NÄR GRAVIDITETEN VAR HEMLIG DEL 1.

Jag nämnde ju att jag hade antecknat en del medan graviditeten var hemlig. Visst, våra familjer och närmaste vänner visste ju om det, men inte alla andra. Det blev visst lite text, så jag delar upp det på två inlägg istället! Blir roligt att ha kvar det här i efterhand, och kanske för er som också varit gravida nyligen och kan känna igen er.

Vecka 5 (skrivet 25 december 2016)
Jag har börjat smälta det nu, men kan fortfarande inte riktigt tro det. För precis en vecka sedan plussade jag! Viggo ska bli storebror i slutet av augusti om det kan få gå vägen nu. När jag skriver så syftar jag på något ni inte vet om än, nämligen att jag plussade även i juli. Första försöket efter att vi bestämt oss för att det kunde vara dags för ett syskon, och så fort gick det helt enkelt. Kändes väldigt lyxigt, och nästan lite snopet. Men glädjen blev inte så långvarig för en månad senare fick jag missfall. Tänkte berätta mer om det senare i ett eget inlägg då jag tycker att det är ett sånt viktigt ämne. Men tillbaka till nuet! Jag är gravid och nu hoppas jag så innerligt att allt ser bättre ut den här gången. Om två dagar går jag in i vecka 6 och hittills är jag lite yr, har haft mycket problem med huvudvärk, väldigt trött hur mycket jag än sover och ett litet illamående som gör sig påmint om jag inte ätit på lite för länge. Det ska bli spännande att se hur det känns om en vecka! Åh, det här bara måste gå bra nu.

Vecka 6 (skrivet 1 januari 2017)
Sådär ja, en vecka till har förflutit, nu är jag i vecka 5+5 enligt ägglossningen. Det är mycket oro för mig hela tiden, med tanke på mitt tidigare fördröjda missfall som tydligen har satt sina spår även fast jag inte trodde att det skulle göra det. Jag är en sån som antecknar ganska mycket, har gjort det i både graviditeten med Viggo och började i den förra också som inte gick vägen, och så gör jag det givetvis nu också. Det är positivt på så vis att det är så kul att gå tillbaka och kolla hur det var då, men negativt för mig just nu då jag jämför graviditeterna med varandra och grubblar ihjäl mig på allt möjligt som kan vara tecken på att det inte kommer gå bra den här gången heller. Under veckan som gått har jag haft fortsatt huvudvärk, mer yrsel om jag reser mig upp eller vrider på huvudet för snabbt, trött förstås, ont i brösten och ganska så... lättirriterad. Den här tiden är inte kul tycker jag, både för att man mår så jäkla knepigt men också för att det är svårt att tro på det och lita på att det kommer gå bra.

Vecka 7 (skrivet 9 januari 2017)
Idag är jag i vecka 6+6 och den här veckan har varit väldigt händelserik. På BRA sätt! I måndags blev jag så less på min envisa oro för att det skulle vara något galet igen, så jag pratade med gyn som snällt nog gav mig en tid två dagar senare för koll. Det hör inte till vanligheterna att man får det, bara sådär, så jag måste väl ha låtit riktigt desperat gissar jag. Så på onsdagen begav jag mig mot sjukhuset, lite illamående och väldigt nervös. Fick vänta länge och väl innan jag blev inkallad till en läkare och hans student. Väl där gjorde vi ett VUL (vaginalt ultraljud alltså) och direkt såg jag att det i alla fall fanns en liten boll där inne. Läkaren var väldigt skicklig och zoomade snabbt in så att vi såg tydligare och visade vad allting var. Redan då såg jag att någonting pulserade liksom och kort därefter bekräftade han mina tankar, det var ett litet hjärta! Hur häftigt som helst! Sedan dess har jag helt klart lugnat ner mig mycket. Visst, det är fortfarande tidigt, men har man sett ett tickande hjärta i tidiga veckor går risken för missfall ner kraftigt. Sedan förra veckan har jag även börjat må riktigt illa! Det har stegrats lite för varje dag och nu är den på den nivån att allt äcklar mig, både smaker, dofter och tanken på ätbara saker. Några få grejer funkar men det varierar hela tiden. Tycker dock att jag mår aningen bättre än med Viggo i magen hittills och det är ju skönt.

Vecka 9 (skrivet 22 januari 2017)
Oj, här gick det visst två veckor emellan. Dels på grund av att hela familjen har haft magsjuka i olika omgångar (magsjuka som nygravid när man redan mår väldigt illa... det är precis lika härligt som det låter. USCH!), och dels på att jag verkligen inte har orkat. Just nu uppdaterar jag inte ens bloggen som vanligt vilket känns supertråkigt men jag orkar verkligen, verkligen inte tänka på något just nu. All tid jag inte är på jobbet eller gör mitt bästa för att ta hand om Viggo ligger jag på soffan och stirrar rakt fram. Jag mår så illa dygnet runt, är så trött att kroppen värker, och känner mig liksom dödssjuk nästan. Nu tycker jag istället att illamåendet är värre än när jag var gravid med Viggo, jag har fått Lergigan Comp utskrivet som jag knaprar regelbundet hela dagarna. Det hjälpte den första veckan men nu biter knappt det på illamåendet. Nej, det här är verkligen inte kul just nu men såklart försöker jag intala mig att det är positivt att må som jag gör och att varje dag jag genomlider betyder en dag närmare att jag blir normal igen. Det är mycket dåligt samvete över att jag inte orkar som vanligt också, och stress över att mina två jobb blir lidande. Så jag jobbar på att sänka kraven på mig själv så gott jag kan. Idag är jag i vecka 8+5 och jag hoppas att hormonerna snart lugnar ner sig lite.

Vecka 10 (skrivet 28 januari 2017)
Är i vecka 9+4 idag, alltså halvvägs mot vecka 11. Det går lite sakta men det är väl så de här första månaderna. Känns skönt att vara på tvåsiffrig vecka och att ha vecka 12 inom räckhåll också. Veckan som gått har varit ungefär som förra. Jag har mått dåligt, knaprat Lergigan och bara tagit en dag i taget. Det är på gränsen till för tufft att jobba en hel dag med sex lektioner på rad med bara väldigt korta raster emellan förutom lunchen som är lite längre. Men jag har lite svårt att sänka de kraven på mig själv, även om det kanske skulle kunna lösas tillfälligt så att vardagen skulle bli lite mindre kämpig så intalar jag mig att det är ganska kort tid kvar av det här värsta. Dessutom har jag haft ett par bättre dagar i veckan också, så kanske, kanske att det åtminstone inte blir värre nu!

Fortsättning följer!

Gillar

Kommentarer