter ut till vårt hostel. Hostlet i sig är trevligt! Inte något speciellt, men en härlig känsla allmänt och trevliga människor. Vi kom hit vid 18-tiden ungefär. När vi sedan insåg att vi behövde skaffa mat inför nästkommande dagsutflykt, frågade vi receptionen var närmsta matbutik låg. Hennes svar var "ni kan ta en uber in till stan och handla på coles, eller så handlar ni på den lilla hörnbutiken runt hörnet, men den är jättedyr". "Okej..". Vi bestämde oss för att hörnbutiken ändå antagligen var det bästa alternativet, och traskade dit. Som förvarnat - dyr som attan. Men vad ska en göra när en ska på dagsutflykt, att inte ha mat är ju inte ett alternativ!! (..eller hur mamma?)

Efter handlingen blev det matlagning (nudlar med burktomatsås, mums), dusch och tidig sänggång. Vid 6.30 ringde klockan, och upp steg två fortfarande halvsovande flickor för att göra frukost. Efter en stadig frulle på havregrynsgröt med banan och ett kokt ägg, blev vi upphämtade av en annan buss, och iväg for vi mot Everglades! Vad är då det? Jo, Everglades är ett träskområde/nationalpark i utkanten av Noosa, som man på bästa sätt tar sig igenom med hjälp av kajak. Vi hade hört väldigt gott om den touren, så för oss var det ett lätt val. Och oj vad nöjd jag är att vi bokade det! Vi var ett gäng på kanske 30 pers, som delades upp i smågrupper, fick en karta och en snabb how-to-kayak-instruktion, och sen var det bara att paddla iväg.

I 6 timmar straight paddlade vi oss över stora sjöar, små åar och träsk. Så himla mysigt. Vägen tillbaka var lite jobbigare, då blåsten hade tilltagit och vi var ute på "öppet vatten" (större sjö). Men vi kroknade inte för det, vi sjöng och hade oss och njöt av utsikten. Idag känns axlarna, kan jag meddela!

På kvällen umgicks vi med några andra svenskar här på hostlet, och bestämde oss för att köra en liten utgång. Så efter lagning av hamburgare (oh my gooood vad gott det var efter 3 veckor av nudlar) förfestade vi lite på hostlet, och sen bar det av i taxi ner mot byn. Först landade vi på Nomads egen nattklubb KB, men de hade bara öppet till 00, så vi hann vara där i kanske max 30 minuter. Efter en 20-25 minuters promenad kom vi till nästa klubb. Sällskapet vi hade var väldigt trevligt, men jag kan inte säga att klubben imponerade mig så mycket faktiskt, tyvärr. Men overall var det ändå en trevlig kväll. Höjdpunkten var kebaben kl 3!

Imorse tillät vi oss själva att sova ut ordentligt, och för mig var det första gången på resan som jag sovit till efter kl 10. Jag är en riktig sjusovare egentligen, men här vill man inte riktigt missa dagens alla timmar så oftast blir det att man går upp mellan 7 och 8 varje morgon. Men inte imorse, då vaknade jag vid 11.30. Efter en stadig frukost bestämde vi oss för att gå och utforska Noosas nationalpark, och därigenom också undersöka Fairy Pools. Med oss hade vi våra 2 väldigt trevliga svenska rumskompisar, Josefine och Olivia. Vi tog bussen in till Main Beach, och efter en glasspaus började vi gå upp mot nationalparken.

Efter kanske 1 timmes promenad kom vi fram till Fairy Pools! Det är en av de sevärdheter i Noosa som många pratar om, och när vi kom dit förstod vi verkligen varför. Jäklar vad vackert det var. Det var - precis som i Newcastle - en liten pool i berget, där vågorna med jämna mellanrum kastade sig in. Vi kom dessutom in när solen började gå ner, så att ljuset lade sig helt fantastiskt.

Efter att ha suttit och njutit av den fantastiska utsikten ett tag, påbörjade vi vandringen hemåt, som enligt en skylt endast skulle vara 4 km. Så blev det inte. Vi virrade bort oss totalt, och utan varken en karta eller internet så var vi ganska vilse efter ett tag, men som tur var mötte vi ett par australiensare efter ett tag som kunde peka oss i rätt riktning. Efter 1 mils kamp mot klockan (solen var påväg att gå ner) kunde vi äntligen känna igen oss, och tack vare vår lilla omväg fick vi uppleva en fantastisk strand på vägen hem.

Långt om länge var vi äntligen hemma, trötta men fortfarande väldigt glada! Det är oftast när man tappar bort sig lite som man får vara med om de största äventyren. Imorgon väntar en dag på stranden. Temperaturen har äntligen gått ner igen och lagt sig på runt 26-28 grader, så äntligen kan jag leva lite igen!

Likes

Comments

Och där kom den.. hemlängtan. Det var ett tag sen nu. Har inte riktigt hunnit känna efter än, med allt som hänt hit och dit. Men idag är en sån typisk dag som får mig att längta hem något så enormt.

När man ser en sån här resa framför sig tänker man oftast endast på hur JÄVLA roligt man kommer ha, vad mycket folk man kommer träffa och hur det är äventyr hela tiden, men så plötsligt så kommer en dag som denna, där man inte gör någonting alls. Idag har jag legat i ett rum, framför 2 fläktar, i 3 timmar, följt av 3 timmar på en buss, följt av ännu mera timmar av ingenting. Det är på ett sätt väldigt skönt med såna dagar också, men ändå finns den där, den bakomliggande stressen. Stressen över att jag inte maximerar mina dagar med massa kul saker. Stressen över att min tid rinner ut. Och plötsligt får man även tid att reflektera - och så inser man hur sjukt mycket det finns att sakna där hemma. Mammas och mormors varma famnar, att komma hem och få en puss i pannan av pojkvännen, att få sova i en stor härlig säng och att få duscha utan flip-flops.

Jag älskar detta livet, tänker varje dag på hur tacksam jag är över att få lov att uppleva en resa som denna. Min wanderlust ökar mer och mer för varje dag, och jag är så himla taggad på alla ställen jag kommer få se och äventyr jag kommer få genomleva. Helt plötsligt så känns världen mindre och jag vill se allt som finns att se. Men jag måste bli bättre att låta mig själv vara lite ledsen ibland också, det får också vara okej på en resa som denna. Det är ok att ha dagar som denna, där man inte har något att göra, där man längtar hem och där man inte orkar socialisera med andra människor. En dag där man låter tankarna snurra rundor.

En text från min för tillfället nya favoritlåt, som snurrar runt i huvudet:

"Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt"

Till alla er hemma som jag vet läser:
Fy vad jag älskar er. Jag är så lyckligt lottad som får vara omgiven av personer som ni, som uppriktigt glädjs åt min lycka, som får mig att känna mig viktig och älskad. Jag är så tacksam över att ha personer runtom mig som lyssnar och stöttar när jag är ledsen, som ger trygghet när jag är lost, som skrattar när jag skämtar. Som finns där. Ni är så himla viktiga för mig, även en resa som denna får mig att längta hem och önska att jag kan dela allt med er ❤️

Och även alla er jag inte har bild på, ni vet vilka ni är ❤️

Likes

Comments

Hepp, då har vi spenderat några dagar här i Brisbane! Idag vid 14.50 går bussen mot nästa ställe längs östkusten, som för oss blir Noosa!

Brisbane har varit bra. Vi har dock varit lite segstartade här. Vi kom hit i måndags, vid 20-tiden. Eftersom vi redan ätit i Surfers så var det att ta en dusch och sen lägga sig i tid. Innan vi gick och la oss signade vi upp oss på en free walking tour dagen därpå, så nästa morgon var det upp i tid, käka (gratis!) frukost och snöra på sneakersen. 3 timmar spenderade vi runtom i Brisbane och lärde oss massor om olika byggnader och lite om Brisbanes historia. Tyvärr så pratade tourguiden väldigt tyst, trots flera uppmaningar att prata högre, så jag hade nog inte kunnat återge de olika berättelserna om någon frågat mig.

Jag vet att jag klagar mycket på värmen, och jag ber om ursäkt för det till alla er svenskar som just nu genomlever vinter, men jag blir helt utslagen av denna värmen, och framförallt luftfuktigheten. Efter rundturen var både jag och Elina helt utslagna, och jag visste inte att det var fysiskt möjligt att svettas så mycket. Man går runt svettig exakt hela tiden. I början kunde jag använda tröjor ibland flera dagar i rad, här är det helt omöjligt. Så efter en runda till mataffären (som blev lite längre än vad vi trodde pga brist på lokalsinne och internet på telefonen, farlig kombination) så var vi tillbaka på hostlet. Där blev det lunch, jag gjorde en grönsaksomelett, en 20 minuters kalldusch, följt av en eftermiddagsnap.

Planen var sedan att gå ut på en pubrunda med hostlet, men efter att ha fått reda på att det bara var två andra som signat upp sig, plus efter lite soulsearching, beslutade vi att istället smälla upp Netflix på ipaden, öppna chipspåsen och krypa ner för myskväll. Sååå värt. Som jag nämnde innan så har vi varit så himla påverkade av värmen, så det var skönt att bara njuta av air conditionen (böjningen på den?) och slappna av.

Dagen därpå, i onsdags, var det dock dags för äventyr! Vi hade hört från massor av olika människor att man inte fick missa Lone Pine Koala Sanctuary när man är i Brisbane, så på morgonen köpte vi oss varsin biljett och tog bussen ut ca en timme utanför stan. Och WOW vad glad jag är att vi åkte dit, sååå himla fint det var!! Vanligtvis har jag ganska svårt för djurparker, tycker det är jobbigt att se djuren instängda, men jag fick en bra känsla av det här stället. Och det bästa av allt - jag fick lov att kramas med en koala!

Det var ju även alla hjärtans dag, och eftersom min kärlek är kvar hemma i Sverige så fick jag helt enkelt skaffa mig en annan valentine. Blev en dubbeldejt med koalan och kängurun, helt okej ändå. Efter en bussresa hem till hostlet (samt en omeprazol-tablett och vila efter att ha ätit fish and chips till lunch) var det dags för utgång! Det började med att jag och Elina satte oss på the Rooftop och socialiserade med ett par tyskar, sen hittade vi ett annat gäng som också skulle ut. Vi gick till Underground, ett populärt ställe här i Brisbane. Jag var fortfarande ganska trött och inte jättetaggad på att dansa, men vi gav det ändå en timme. Det blev en bra kväll ändå, förutom kanske faktumet att klubben inte heller har ac vilket innebär att man i princip står upp till anklarna i folks svett. Med en härlig grupp människor vill det ofta blir bra! Sen kom höjdpunkten av kvällen, McDonalds. Wow, vad gott det var. Mm.

Idag var det dags för utcheckning dårå, och snart ska vi njuta av 3 timmars ordentlig ac på bussen innan vi anländer till Noosa!

Imorgon ska vi på Everglades tour, en dag som kommer bestå av kayakande genom en regnskog. Det ser jag väldigt mycket fram emot!

Likes

Comments

Här är det snabba ryck förstår ni. Due to fantastiskt dåligt internet på hostlet i Surfers, lyckades jag inte ladda upp det senaste inlägget förrän tidigare idag. Det skulle egentligen lagts upp igår. Idag var det nämligen dags att åka till Brisbane!

Värmen här håller på att ta kål på både mig och Elina, kan jag meddela. På hostlet i Surfers hade vi ingen ac alls, istället hade de fläktar på rummet som istället kunde blåsa rundor allas svettdoft i rummets alla hörn. Nej, ska inte klaga, hellre fläkt än ingen fläkt, men man blir helt galen efter ett tag. Det är helt ok när man ligger på stranden och enkelt kan slänga sig i havet (som för den delen också är ljummet och knappt svalkande det heller), men när man går runt i stan eller är på hostlet och inte kan ta vägen någonstans är det helt hemskt. Man blir knäpp efter ett tag, det är liksom nästan en klaustrofobisk känsla. Igårkväll bröt det ihop till ett ordentligt åskoväder. Det var ganska häftigt att se, då vårt hostel låg väldigt nära Q1 (Queensland number one), Australiens högsta byggnad och blixten slog ner i byggnaden flera gånger om, och grenade ut sig över hela himmeln. Vi satt och försökte få med det på film, men som alltid med åskoväder så kommer blixten alltid precis när man gett upp och lagt ned telefonen.

Imorse vaknade vi tidigt (så fort solen går upp är man vaken..) och gick upp och gjorde standardfrukosten, havregrynsgröt med banan och honung samt scrambled eggs. Man märker hur viktigt det är med frukosten här i denna värmen, så vi försöker vara duktiga på att fylla på ordentligt på morgonen. Sen var det dags för dagens mission: att gå till en elektronikaffär för att köpa en GoPro till Elina! Hon hade kollat upp en affär som låg en bit bort, och orutinerade som vi är tänkte vi att "äh, men det kan vara trevligt att gå!". Det var det inte. Det var varmt. Jättevarmt. Och vi gick ju i våra flip-flops som alltid. Dock så bestämde vi oss efter ett tag att gå nere på stranden istället, även om det skulle ta lite längre tid så kunde vi iallafall gå längs med strandkanten och doppa fötterna. Elina hade dessutom sin högtalare med, så för att lätta upp stämningen satte vi igång lite musik och vips så hade vi en relativt trevlig promenad!

Långt om länge kom vi fram till vad som visade vara sig en stor, fantastiskt vacker galleria! Det var nog den största jag sett, och även vackraste.

Efter en lunch bestående av bröd, bröd och ännu mera bröd, och lite sockerdricka, stod vi på stabila ben igen och kunde slutföra uppdraget. En glad Elina är nu ägare av en GoPro! Efter lite rundvandrande i gallerian så insåg vi plötsligt att gallerian hade en egen busstation, och att det var möjligt att för ca 4 dollar ta bussen tillbaka till city... så det gjorde vi. Som fan. Fy vad skönt det var att slippa gå tillbaka! Som jag sa så är den här värmen helt out of this world, vi båda har varit helt slut idag.

Tillsist kom vi hem till hostlet, varpå vi direkt la oss i hängmattorna för en nap. Hjärnan blir helt kokt av värmen. Sen lagade vi (Elina) mat, nudlar och tomatsås med bacon och sallad (ändå!) och sen var det dags att bege sig mot busstationen för att ta bussen till Brisbane!

Att komma fram till detta hostlet var som en dröm, efter det förra. Vi kommer in, och det första man möts av är en pust av krispig, kall luft i pannan. Air condition, mina damer och herrar. Det andra vi möts av är en trevlig receptionist, som informerar oss om att det VARJE morgon finns GRATIS frukost i köket. Alltså, varje morgon!! Den tredje anhalten på drömresan var när vi kom in i vårt rum, och det 1. Inte har kackerlackor, 2. Har egen ac!!, 3. Hela och rena och härligt doftande sänglakan, och 4. Ett fantastiskt välfungerande wi-fi! Det är som en dröm! Här kan man dessutom gå upp på "The Rooftop", som är en slags veranda på taket där man har utsikt över hela staden. Helt fantastiskt vackert! Bilder på det kommer i nästa inlägg.

Nu ligger vi helt utslagna i våra sängar och ska sova. Förhoppningsvis kommer vi acklimatisera oss till klimatet snart, men för tillfället tar det en del på orken och energin.

Likes

Comments

Och så är vi framme och incheckade i Surfers Paradise! Vi kom igår vid 18-tiden. Bussturen var det bästa på länge, med den första fungerande air condition-en på en vecka.

Igår var jag helt utslagen. Solen gör verkligen sitt och när man varvar det med lite utekvällar så är det galet viktigt att man är noga med vatten och mat. Jag tycker att jag dricker vatten exakt hela tiden, men min stackars kropp slår fortfarande bakut av denna värmen. Så igår låg jag i skuggan, flåsandes i en hängmatta tills det var dags att ta bussen till surfers.

När vi kom fram så insåg vi lite hur bortskämda vi varit med vårt hostel i Byron. Här är det ganska smutsigt och ofräscht. Köket är väldigt litet och vi bor i ett 14-mannarum med 1 badrum och 1 dusch att dela på. Det finns kackerlackor lite här och var, och lakanen luktar lite halvunket. Men vi klagar inte för det, sålänge det är billigt boende och vi har plats att laga vår mat (och det inte är för jäkla äckligt) så är vi nöjda. Det kan vara bra att komma bort från lyx och flärd ibland också. Efter incheckningen begav vi oss mot mataffären för att fylla på förrådet.

Sen lagade vi lyxmiddag, pasta carbonara med riven parmesan och ketchup! Mmm. Sen var det snabbt dusch och på med sminket för vid 21 skulle vi möta upp ett par britter som vi träffade nere på surfcampet, Dan och James! Med allihop var vi ett gäng på ungefär 10 pers som efter lite barhäng begav oss mot klubben, och I gotta say - bästa utekvällen hittills rent nattklubbsmässigt! Vi gick till ett ställe som heter Underground, och igår var det hip hop-kväll. Riktigt roligt, äntligen en proper dans-utekväll. Surfers Paradise är känt för sitt nattliv och jag förstår helt klart varför.

Efter klubben började vi gå hem, men stannade efter ett tag för att lyssna på en gatuartist som satt och jammade, och guess what?!

JAG JOINADE IN!

Såååå jävla roligt!! Lätt en bucketlist thing!

Intrycket av Surfers i övrigt är dock tyvärr under förväntan. Eller, egentligen vet jag inte riktigt vad jag förväntade mig, har hört så många olika bud från så många olika människor, men jag önskade väl att jag skulle bli positivt överraskad. Men naeh, såhär i efterhand önskar jag att vi skippat surfers och stannat några nätter till i Byron. Detta är en storstad, det är folk i rörelse hela tiden och det är ganska smutsigt. Ovanför stranden reser sig skyskraporna, vilket på ett sätt är ganska häftigt och se, men det tar bort vibe:n av avslappnat strandhäng.

Idag är en stranddag. Ligger faktiskt här i skrivande stund. Planen sedan är att gå till en elektronikbutik för att införskaffa en gopro till Elina, och sen en lugn kväll. Vi funderade först på att se bio, men det var helt galet dyrt här, så det sket sig. En kväll med Netflix och snacks tror jag är i sin rätta plats. Imorgon bär det av mot Brisbane!

Likes

Comments

Jag älskar Byron Bay. Shit vad jag lever livet här. Vi skulle egentligen åkt till Surfers Paradise idag, men vi bestämde oss för att förlänga ännu en natt. Surfers är mer storstadsliv, folk här beskriver det lite som Miami. Vissa älskar det, andra hatar det. Här i Byron Bay har du hippiekulturen. Byn är väldigt liten, du går igenom den på knappt 15 minuter, det är stranden och folket här som skapar stämningen. Alla du möter är trevliga, alla är positiva och väldigt laid back, med en sjukt chill inställning till livet. Vårt hostel har ju pool, och det är en sån galet skön känsla att bara kunna ligga och slappna av vid poolen.

Skillnaden på denna resan och en solsemester hemma i Sverige är bland annat att här är du väldigt medveten om hur mycket tid du har. På en solsemester har du en vecka, vilket gör att du måste maximera hela tiden. Det är en jävla hets om hur mycket du måste hinna slappna av hela tiden, liksom. Här vet jag att jag kommer vara länge, vilket gör att jag har mycket enklare för att bara vara och slappna av i stunden. Igår la jag mig i en av hängmattorna, utan telefon, bok eller någonting, och bara sög in omgivningen i 2 timmar (läs: stensomnade med vidöppen mun och visste inte ens vart jag var när jag vaknade). Nej men skämt åsido, det här är en nivå av avslappnad jag aldrig varit med om innan. Jag känner mig lite som en manet. Det sätter verkligen perspektiv på livet i Sverige. Jag älskar mitt liv i Sverige, men på senaste tiden har det varit så mycket jag gjort för andras skull än min egen. Jag har liksom tappat fokus på vad jag älskar att göra, vad som får mig att må bra och vad jag är bra på, och det är så lätt att inte ens märka det just för att vardagen rullar på som vanligt. Det här är äntligen något som jag gör för absolut endast mig själv. Det är en helt ny värld. Du umgås med vem du vill, du åker var du vill, du gör vad du vill. Du äter dock inte riktigt exakt vad du vill. Hade jag fått välja fritt hade jag ätit något annat än tex gårdagens maträtt som bestod av ihopstekt lök, majs och kikärtor på ruccola. Inte den bästa kulinariska upplevelsen direkt, men vafan, det spelar ingen roll. Det handlar inte om "the casualties", det handlar om känslan av frihet och att verkligen kunna uppleva och uppskatta omgivningarna runt omkring en.

Det som däremot blir så jäkla svårt mitt i allt det fantastiska i att möta nytt folk, är när man måste säga hejdå. Och särskilt för mig med hemsk separationsångest. Här är det så annorlunda med hur du skaffar vänner. Dem du umgås med känns det som att du umgåtts med ett helt liv, och sen plötsligt så ska ni gå skilda vägar? Ofta kan det vara så att du fortfarande ska på samma håll upp längs östkusten så att du iallafall har en chans att träffas på nästa ställe, men vissa reser uppifrån och ner och då är det liksom ett stabilt hejdå. Skitjobbigt. Man kommer så nära varandra på så kort tid. Det blir alltid jobbigt.

Angående gårdagen så hade vi en väldigt skön dag. Vi vaknade, smått bakis efter dagen innans utgång, och skulle på dolphin kayaking tour! Tyvärr såg vi faktiskt bara 2 delfiner och en sköldpadda, så vi får en ny gratistur om vi någonsin kommer tillbaka till Byron. Dock var det ett väldigt mysigt sätt att spendera en bakis-morgon på! Ute guppandes på havet med strålande sol och kristallklart vatten under sig. Mmm.

Eftermiddagen bestod av poolhäng med våra kompisar, och efter min härliga kikärtsmiddag gick vi ner till ett ställe precis ovanför stranden där de hade livemusik och lite eldkastare och liknande. Sjukt mysigt. Vi köpte lite cider och snacks och bara satt i sommarkvällsvärmen under väldigt stjärnklar himmel och hade det allmänt gött. Också en stund jag kommer komma ihåg för alltid, för att jag verkligen bara kunde luta mig tillbaka och njuta av den.

Idag är det strandhäng och sista uppskattning av Byron som gäller, för imorgon bär det av mot Surfers!

Likes

Comments

Äntligen klarblå himmel i Byron Bay!

Hej alla mina fans! Nu ska jag äntligen redogöra för er om gårdagen. Igår gjorde vi en tour till Nimbin, en liten by ungefär 45-50 minuter utanför Byron Bay. Om man reser via Byron så vet man vad Nimbin är. Det är nämligen en liten stad, där exakt hela kulturen handlar om droger, och framförallt weed. Alla affärer säljer saker som plånböcker med texten "for the weed money", askar och lådor till ditt weed, oljor och fröer för att odla eget weed, allt ni kan tänka er. Folk röker weed på restaurangernas uteserveringar och FI får frågor om du vill ha något på varje gavel. Väldigt "spännande" och konstigt för en liten oskyldig tjej som jag från Sverige.

Morgonen började dock inte med Nimbin! Vi klev upp vid 7-tiden (lite småtrötta efter kvällen innan som bestod av festande på en raggae-klubb, också väldigt kul!), käkade frukost och begav oss mot busshållplatsen där tourguiden skulle hämta upp oss. Med ett sällskap på 8 pers begav vi oss mot ett vattenfall, mitt ute i exakt ingenstans! Vi var först på plats (av alla tourer då alltså), och sakta men säkert lyckades vi ta oss ner till vattenfallet genom en lerig kringelikrogig skog. Där var det bara att ta på sig bikinin och gå i vattnet! Vi fick alltså bada i vattenfallet!! Med små fina sköldpaddor! Såhär i efterhand inser man att man ser betydligt fulare ut än man tänker sig, badandes i ett vattenfall. Exempel nedan.

Efter en lunch och rundvandring i Nimbin var det dags för nästa äventyr, nämligen cliff-jumping! Vi kom till ett ställe som de kallade lagunen, och när man såg den insåg man varför. Det var en helt klarblå lagun, med klippväggar runtomkring som man kunde hoppa ifrån. Det var fantastiskt! Jag hoppade bara en gång, resten av tiden spenderade jag i vattnet, fashinerad över hur klart det var. Han berättade att det var ungefär 50m djupt, vilket var en läskig tanke när man simmade runt där.

Väldigt glad att vi gjorde denna touren, det är alltid nice att upptäcka lite lite av skatterna runtom de "vanliga" ställena. Gårkvällen spenderades med att laga lyxmiddag, tonfisksallad med kokt ägg (mmmmmmmm!!!!) och sen tidig sänggång. Vi hade egentligen tänkt gå ut, men vi var helt enkelt för trötta för det, så vid 21.30 låg jag i sängen med wi-fi som min bästa vän.

Vi har fått ett par nya roomisar här på hostlet, två danskar, Andreas och Emil! Riktigt trevliga, så idag gjorde vi the coustal walk med dem, en gång som går längst kusten och avslutas uppe vid den berömda fyren. Dock så glömde jag min Gopro; så tyvärr har jag bara iPhone-bilder. Här kommer dem iallafall!

Ikväll blir det dock utgång! Lite middag om en stund och sen får vi se vart kvällen tar oss. Just nu ligger jag vid poolen här på hostlet. Det är helt fantastiskt att ha pool. Trivs verkligen här i Byron, hela känslan i stan är laid back. Hade nog egentligen gärna stannat här lite längre, men på fredag bär det av mot Surfers Paradise!

Likes

Comments

Här sitter jag med något som känns som en tung jetlag blandat med baksmälla efter en natt på en buss med ca 80 andra, utan fungerande air condition. Men nu är vi äntligen i Byron Bay, incheckade och klara på ett fantastiskt hostel! Mer om det senare, först ska jag redogöra för gårdagen.

Efter ett uppvaknande vid ca 9 packade vi ihop våra saker, checkade ut och stuffade våra backpacks i bagageutrymmet, för att sedan gå ut på frukostjakt. Och med frukostjakt menar jag havregrynsjakt. Vi hittade en liten mataffär där havregryn, bananer, te, pasta och burk-pasta-sås införskaffades. Sen gick vi tillbaka till hostlet och gjorde frukost!

Efter frukosten tog det ett tag för oss att bestämma vad dagen skulle innehålla. Tillsist bestämde vi oss för att ta en promenad ner till ett av de kända ställena i Newcastle, nämligen the Bogey Hole! Vi förväntade inte oss så jättemycket (vilket jag märker är nyckeln till att inte bli besviken) men wow vad fint det var. Tyvärr dog både min telefon och min Gopro under den utflykten, så fick bara en bra bild. Det var som en liten naturligt utgjuten pool i klipporna, där vågorna hela tiden slår upp emot kanten. Själv vågade jag inte riktigt bada, men där var många daredevils som till och med stod vid kanten och väntade på att bli nerslagna av de massiva vågorna som slog upp.
Uppe här hade man en helt fantastisk vy utöver havet och klipporna, så jag tror jag satt där i nästan 40 minuter och bara tittade. Skönt att kunna stanna upp och reflektera lite. När man reser såhär så är det så mycket nya intryck som man förväntas hantera och acceptera direkt. Det här blev en liten andningspaus i allting, väldigt skönt. Och välbehövligt.

Efter det la vi oss en stund på stranden eftersom solen bestämde sig för att titta fram. Vi har haft lite otur med vädret den senaste veckan, men vi fick ändå en stabila 1.5h ungefär. Efter det gick vi tillbaka till hostlet, duschade och laddade upp all elektronik som behövdes inför kvällen. Sen lagade vi mat! Lyxmiddag. Pasta med dolmios pastasås, burkmajs och en tomat! Mmhm. Inför kvällen hade vi planerat en tur upp till Anzac Memorial Walk innan bussen skulle avgå vid 21.50. Det visade sig vara en fantastisk idé. Det var en tuff 25-minuters promenad uppför ett berg, men utsikten var helt värt det. Bron är en hyllning till alla de som marcherade mot första världskriget, så längs hela bron fanns det minnesavbildningar och plattor med alla namn inristade.

Och utsikten sen! Wow. Vi lyckades timea solnedgången perfekt dessutom.

Sen var det dags för promenad med all packning till stationen för att ta nattbussen till Byron Bay! Jag var ganska taggad faktiskt, hade sett fram emot en bussresa med air condition, kanske ett eget säte så att man kunnat sitta lite bekvämt, wi-fi och musik i lurarna. Ack nej. När vi kom till bussen en kvart innan avgång var vi de sista på plats. Vi steg in i en fullsmockad buss med kondens rinnande på rutorna, svettdoft som slår mot ansiktet och i princip inga platser kvar. Med ett genant "I'm so sorry, bet you thought you were gonna have the seat to yourself" satte jag bredvid mig en trevlig snubbe. I ungefär 10 minuter satt vi och pratade på engelska om resan och om Australien i övrigt, tills vi insåg efter hans "so where are you from?" att vi båda var svenska. Hehe. Stelt. Så efter 10 timmars resa, ungefär 3 timmars stabil sömn, med kanske 15 gångers ursäktvädjande till snubben bredvid för att jag dunkat huvudet i hans axel och svetten rinnande längs med hela kroppen, var vi äntligen framme kl 8 på morgonen. När vi gick av bussen stod personal från Greyhound och Happy Travels redo för att erbjuda oss deras kontor för kaffe, te och vila, då man oftast inte kan checka in på hostlena (böjning på det ordet..?) innan kl 12. Vi gick in, la av oss packningen, la oss tillrätta i en Campervan som de inrett som ett mysrum, och alltså, p a n i k s o m n a d e. Shit vad skönt det var att få ligga ner. Tack happy travels!!

Sen tog vi faktiskt happy travels till hjälp och lyckades boka ungefär hela resan upp längs östkusten, så nu är det klappat och klart! Men planerna tar jag i ett separat inlägg. Nu måste jag nap:a. Herregud alltså.

Likes

Comments