Viktigt inlägg om stress

Jag nämnde ju i gårdagens inlägg att jag känt mig väldigt stressad och utmattad på sista tiden. Tänkte att jag skulle prata lite mer om det, och för en gångs skull när jag precis varit i den känslan. Ofta vill jag skriva om grejer men det känns ibland enklare att göra det när känslorna fått landa och lite tid har gått, om ni förstår hur jag menar, precis som jag gjorde när jag skrev om mitt missfall som ni kanske minns).

Jag är en person som vill tacka ja till alla chanser jag får, jag har stora planer och drömmar på många plan, men jag är samtidigt rädd för att misslyckas och är därför extremt noggrann (=allt tar tid eftersom det ska vara perfekt helst). OCH dessutom har jag lite svårt att se mina begränsningar stundtals och det är nog där det många gånger blir allra mest fel.

Alla som har småbarn vet ju att det tar mycket av ens tid. Det blir ganska lite tid kvar till mina egna intressen och så "ska" ju träning klämmas in i det lilla schemat, och helst några lugna stunder också som skapar lite återhämtning. Dessutom har jag just startat mitt företag som går bra och som jag väldigt gärna vill fortsätta bygga upp, samt mitt frilansande som jag pysslar med varje månad. Men jag har varit så jäkla stressad länge nu över att min universitetsutbildning (medie-och kommunikationsvetenskap) har svårt att ge mig jobb i den lilla staden vi bor i och jag har därför känt att jag skulle vilja utbilda mig vidare för att få en tryggare grund. För att göra en lång historia kort så sökte jag till en kurs som kändes sådär redan från start och nu har jag läst den i tre veckor och känner bara NEJ. Själva studierna är det inget fel på, det är timingen! Jag orkar inte just nu, jag har två dagar på mig för att plugga på 100% och kanske funkar det för en del (beror väl på timingen det med, jag pluggade på 150% innan barnen men blir svettig av bara tanken nu), men nu har det bidragit till världens stress.

Det har inte varit sån där stress som "bara" ligger och gnager lite i bakhuvudet, det har varit sån stress som gjort att jag nästan känt mig... sjuk. Och väldigt nere. Sådär så att jag inte orkat höra av mig till kompisar som jag brukar och så att det är svårt att se det där fina i livet. En VEDERVÄRDIG känsla som jag inte är helt bekant med. Stressen har liksom varit fysisk på ett sätt som jag inte har känt förut, det har gjort ont i kroppen på något vis. Och visst, det är bara att hoppa av en kurs. Men nu hade jag press på mig att ha sysselsättning mina två dagar som jag inte är föräldraledig för att skydda min SGI.

Så det har bara känts som en otrolig press och jag vet inte hur många kvällar jag och Jonas suttit och försökt komma fram till det bästa alternativet i det här läget. I början av veckan, mitt i barnens höstblåsesjuka, bröt jag ihop och kände att NEJ, jag måste förändra något här - den här hösten kommer bryta ner mig om jag inte ser till att lyssna på kroppen nu. Jag skickade lite mail med rödgråtna ögon och dagen därpå efter ett möte öppnades en ny dörr som liksom löste min situation. Det är så himla viktigt att, om man bara kan på något litet vis, försöka bryta en sån där känsla och handlar det om att ha tagit på sig för mycket så är det enda man kan göra att avsäga sig grejer!

Igår efter mitt möte var jag så otroligt lättad och inte bara för att situationen förändrats, utan för att jag också kände mig så lycklig över att jag faktiskt inte var nere egentligen, jag hade inte hunnit bli deppig rakt igenom liksom. Jag behövde bara få känna ett lugn för att se allt bra jag har i livet igen! Så igår kväll hoppade jag av utbildningen, slog ihop böckerna och strök en massa pluggrelaterade grejer i kalendern. Jag kommer jobba en dag i veckan med frilansandet och den andra dagen med mitt företag under den här hösten. Det känns fantastiskt bra!

Men anledningen till att jag ville skriva om det här var dels för att ni ska veta vad som händer i mitt liv, och dels för att det är ett ämne som är viktigt och alltid aktuellt. Många, många tjejer (framförallt) mår dåligt på grund av stress av olika slag. Där vill jag inte hamna så jag måste försöka se var min gräns går och när det blir för mycket.

Gillar

Kommentarer

Piamamma
,
Det är så skönt att det löst sig på ett bra sätt till slut. Det är inte kul att stå vid sidan av och se på när det inte är bra och det var en fantastisk lättnad när du berättade den goda nyheten igår! ❤