2019-07-18

Här hade jag precis plussat, samma kväll som Ismael och barnen for till Kurdistan i tre veckor. Stod mellan tanken att ringa honom så hans familj också skulle få nyheten eller vänta tills han kom hem. Bestämde mig för att vänta tills han kom hem så det fick bli en nyhet mellan oss. Så i tre veckor gick jag med det här inom mig utan att säga något, för jag ville ju inte berätta för någon annan innan pappan fick veta ❤️

Sista bilden på magen, här var vi på förlossningen och dom hade precis satt igång mig för att vräka ut bebis. Helt ovetandes om vem det var som skulle komma ut❤️

Och det blev ju den här krabaten som idag är dryga 2 veckor gammal. Så självklar i våran familj! Hon har börjat vara vaken mer och mer och är uppe i tre stunder per dag nu, men sover fortfarande nästan hela tiden ❤️

Och det här är dagens mage, fortfarande hänger ju huden givetvis rätt mycket men det stör mig inte så mycket. Jag är bara glad och tacksam att smärtan från foglossningen försvunnit som i ett trollslag. Ni förstår inte den känslan, från att ha haft ont i princip dygnet runt till att kunna göra typ vad jag vill nu utan att ha ont är fasiken helt fantastiskt och jag ska ALDRIG ta min kropp för given igen, aldrig någonsin! Självklart så är jag svag i musklerna och kan därför bli öm i ryggen men det är lååångt ifrån samma sak och det kan jag leva med. Så nu ser jag fram emot att kunna bygga upp mina muskler i lugn och ro!

Våran älskade trio❤️