Smärtlindring under förlossningen?

För några veckor sedan skrev jag ju om lite tankar jag hade inför den här tredje förlossningen. Men sedan dess har jag också hunnit grubbla vidare lite, såklart. På det stora hela är jag inställd på att ta allt som det kommer, jag har ju fina erfarenheter i bagaget och stor tilltro till min kropp, det mentala, till personalen på förlossningen och till Jonas som stöd också. Men någon liten plan när det gäller smärtlindring är jag ändå sugen på att ha, även om den KAN ändras när jag väl är på plats eftersom jag inte kan veta hur förloppet kommer se ut riktigt.

På förlossningen med Viggo hade jag en vetepåse hemma som jag värmde upp om och om igen medan värkarna blev mer intensiva. Det och min egen andning räckte väldigt långt! Med Hedda var det samma sak, men där var starten så mycket långsammare och mer smärtsam, så det var jobbigare på så vis. Jag har inte varit sugen på att duscha eller bada de gångerna, även fast jag i vanliga fall tycker att det är väldigt avslappnande. När jag väl kommit in till förlossningen har jag sedan börjat med lustgasen båda gångerna, det är väl första steget för de flesta som kommit en bit in i de mest jobbiga centimetrarna. Jag tyckte inte att den gav någon effekt första gången, men andra var desto roligare. Rösten blev väldigt mysko, jag kände mig lite smått full och topparna av värkarna blev lite mer okej. Så jag tror att jag har som plan att prova lustgasen igen! Det är skönt att fokusera på något och som sagt lite roligt också 😄

Sedan är det epiduralen och det är egentligen mest den jag funderar kring. Har tagit det båda gångerna tidigare, med Hedda kanske det var onödigt eftersom jag hade kommit till 7 cm redan när vi kom in, men jag kände att det gärna fick sakta ner lite (vilket det knappt gjorde) och att jag istället skulle kunna känna mig lugn och glad. Och det är nog nästan mest av den anledningen jag skulle kunna ta epidural en gång till, för att kunna samla lite kraft och må bra. För jag tror absolut att jag klarar smärtan hela vägen utan epidural egentligen, det är bara det att jag tror att min helhetsupplevelse skulle bli lite annorlunda. Och så är jag lite rädd för att ångra mig när jag är där vid 9-10 cm och bebisen ska åka ner lite innan krystfasen... Då skulle jag nog kunna få lite panik är jag rädd för! 😳 Samtidigt vore det lite intressant att prova att föda utan den typen av smärtlindring! Jag tror inte att jag kommer någon vart i funderingarna kring just epiduralen förrän det är dags faktiskt, men det underlättar ju ändå att ha gått igenom olika alternativ i huvudet i förväg.

Hur har ni andra tänkt kring smärtlindring? Har ni velat prova helt utan? Eller vad har ni valt och varför? Det är alltid intressant att höra era tankar 😍

Gillar

Kommentarer