Header

Everyday life, Family

Jag hade massor planerat.
Jag skulle vara hemma ett år med J.R och jag hade så himla mycket planerat.

Nu sitter jag här i soffan, mörkret faller på utanför, vindarna blir starkare och kallare och James ligger och sover tungt på mig.
Och alla mina planer är som bortblåsta.
Har fortfarande massa idéer på saker vi kan/ska hitta på under hösten/vintern. Men har insett att jag vill ha ett större projekt att jobba på det kommande året. Jag har bara inte en aning om vad det ska vara.

Det skulle ju kunna vara att få klart alla fall en av böckerna - nu när hösten faller på så tror jag att allt skrivande kommer komma igång igen, det är ju under de mörkare månaderna som jag brukar känna mig inspirerad.
Att lasta på mig fler canvasdukar, akrylfärger och penslar känns inte som ett stort projekt. Snarare som många små. Skulle ju faktiskt fungera för en liten stund.

Känns verkligen som att hjärnan står stilla!
How annoying.


Det slog mig här om dagen att jag inte varit här på landet under hösten förut. Har alltid kommit på sommaren eller under vintern då det har varit sommar-/vinterlov.
Löven byter redan färg
🍂

Klart liten ska vara med när mamma får för sig att (äntligen) uppdatera bloggen lite 😉
Under kvällen har han också varit extra super-mammig och verkligen ingenting annat har fungerat!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Family

Idag har allt gått jättebra!
Gick ner till Jamie vid 5 imorse och myste en stund, sedan gick jag upp igen för att vila sova lite till och även få i mig lite frukost, men mitt i så kom en barnmorska och sa att jag var önskad nere hos Jamie som skrek i telefonen efter mat så det var bara att plocka undan och springa ner.

Under dagen så har det verkligen gått framåt och det är himla skönt att amningen äntligen börjar komma igång. Hade ju planerat att köra helamning men nu blev det ju som det blev och nu kör vi på så bra vi kan så vi blir av helt med ersättningen.
För ungefär 30 minuter sedan så blev han utskriven helt från neo, så nu väntar vi bara på att träffa läkaren på den vanliga kontrollen imorgonbitti och så även göra ett nytt gulsotsprov och få godkänt på det. Sedan lämnar vi sjukhuset och spenderar någon dag hemma hos mamma innan vi åker hem till landet, Jamies pappa och en längtansfull storasyster 😊

Likes

Comments

Family

Den 17 augusti klockan 17.20 sattes förlossningen igång, och 16 timmar senare kom våran lilla pojke ut.
51 cm lång och 4062 gram.

Då han fortfarande hade för mycket vätska kvar i lungorna så behövde han lite extra hjälp att andas, så nu ligger han nere på neo (neonatal) för andra natten. Tack och lov går det åt rätt håll, så han har blivit av med cpap'en (stor grej som satt runt hela huvudet med andningsdel) och har nu endast en liten näsgrimma. Den extra syrgasen kunde dom ta bort redan igårkväll då han inte, längre, är i behov av den, utan endast behöver det lilla extra motståndet som grimman nu ger.

Han startades med sondmatning men nu kör vi på amning och koppmatning vilket fungerar jättebra!

Idag lyckades han klara sig helt utan extra andingshjälp några timmar efter dom tagit bort cpap'en, så imorgon hoppas vi på att han kommer klara sig bra, helt själv även utan grimman.
När han kan det så skrivs han ut från neo och får sova med mig på BB.

Idag myste vi i fåtöljen och det slutade med att vi båda satt och sov så himla skönt vid flera tillfällen 😊
Om en timma ska jag ner till honom igen för matning, sedan blir det mysa lite innan jag ska upp och sova tills frukostmatningen kl. 5 imorgonbitti.


Måste faktiskt säga att nu längtar jag hem till landet!
Att få komma hem, sova i min egna säng och verkligen få börja 'nya livet' med familjen.
Komma in i rätt rutiner. Men speciellt just att få ta hem Jamie 💙
Vet också att hans pappa och storasyster går och stampar där hemma och bara väntar på att han ska komma hem så dom också får krama på honom 😉

Likes

Comments

Family

Om man bortser från att jag vaknade varenda gång jag behövde vända på mig så har jag sovit riktigt bra!
Dock har jag så grymt ont i diverse kroppsdelar som fått för sig att expandera att jag till och från nästan gråter. Meeeen det är det värt.
För att inte tala om smärtan jag har framför mig när förlossningen drar igång.
Ännu en gång - värt det.

Idag var det tänkt att vi - dvs. jag, min mamma och min lillasyster - skulle ta sovmorgon (lär ju inte hända efter J kommit), men jag vaknade strax innan kl 6, mamma kom upp vid halv 8 och lillasyster kom upp strax efter 8 (dock har hon gått och lagt sig igen fuskisen).
Så gick det helt enkelt med sista sovmorgonen, haha.

Idag packas bb-väskan om, jag ska ta bort avskavt nagellack (och lägga på nytt bara för att få känna mig lite piggare och fräschare än vad jag faktiskt gör), och jag ska följa med mamma upp till hennes jobb en liten stund för något ärende.
Sen får vi hoppas på att tiden går fort så vi kan åka in till förlossningen och sätta igång!
Fortfarande har det dock inte gått in i huvudet ännu att han kommer idag (eller imorgon beroende på hur lång tid det här kommer ta), men det lär det väl göra när värkarna är igång riktigt ordentligt 😉
Lite läskigt att man har glömt verkligen hur ont det gjorde att föda barn.
Vet dock att innan vi ens hunnit till BB när dottern var född så sa jag att jag lätt skulle göra om det, haha.
Och nu sitter jag här, sista dagen med stora bebismagen och bara längtar efter att få hålla min lilla pojke! 💙

Likes

Comments

Family

Har inte lagt upp någonting sedan i torsdags (enda inlägget jag skrivit ligger i utkast) men mycket har hänt sedan dess.
Mest sammandragningar som övergått till värkar, en vända in till förlossningen med misstanke om att vattnet hade gått - men icke. Fick allafall spendera natten på förlossningen med planen att jag skulle få träffa läkare och prat om igångsättning - dock på morgonen (efter en hemsk, sömnlös, smärtsam natt) så var det så fullt på sjukhuset att jag inte ens kunde få komma in på ett rum för en undersökning.
Som tur var så hade jag ju redan en tid inbokad med en läkare (dock på ett annat sjukhus) senare på förmiddagen.

Väl på mötet så var jag helt ärligt på stridsvägen och verkligen förberedde mig på att gråta och få slåss med läkaren om att jag skulle få en tid för att sättas igång.
Men där fick jag mig en överraskning!
Han blev snarare besvärad över att jag ens öppnade munnen, läste igenom min journal, sa bara "jaja det vet jag" under tiden han läste och jag började rabbla anledningarna till att jag vill ha en igångsättning och sedan tittade han bara på mig; "Det är ingen idé att vi gör en undersökning, du gjorde ju en igårkväll och det är nog inte mycket som har hänt på dessa timmar. Och hit kan du ju inte springa hur många gånger som helst."
Sen gick han och hämtade en lapp med tid för en igångsättning redan imorgon kl. 15!
Efter det var det hejdå och lycka till, mer eller mindre.

Satt då och grät en stund istället för att jag blev så lättad över att det äntligen var någon som lyssnade.


När vi kom hem till mamma igen så däckade jag och sov först 2 timmar, vaknade av att jag var tvungen att vända mig om och sedan fick jag sova en timma till. Dessa 3 timmar av bra sömn gav mig så himla mycket mer än all sömn jag fått sammanlagt senaste 2-3 månaderna!

Nu ligger jag uppkrupen under täcket och tar upp halva lillasysters säng efter en sista mysdusch med bebismagen, och har precis fått in i huvudet att detta är sista natten med magen. Sista natten med sparkar och buffande. Och nästa gång jag kliver innanför dörrarna här så kommer J att vara på utsidan med oss andra 💙
Känns fortfarande så himla overkligt! Min lilla pojke, som jag längtat så länge efter, kommer äntligen komma ut.
Amazing! 💙


Imorgon ska vi packa om väskan som ska med in till förlossningen, och eftersom jag egentligen skulle ha haft förlossningssamtal på mötet med mvc imorgon men nu missar det - så ska jag skriva ner lite saker som ska tas upp när vi kommit in.


Men nu för stunden, innan tröttheten tar över helt och jag somnar, så ska jag titta runt lite på pinterest och fortsätta njuta av sparkandet och buffande från min lilla cowboy i magen 😊

Bjuder på denna bild från igårkväll. Den är inte smickrande någonstans - men visar exakt hur slut jag har varit de senaste 2-3 månaderna! (vilket inte riktigt har funkat så bra när man har en glad, sprallig, aktiv 5åring hemma som vill hitta på massa saker och leka med mamma - många dagar som slutat med en gråtande mamma som känt sig hemsk för att hon inte haft orken)

Imorgon är det äntligen dags för våran lilla pojke att komma ut och mitt stora hjärta blir storasyster 💙❤

Likes

Comments

Everyday life, Family

Hejsan. Nu är jag tillbaka. Lite allafall. Tror jag.

Har haft massor för mig och har verkligen inte prioriterat bloggen någonstans kan jag ärligt säga.

Igår tex. spenderade jag allafall 7 timmar på sjukhuset - först tillväxtultraljud för att se så våran lilla pojke växt på bra trots att mina mediciner varit skit (han mår jättebra och ligger på 3 fina kilon💙). Skulle också passa på att prata med läkaren om ALLT men kände direkt att det var ingen som helst idé att ta upp något med honom - han var fokuserad på ultraljudet och mer eller mindre sket i allt annat.. Så slutade med att vi fick sitta på antenatalen (ungefär som akuten för gravida/nyförlösta) i ungefär 5-6 timmar innan vi fick träffa en läkare och kom upp med en plan för att försöka få igång förlossningen på ett - mer - naturligt sätt utan en faktisk igångsättning.
Satsar ju faktiskt på en naturlig förlossning utan kemikalisk smärtlindring - dvs ingen EDA utan istället akupunktur, värme osv.

Kan ärligt säga att en hinnsvepning inte är det mest avslappnade jag någonsin varit med om, och hoppas verkligen att förlossningen drar igång innan tisdag (har en tid för undersökning då för att se om det har kommit längre och tillräckligt för att ta hål på hinnorna, annars blir det en till svepning)

Så verkar som att vi helt enkelt har ställt in oss på denna eller nästa vecka för pojken att komma ut *hoppashoppaspådennaveckan* 💙


Idag ska vi till Frölunda för att inhandla amningsbh och att gå runt kanske kan, med lite tur, få igång arbetet lite mer.
1 done, only 9 to go.

BB väskan är redo.

Likes

Comments

Everyday life

Sommaren är äntligen inne på sin sista månad. 


Igår fick jag reda på att jag helt hamnat mellan stolarna i sjukvården (även en läkare och annan vårdpersonal tycker det). Två ställen trodde jag var på ett tredje, ett ställe har - tydligen - skickat en kallelse som inte kommit fram till mig. Dock har jag inte heller fått räkning för att ha missat någon tid vilket dom annars är så himla snabba med.
Tydligen ska dom också ha höjt min medicindos redan i mars då mitt värde redan vid det tillfället var för högt (låg då på 7), men det har jag inte heller blivit meddelad om, så har helt enkelt gått med alldeles för låg dos och högt värde (ligger på 33 nu...) under mer eller mindre hela graviditeten nu vilket inte alls är bra då det påverkar både mig och min lilla pojke.

Det är lite till om detta så ska göra en anmälan om det hela. Även fast det kanske inte hjälper mig så kanske det kan hjälpa så allafall en annan person inte hamnar emellan.

Tack och lov kom ju nu detta upp och en läkare har - äntligen - tittat igenom mina prover jag tog förra veckan, och även tidigare, och papper är nu faxade till både Thyroidea och antenatal.
Väntar nu på att antenatal ska höra av sig, och fick höra att jag ska vara redo för att dom troligtvis kommer vilja ta lite nya prover och göra lite egna tester och även se så min lilla pojke mår bra.

Har ju nu gått runt med både dålig medicindos och lågt hb (ligger nu på 87) större delen av graviditeten. Eventuellt blir det ett dropp med svart "gegga", dvs dropp med järn direkt in i blodet och en superhöjning av medicinen nu under den sista månaden.

Men jag får vänta på samtal och se vad läkaren på antenatalen säger så får jag återkomma efter det.

Måste säga att det är ändå lite skönt att få svart på vitt att jag inte bara varit lat-trött, vilket jag väldigt ofta känt som att det varit, fått dåligt samvete över och då puschat på mer än jag egentligen klarat av. Inte bara hb har varit låg och gjort mig trött, utan även medicindosen har varit åt helvete och spelat in enormt mycket i min ork.


Till lite roligare saker;​
Förra veckan mötte jag och K upp min mamma för lunch.

Vi hade besök i 3 dagar från Stockholm. Det blev middag ute, shopping (av kläder till både K och J) och nästan 8 timmar på Liseberg!

I fredags firade vi min lillasyster som fyllde 19. Slutade med att vi klämde i oss smörgåstårta hela helgen, haha.

P kommer idag, yay! Han hämtar K här och sedan åker de två och bor hos hans mamma denna vecka för att han ska hjälpa sin syster att måla hus. Jag stannar hos min mamma men åker dit och träffar dom lite under veckan innan dom ska åka hem till landet igen (jag skojar inte när jag säger att jag saknar mitt hem och landet något enormt!)

Igår, 1 augusti, var det exakt en månad kvar till BF! Mormor tror dock att han kommer komma redan till/i helgen , mamma tror inte heller att han kommer ligga hela tiden ut och jag är också ganska säker på att han kommer bestämma sig för att komma ut snart.

I veckan blir det nog bio. Jag och mamma ska gå och se nya Star Trek(!).
Har även hört något om air hockey och biljard.

Den nya babysittern kom också. Röd, efter P's önskemål 😊

Både jag och K blev jätteglada när det visade sig att jag allafall fick åka en liten karusell i Kaninlandet, Kaninresan, med henne trots min stora mage 😊❤

Likes

Comments

  • Facebook
  • Spotify
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw