Familj

Jag lovade mig själv att jag skulle skriva varje dag för att få ner alla tankar och funderingar.
För att lugna ner min stress nivå. Jag är så otroligt stressad i hela kroppen.
Känns som jag går på högvarv. Njuter inte av dagarna utan jag kör bara på.
Slutar väl att man går in i väggen tillslut.
Men det är inte lätt när man har en massa saker runt omkring sig heller.
Jobbet, familjen, hemmet osv

Känner bara nu när jag skriver att jag måste skynda mig att skriva för att jag ska hinna med allt innan jag ska iväg.
Fast jag behöver inte känna mig stressad för jag har bara ett måste idag.
Och det är att hänga med min far till sjukhuset och vi ska träffa hans läkare.

Men jag måste hitta ett sätt hur jag ska kunna varva ner.
Jag har ju IBS och den blir inte bättre när jag är stressad hela tiden.
Men det är svårt.

Att jag är i högvarv nu är väl att jag har jobbat 7 dagar och det ska jag aldrig göra om igen,
Det har jag i alla fall lovat mig själv. Mitt jobb så kan man ta åt sig plus tid om nån behöver vara ledig eller om nån är sjuk.
Och nu tog jag åt mig ett par dagar så därför blev det 7 dagar. Hade inte riktigt koll på det där,

Jag jobbar på ett boende med dementa och även om det kan vara ett roligt jobb så tar det på psyket ibland.
Och när man åker från jobbet och ska hem så tänker man åh vad skönt att det ska bli att komma hem.
Men så fort man öppnar dörren så hör man.
-Mamma mamma, pappa vill inte ge mig godis.

-Mamma hon är arg på mig. Osv
Eller så hör man världens bråk mellan tjejerna.

Det är så att mina barn vet att dom kan köra mig en del, för jag är den som oftas släpper på saker och ting hemma
Medan min gubbe är med starkare att säga Nej.

Men jag försöker bli bättre på det.

Min 3 åring har kommit i nån trots som är rätt jobbig måste jag erkänna.
Hon ger sig inte riktigt om hon inte får som hon vill.
Och där händer det ofta att jag ger mig. Men jag vet att det inte blir bättre att jag gör så.

Nej nu ska jag ta en kopp kaffe och förbereda mig här hemma.

Puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Familj



Varje dag, varje timme. varje minut och varje sekund så tänker jag på dig!

Det gör verkligen så otroligt ont i en. Men man vill vara så otrolig stark inför alla.
När du började må dåligt för ett år sen cirka.
Så trodde man att du skulle få hjälp och dom skulle hitta felet på dig.
Man tänkte att det skulle bara var nåt jäkla virus.

Men man började bli smått orolig när det inte kom fram riktigt vad du hade för fel.
Så självklart så sätter man sig med mobilen och börjar googla på dina symptomer.
Och självklart kommer man in på länkar som man inte ville läsa om.

Men samtidigt så behöver det inte betyda att du skulle ha det.
Men efter alla besök hos läkaren så verkade det som att det lutade åt det hållet.
Jag önskade verklgen att du inte skulle ha den jäkla sjukdomen.


När jag fick veta att det anade den sjukdomen så börjadej jag gå på nätet och forska.
Där läste jag att man skulle ta ett ryggmärgsprov oxså.
Du hade bara gjort ett test.
Så jag bad brosan att se till att du skulle ta ett ryggmärgstest

För det var ju bara min mamma och han som åkte på alla olika besök.
Men det blev så att jag fick hänga med på det här läkarbesöket.

Min mamma och min bror sa att dom ville att jag skulle hänga med.
Och självklart så följer jag med för jag hade så många tankar och frågor.
Glömmer aldrig den dagen när dom skulle hämta upp mig. Jag var så jäkla nervös så jag ville kräkas.
Sprang väl på toa flera gånger och kissade och rökte mer än vanligt.

Jag va nervös att vad du skulle säga att jag va med till läkaren.
Ville inte att du skulle känna att det var jobbigt.


Men det gick bra.

När vi va framme på sjukhuset och du skulle kliva ur bilen så fick jag en chock.

Jag visste att du var sjuk men att du kunde knappt gå blev som en chock för mig.

Jag har ju varit hem till er men jag har ju inte sett dig gå på ett tag.
Utan du har suttit på din fåtölj och kollat på tv.

Jag sprang och hämtade en rullstol till dig. Då kom känslan att jag ville bryta ihop men jag bet mig själv i läppen och fick tänka dig som min brukare.

När vi väl kom in till din läkaren, så satt vi alla oss ner.
Det skulle bli spännande att få veta vad dom hade kommit fram till.

Men jag glömmer aldrig läkaren ord inne på hennes rum.


Jag trodde verkligen att jag skulle bryta ihop. Men jag regerade inte. Inte utåt i alla fall

Men inombords var det som en kniv hugg mig rätt i hjärtat. Kunde knappt andas

Men ändå satt jag där och lyssnade på henne. Och tittade på dig när du skrev saker på din mobil.

Du hade svårt att prata. Och hon svarade på dina svar om Als.

Men det var nästan som du hade anat att du hade ALS.
Glömmer aldrig när du frågar hur lång tid du hade kvar?

Men jag ville att dom skulle ändå ta ett ryggmärgsprov på dig. Och det var skönt att dom tog det samma dag.
Så nu skulle vi bara vänta på provsvaren.

Första provsvaret fick jag veta dan efter och det visade inget ovanligt så det var fortfarande Als.
Och det andra provet var oxså inget ovanligt.

Min pappa har Als och jag vill inte förlora han inte nu.

Jag har panikångest attacker som kommer och går. Ibland kan jag hantera dom men det är ofta när jag är bland mina nära och kära.
Men är jag hemma själv så blir det jobbigare.

FUCK ALS





Likes

Comments