Utan mina vänner hade jag aldrig orkat

William, min älskade son. Jag har oerhört mycket jag vill berätta för dig. Så mycket jag vill ha sagt och så mycket du har rätt att veta om redan nu. Saker som du kanske inte ens kommer förstå den dagen du är myndig.

Jag vill förklara mig, ursäkta mig och också visa dig hur mycket jag försöker för dig, än om det ibland inte alltid känns så för dig & än om det inte alltid blivit som jag tänkt mig.


Att mamma är dum ibland är som det ska vara, du mår bra av riktlinjer & regler. Det är då du egentligen mår som bäst, så att jag är dum för stunden är något jag kan ta.

Jag har sen dagen du kom till världen behövt offra mycket av det jag velat göra, för att du ska vara okej & må bra. & det senaste året har jag ett flertal gånger behövt göra val jag aldrig trodde att jag skulle behöva göra. Det roliga har fått prioriterats bort många gånger, både för dig & för mig.

Du är så nyfiken, observant och utforskande. Du vill vara med & du vill vara med på ALLT. Jag tvivlar inte en sekund på att du är en riktigt smart liten kille som kommer lära mig ännu mer än vad du redan nu har gjort.

Det senaste året har det varit du & jag, ensamma i Tornvillan i Östhammar.
Jag har kämpat med blod, svett & tårar för din trygghet, för vår ekonomi, för bådas välmående och för min & din framtid.
Det här året, har varit det tuffaste någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit för att jag kännt mig otillräcklig. Men jag vet att det också varit den bästa tiden någonsin.

Du är nu i en ålder där du testar dina gränser oerhört mycket & du är riktigt bra på det.
Många gånger har jag haft ångest över att jag inte haft mer tålamod, att jag inte haft mer pengar, att jag inte haft mer energi eller ork eller tid att göra det jag vill med dig & för dig.

Men aldrig ångest över att jag ger dig för lite kärlek. För den har du, fullt ut. All min kärlek vilar hos dig, i ditt lilla hjärta, hos din lilla livliga själ.

Du har fått mig att orka. Du har fått mig att skratta. Du har fått mig att gråta.
Men du har aldrig fått mig att ge upp.

Och för att komma till det jag egentligen ville säga med detta inlägg.

William. Vi har fantastiska människor runt omkring oss som visat sina finaste sidor gentemot oss det senaste året.

Utan mina eller snarare våra vänner, min älskade son, hade det här året varit mycket, mycket tuffare.

Jag vill tacka ALLA som ställt upp för mig och William i vått och torrt. Allt från att ha tagit hand om honom i några timmar, nätter eller bara hört mig klaga över allt som inneburit att ha varit själv i det här.

NI vet själva vilka ni är & NI ska veta att utan er hade jag inte klarat det här på samma sätt.

Ni gav mig orken och motivationen att ta mig ut från första dagen som ensam till att orka plugga och söka mig vidare i livet.

Ni har fått mig stå stark och ni har givit mig livet tillbaka.

Kärleken & tacksamheten jag har inom mig för mina älskade vänner och mina släktingar är enorm.

Ta åt er och vet att jag finns här exakt lika mycket! För er kan jag göra allt!

Stort, stort tack!


Nu går jag och William mot en helt ny tid tillsammans med vår helt nya, fina familj. Russell, som är en av dem som varit en klippa i den här tiden. 

Jag älskar dig så mycket Russell och det är med sån iver jag och sonen flyttar in hos dig nu om 2 veckor. 

Tanken att få vakna upp bredvid dig och höra Williams glädje av att du oxå är med oss värmer i hjärtat redan nu. 

Jag har hittat meningen med livet. Jag har hittat min familj & vi har hittat hem. 

Äntligen! 

Gillar

Kommentarer