Gravid #1

En vecka innan mensen skulle komma vaknade jag upp mitt i natten av att det högg till i min högra äggstock, det gjorde så ont att jag började gråta. Så fort mensen uteblev så kände jag på mig att jag var gravid. Även om första och andra graviditetstestet visade "oklart", så hade jag det på känn. Och så klart stämde min magkänsla.

Och ska jag vara ärlig så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta ? Jag vågade ju inte hoppas på något för att jag tidigare på året fått missfall.
Och dessutom blev jag förtvivlad för att vi hade fått en resa till Vietnam & Thailand som vi skulle åka på 2 veckor efter att vi plussat. Jag som redan är hypokondrisk började ju googla på "gravid thailand/Vietnam", och det som kom upp var "zikavirus", jag ringde till Mvc för att skriva in mig och även rådfråga om att resa till Asien när man är gravid , och dem var varken för eller emot , men att man ska ha i åtanke att zikaviruset finns dit vi skulle, men att chansen för att bli smittad är super liten. Men jag och P bestämde oss för att boka av resan till Vietnam och Thailand, och istället boka om resan till Tyskland och Österrike. För det var de som kändes bäst, just då. Trots att vi bara var i vecka 7 (6+0).

Vid första besöket hos min barnmorska var det väl egentligen bara att prata om "hälsa", att man varken ska snusa röka eller dricka alkohol när man är gravid.  Jag talade även om att jag haft ätstörningar när jag var yngre ( vilket hon tog på blodigt allvar ), att min mamma misstänkts ha fått propp i benet vid användning av ppiller när hon var ung samt att jag har fobi för allt som har med läkarbesök etc att göra.

Den dagen vi reste till Tyskland så började "Helvetet", illamåendet smög sig på när vi satt på flygplatsen och när vi väl landat behövde jag springa och spy på direkten.. Och det blev inte så mycket av att njuta på vår semester, jag kunde inte behålla någon mat alls, alla dofter på julmarknaden i Tyskland gjorde att jag spydde,. Jag blev tokig, jag skulle inte stå ut om det skulle vara sådär hela graviditeten..
Det enda jag kände sug efter var äpple, och det var enbart märket pink Lady, så man kan säga som så att det var de jag levde på fram till v 13.

Andra besöket hos barnmorskan slutade med att jag gick därifrån gråtandes, och en fruktansvärd rädsla som jag inte upplevt förr och beredd att skita i allt,.
Hon började med att skrämma upp mig att jag dagen efter var tvungen att åka till Sahlgrenska för att ta en massa prover för att se om jag har risk för att få propp. ( Jag fick panik, för sättet hon sa det på)
Sen hade jag dessutom vid första besöker nämnt att jag har fobi för allt som har med sprutor, stick i fingret och blodtryck att göra. Så barnmorskan ska då kolla mitt blodtryck,  och jag säger till henne att jag tycker det är obehagligt samtidigt som jag känner hur pulsen rusar och jag nästan får panik.. och ja såklart visade blodtrycket högt, varpå barnmorskan säger,  men oj detta är inte bra, vi får ta om det igen,  och det visar fortfarande högt och jag talar om för henne ytterligare en gång att det känns inte bra , jag känner ju hur min puls skenar iväg. Varpå barnmorskan går och hämtar sin kollega som ska ta mitt blodtryck,. Så det slutar med att dem kollat mitt blodtryck 6 gånger totalt... och dem lyssnar inte på mig överhuvudtaget, att jag får panik när dem tar blodtrycket på mig.
Dem sa inte så mycket mer utan när jag gick därifrån så tog det 10 min för sen ringde barnmorskan igen och sa att jag helst skulle in på apoteket NU och köpa stödstrumpor samt att dem skickat en remiss till Mölndals sjukhus för utredning av mitt höga blodtryck...

Och ja ... där tappade jag det... under ett besök har alltså min barnmorska skrämt upp mig att jag dagen därpå måste ta massa prover för att utesluta så jag inte har proppar i benen samt att jag är väldigt "sjuk" på grund av mitt blodtryck som visat högt för att jag gripits av panik. Och hon vägrade dessutom lyssna på mig.

1. Jag åkte till Sahlgrenska och tog en massa rör med blod och det visade sig att jag inte hade risk för att få blodproppar under graviditeten.

2. Jag fick träffa en läkare på Mölndals sjukhus för mitt blodtryck,  och hon kom fram till att jag lider av white coat syndrome, vilket är super vanligt och att det inte finns så mycket att göra åt saken. Jag hade även berättat hur jag blivit bemött på min MVC och hon sa att det är under all kritik.. Och hon bekräftade för mig att det absolut inte är något fel på mig.

Det är klart att jag är glad att barnmorskan bryr sig, men sen kan man tänka på hur man lägger fram saker och ting. Inte proffsig överhuvudtaget.

Fortsättning följer .....

Gillar

Kommentarer

HärlingEmelie
HärlingEmelie,

❤️❤️❤️❤️❤️

nouw.com/härlingemelie