Vecka 35!

Igår gick vi in i vecka 35! När jag tänker efter känns det helt och hållet overkligt. Sex veckor kvar till beräknad födsel! Det är verkligen inte mycket och jag tror att min hjärna börjar inse det mer och mer. Igår var jag och Jonas på föräldrautbildning som vår MVC erbjuder gratis. Vi gick igenom förlossningens olika faser, förlossningsställningar och smärtlindring bland annat. Ingenting var nytt för mig men samtidigt känns det skönt att höra allting än en gång och att träffa personer som är beräknade ungefär samtidigt som en själv. Alla i vår grupp låg verkligen kring samma datum i februari, det var extra kul! Nästa gång ska vi prata om amning, det känns som att det kan vara mer givande kunskapsmässigt för det har jag inte hunnit läsa på så mycket om själv än. Vi var också på en rekordsnabb koll hos barnmorskan i pausen i utbildningen. Så vi hann inte ta några prover mer än blodtryck, det låg på 110/60, lite högre än sist alltså men fortfarande lågt. Men min barnmoska säger att det är jättebra med lågt så länge man inte mår dåligt av det, och det gör jag ju absolut inte. Det viktigaste var ju att mäta magen eftersom barnmorskan var lite fundersam förra gången när kurvan låg lite lägre plötsligt. Mitt SF-mått låg nu på 31 och det verkade okej, men de på förlossningen ska ändå få avgöra om det blir tillväxtultraljud eller inte. Bebisens hjärtljud låg på 134 och den rörde sig som en galning när barnmorskan klämde på magen. Bebisen är nu runt 47 centimeter och väger cirka 2,4 kilo. Appen säger att jag som blivande mamma nu kan känna mig väldigt tung och obekväm och till råga på allt väldigt förvirrad. Och allt det kan jag känna igen mig i! Den har verkligen slagit till nu, den där klumpigheten. Jag har ett ömt bäcken, ljumskarna gör ont när jag har suttit ner, jag har stora problem med att få på mig strumpor, byxor och skor, jag spiller på magen i stort sett varje dag och tappar saker på golvet som jag får stöna och stånka för att orka plocka upp sedan. Plus att jag undrar vart min hjärna har tagit vägen! Jag glömmer saker hela tiden och virrar till det. Det är bara att hoppas att den där mentala biten åtminstone rättar till sig innan bebisen kommer, så att jag inte glömmer bort var jag lägger den eller något annat läskigt. I övrigt mår jag bra och bebisen verkar också göra det av discot i magen att döma. Har mycket sammandragningar vissa dagar men det verkar helt normalt såhär sent i graviditeten. Jag tror att hela jag behöver VÅR nu, och än är det ju ett tag tills man kan börja hoppas på sådant... jag vill ha solljus och lite lagom värme, inte mörker, snö och kyla.

Gillar

Kommentarer