Eventuella komplikationer

Imorse var det dags för kontroll av hörseln för
Otto, och jag gruvade mig lite i onödan. Kontroller brukar betyda att han på något vis måste ligga stilla, att man måste böka med honom eller rent av hålla fast honom och då blir han förstås inte glad! Men det här gick hur smidigt som helst, han sov sig igenom det hela. Han fick elektroder på huvudet som mötte hans hörsel och allting såg felfritt ut. Så skönt, alla efterkontroller har hittills sett så bra ut, att jag faktiskt vågar tro att allt kommer bli helt bra och att han förhoppningsvis slipper komplikationer senare också. Man kan inte veta det, i vissa fall märks eventuella koncentrationssvårigheter först när barnen börjar skolan till exempel. Och det vore förstås inte så kul, men det kunde varit så mycket värre samtidigt känner jag. Så just nu väljer jag att vara positiv! 😊 Men det är ju svårt med såhär små barn att se om de är ”som vanligt”, dels för att man knappt lärt känna sin bebis och dels för att de ändras hela tiden! Han känns i alla fall högst ”normal” för sin ålder och kanske även lite tidig när det gäller kontakt och att han började le mot oss när han var tre veckor och det fortsatte han med när den värsta infektionen hade vänt! ❤️

Ikväll har vi varit kvar på sjukhuset efter medicineringen i eftermiddags. Orkade helt enkelt inte åka fram och tillbaka idag, jag har varit trött och haft spänningshuvudvärk av knepig sovställning när jag liggammar på nätterna. Så vi har haft en mysig kväll här på sjukhuset ändå, och nu är det dags för medicin igen om en timme. Ska se ikapp några vloggar nu, och Otto snarkar i sin säng 😴

Gillar

Kommentarer

Hanna
,
Det är så fint att få följa er resa, och så fint att höra att det går åt rätt håll! Kan inte ens sätta mig in i den oron ni känt (och såklart känner). Man är ju så skör som det är med en liten spädis hemma och så blir det svårt sjukt på det, usch vilken mardröm! hejar på er och lilla Otto ♥️