Vecka 19 i fredags och imorgon är det dags för RUL (rutinultraljudet). Har aldrig varit speciellt nervös inför det, mest bara sett det som en fantastisk upplevelse! Eller jo, när jag var gravid i v.12 med Shania fick jag akuta magsmärtor och åkte in på akuten, vi trodde båda två att jag fått ett missfall och vi fick tjata oss till ett ultraljud för att stilla våra nerver först dagen efter, men inför det ultraljudet var jag sååå nervös. Så rädd att det där lilla hjärtat inte skulle slå, när vi väl fick se det på skärmen att det pickade på så grät jag av lättnad. Just idag läste jag en blogg av en mamma som varit in på ultraljud med sitt tredje barn och att dom fått veta att bebisen inte mådde bra, så pass dåligt att dom måste avsluta graviditeten. Där startade lite hjärnspöken hos mig. Tänk om den lill* där inne inte mår bra? Har aldrig haft en tanke ens att missfall skulle drabba oss förrän jag trodde det den där gången med Shania. Den här graviditeten har det knappt slagit mig men har börjat känna en gnagande oro mer och mer sista tiden den här gången. Tänk om det hänt något med vårt lilla hjärta? Usch vill inte ens tänka tanken.... Nä morgondagen kan inte komma fort nog, tack och lov slipper vi gå och vänta hela dagen utan vi kliver upp, äter frukost, klär på oss, lämnar barnen sen åker vi dit. Vi har tid reda 9.15 nämligen. Hoppas att allt ser bra ut nu! Vi längtar ju så efter vårt tredje kärleksbarn❤️
