Header

En svensk, en islänning och en dansk.
Jag som är halvvägs, Rut som skulle ha fött och Rikke som precis har fött för 8 veckor sedan.
Vi får träna bakom målet, medans vårat lag tränar handboll. Jag kan vara med ca 20 min av träningen, passa och skjuta sen får jag gå av planen (eftersom jag inte vill få slag i magen) efter det blir det ofta en tur på cykeln och cirkelträning.

Rikke är min idol när det gäller träning. Hon har för ca 8 veckor sedan fött sitt tredje barn och hon kan redan vara med och träna! Tror det gick en vecka efter födseln när hon kom susande på cykeln. Vem sätter sig på en cykelsadel en vecka efter en födsel? Aj!
Jag kommer vara så glad om jag bara kan nysa utan att kissa ner mig när jag har fött mitt tredje barn. Vill nästan inte tänka på hur hela ”kalvahuset” skulle falla ut om man kastade sig på en handbollsplan efter det.
Men nu ska jag gör allt vad jag kan för att komma tillbaka efter baby nr 2;) och desto mer jag tränar nu, desto fortare går det efter födseln. Och Rikke är en riktigt bra förebild för mig.

Att vara handbollsspelare är väldigt speciellt när man har det som arbete och är gravid.
I Danmark är det iaf så att man får full lön som klubben skall betala under hela graviditeten. Därför är det svårt för klubbarna att köpa in ersättare. Särskilt när det är 3 st som är gravida samtidigt, som i mitt lag.
På en vanlig arbetsplats kan ju en kvinna arbeta nästan fram till satt datum medans vi bara kan arbeta 12-16 veckor.
Men vi är ju i den fertila åldern så alla klubbar vet såklart att det kan hända. Men klubbarna verkar inte skrämda av att skriva kontrakt med gravida eller mammor eftersom dom kan se att man faktiskt kommer tillbaka och blir lika bra eller bättre. Förr så slutade dom flesta när dom blev gravida. Vilket jag tycker är ett mycket sämre alternativ.
Och dom flesta är ju tillbaka på planen igen efter ca 2-4 månader;)

Här är jag och Ida, en av våra norska spelare påväg tillbaka efter våra födslar. Hon födde 6 dagar före mig, så vi kunde träna tillsammans;)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har samma storlek på mina kläder. Jag tränar på samma sätt, och jag tycker jag äter någorlunda likadant. Såklart ingen gluten, socker eller mjölkprodukter. Dey hör väl sitt till, och jag spydde endel i starten när jag var och spelade vm. När man är med landslaget så är det såklart mer psykiskt hårt än att vara hemma.
Men kan det göra 10 kgs skillnad? Med Oliver vägde jag 82,9kg i vecka 20 och nu väger jag 73,0 kg. Startvikten på båda graviditeterna va ca 72-74 kg. Jag klagar inte, bara babyn mår bra. Så är jag super nöjd med att inte gå upp i vikt. Självklart har jag tappat muskler, det kan jag verkligen märka på mina innanlår och rumpa. Det borde såklart vara samma som sist. Men har hört att man blir större fortare med barn nr 2.

Men jag undrar lite om det kan spela in att jag hade så svårt att acceptera det i början?
Om det är så kan jag verkligen förstå att man kan gå en hel graviditet utan att veta om det!
Som jag har skrivit förut, att hade inte Bella Gullden och Sabina Jacobsen fått mig till att göra testet, hade kanske inte vetat än... jag mår ju super bra nu. Tränar som vanligt och spelade bättre än någonsin, 3, 4 månader gravid....


Sist när jag var på ultraljud sa min barnmorska att barnet låg väldigt långt in mot min rygg. Och det tog tid innan hon hittade den. Men om jag gillade att sova på mage kunde jag göra det, för då flyttade sig moderkakan fortare framåt och jag skulle se mer gravid ut sa hon. Till det svarade jag att: det vill jag ju inte. Hon blev så förbluffad! Hon trodde att alla som var gravida ville se gravida ut. Inte jag, svarade jag.

Likes

Comments

Oliver är en väldigt lugn och snäll kille. Och med tanke på hur hans mamma är och var som liten är han faktiskt heeelt fantastiskt lugn och snäll. Han har sedan födseln varit väldigt lätt att ta med överallt. Och han gråter aldrig även om han ramlat och slår sig så det sjunger i backen. När jag började träna i Esbjerg var jag tvungen att ha med honom, dels för den långa resan men också för att kunna amma honom innan och efter träningen. Och det var aldrig några problem;)
Men nu, nästan i samma veva som vi fick veta att vi skall vara föräldrar igen, testar han oss endel...
Vad händer om man häller ketchup på bordet eller målar på väggen?
Man får alltid titta en extra gång i väskan så man inte kommer till träningen med en sko eller utan byxor. Och att gömma saker i tvättmaskinen verkar vara en hitt.
Jag försöker verkligen att lära honom att plocka ihop det han leker med innan han tar fram något nytt men ibland så lyckas inte riktigt det.

Hur som helst är det väldigt roligt att ha en tvååring, för det händer hela tiden nya saker och det går inte en dag utan att han gör eller säger någon som man bara kan skratta åt;)
Det nya han har lärt sig att säga nu är mysa, så det gör vi en hel del.
Det går väldigt fort för honom att snacka nu. Det har tagit lite längre tid, men han har ju också tre språk. Och han förstår allt på både svenska, danska och ganska mycket på tyska. Han börjar lära sig att till morfar säger man; jag vill ha glass, och till danska bedstemor säger man; jag vill ha is;) Nu får vi se hur lång tid det går innan han snackar franska och rättar på oss när vi säger fel;)

Likes

Comments

I hela mitt liv eller iaf så länge jag kan minnas tillbaka har jag haft problem med min mage. Jag har blivit testad för ALLT men ingenting visar att det är något fel eller något jag inte tål.
När jag kom upp i 15-16 års åldern fick jag väldigt mycket acne. Det berodde på att jag tränade så mycket menade läkarna... bull shit! Alla mina vänner tränade lika mycket och på samma sätt och ingen annan hade magproblem eller acne. Så för några år sedan fick jag nog, jag läste om allt mellan himmel och jord som kunde vara mitt problem. Provade alla möjliga dieter och kostråd. Vilket hjälpte endel men inte helt.
Och för ca 2 år sedan fick jag hjälp av en super duper kvinna som heter Anna Sparre, hon testade mig för 87 olika bakterier och allergier i mina tarmar och det visade sig att dom var helt inflammerade! Gluten, socker och mjölkprotein var dom stora bovarna. När jag tog bort det fick jag otroligt mycket mer energi, bättre hud och inget ont i magen;)

Det kräver såklart mycket tid och energi för att kunna hålla de livsmedel borta, så därför bakar och lagar jag nästan all mat själv;) Jag har blivit väldigt intresserad av mat och hur kroppen fungerar pga mina problem. Och jag lägger väldigt mycket tid i köken. Men jag har ju också tid till det. Men ibland slår även min socker hjärna till och då kan jag på ingen tid alls ha tryckt i mig en hel godispåse!! Men oftast har jag ett bättre alternativ i skåpet, för finns det glass eller godis hemma då har jag svårt att styra mig själv.


Om någon av er har samma problem som jag eller är intresserade av nyttig mat och livsstil så kan ni följa min instagram; @ullisnyttigheter eller lyssna på dessa podcasts med Anna Sparre eller Paleoteket.
Dem har jag lyssnat mycket på under mina många timmar i bil mellan Esbjerg och Flensburg.

  • 1305 Readers

Likes

Comments

Denna helgen är jag ensam hemma med Oliver för min man är i Paris och spelar Champions leauge. Dom åker alltid dagen innan match och kommer hem dagen efter. Så han är ca borta 3 dagar i veckan. Jag antar att det är som för alla andra med barn, det är svårt att få någonting gjort när man har dom själva.
Men idag har vi tränat! Många av mina vänner har massor av ursäkter för att inte träna. ”Jag hade barnen så jag kunde inte träna, eller jag hade ingen bil så jag kunde inte åka till gymmet.” Om man inte vill träna så behöver man ju inte. Bättre och säga det då. Jag har iaf fått lära mig att träna hemma när Henrik är borta. Och det går precis lika bra. En löprunda med Oliver i vagnen och en halv bakad unge i magen är ganska jobbigt kan jag lova. Och detta var nog en av den sista. Styrka i tv rummet efteråt, där jag använde ganska lätta vikter. Mina gummiband och min son;)
Han tycker det är svin kul att hjälpa mamma. Självklart tar träningen lite längre tid och man får leka lite emellan övningarna men det är bättre än inget alls. Emil i Lönneberga hjälpte också till i bakgrunden så Oliver låg stilla på ryggen;)

Blev så glad för denna träningsbok för gravida som jag fick av Jessica Almenäs;) Den använder jag som komplement till de övningar jag redan har fått från min bäcken expert.

Likes

Comments

Att bli gravid igen var inget jag hade i tankarna och absolut inte nu. Vi har ju fullt upp i vår lilla familj med två handbollskarriärer och en 2 åring.
Jag kände verkligen hur allt flöt på och hur bra jag mådde och spelade.
Både jag och min man var igång med att förhandlade nya kontrakt med väldigt bra klubbar. Jag var tillbaka i landslaget som jag kämpat för i över 1,5 år efter jag födde Oliver. Allt kändes så bra. Tills jag såg två sträck på en gravidtest...
Det kan låta hur fel som helst och jag vet att så många kämpar för att få barn och jag kan inte hjälpa att jag kände såhär. Men jag tänkte bara nej nej nej, inte nu. Ni kanske tänker att om man redan har ett barn så kan man lika gärna ha två, men så lätt är det inte. Jag var redan i vecka 11. Ångesten över att ringa till min tränare och min klubb var enormt jobbig, men jag visste att det inte fanns någon utväg. Samtalet skulle bara göras och det skulle bara bli värre ju längre jag väntade. Samtalet till min agent var också jobbigt men inte på samma sett. Han fick såklart lite extra arbete med att ringa till de klubbar vi var i förhandling med och berätta att vi inte kunde ingår avtal. En situation som också vara märklig för honom. Så där stod jag i slutet av december och allt bara ändrades. Jag säger inte att det var till det sämre men så mycket tankar...skuldkänslor mot mina lagkamrater, min klubb, arbetsgivare och mot mig själv.  Känslan när man vet att lika många människor runt mig kommer bli glada,  lika många kommer bli sura och besvikna...

Och hur kunde jag då inte upptäcka det tidigare tänker ni? Jo, för när man är samlad med landslaget som jag var, så gör man inget annat än att tänka handboll. Man äter, sover och tränar. På kvällen innan man släcker lampan tittar man på schemat för morgondagen. Man lever i en bubbla som är så svår att förklara. Så var mitt liv från mitten av november till slutet av december där jag upptäckte det. Ingen mens? Nej, det hade jag naturligtvis inte men pga att jag i lång tid haft ont i mina händer och fötter fick jag ett antal kortisonsprutor bara ett par dagar innan min mens skulle komma. Jag fick då veta av läkaren att detta kunde göra att mensen uteblev. Med facit i hand kan jag självklart se att jag skulle tänkt tanken tidigare eftersom jag helt plötsligt inte ville dricka kaffe, ville bara ha apelsinjuice. Och att jag spydde nästan varje dag under vm trodde jag berodde på den otroligt dåliga mat vi fick. Det kan man ju bara skratta åt nu. Det var t.i.m en artikel i Aftonbladet om den dåliga mat jag som glutenintolerant fick. Jag hade många gravidsymtom men inga som jag hade under min första graviditet. Hade inte Bella och Sabina fått mig till att göra testet, hade jag nog fortfarande inte vetat att jag är gravid;)

Men nu börjar jag må bättre, jag börjar känna att det ska bli mysigt med en baby och att bli mamma igen. Det är också prefekt i förhållande till Olivers ålder och till det vanliga familjelivet. Men det har varit väldigt jobbigt och många tårar.
Jag är inte orolig över att jag inte kommer älska detta barnet lika mycket som jag älskar Oliver.
Det är bara så mycket som gjort att det inte passar nu och en sån chock som jag inte var klar på. Det är inte som för andra som får barn och går tillbaka till sitt vanliga liv. Det kanske inte jag kan efter en födsel igen... vad gör jag då?
Det har heller inte gjort det lättare när man får kliva åt sidan i sitt lag. Det som jag älskar att göra kan jag inte göra nu. Jag ska bara stå på sidan och titta på. Att man inte kan hjälpa dom när det går dåligt eller när dom förlorar.
Det tog hårdare på mig än va jag trodde.

Men i går skrev min klubb på med en ny linje, en dansk landslagsspelare och det gjorde att jag kände mig 10 kg lättare! Mitt dåliga samvete bara rann av mig.
Så nu hoppas jag att jag ska börja njuta av att vara gravid, göra saker jag inte har tid till när jag spelar handboll och planera våran spännande flytt till Paris!

Jag tror att det är en liten handbollsspelare där inne;)

Likes

Comments

Min dag startade med ett besök i Mcfit. Gymträningen är lite annorlunda här än i Sverige och Danmark. För det första brukar jag var ensam tjej som tränar med skivstänger och hantlar. Och för det andra så tränar nästa alla tjejer i sporttopp och ingen tröja. Det gör inte jag. Just nu är det ingen som kollat snett på mig men det kommer inte gå så lång tid innan dom gör... sist jag var gravid fick jag extremt mycket blickar för att jag tränade med min gravidmage. Men än så länge syns det inte utan jag ser bara lite tjock ut=) I Tyskland vill dom gärna att man slutat arbeta nästan direkt när man får veta att man är gravid, så att jag spelade handboll i nästan 4 månader tycker tyskarna är helt galet. Här i Tyskland får jag kämpa mot ganska mycket felaktiga påståenden . Men för mig är det är lättare denna graviditeten, för nu vet jag att det bara är bra för både mig och babyn att träna. Och jag därför kommer träna både mer och hårdare denna gången.
Idag fick röven känna på att den fortfarande lever! Nästan direkt när man blir gravid så ändrar bäckenet ställning och musklerna där bak blir ”arbetslösa”. Därför försöker jag träna så mycket baksida jag kan innan det blir för jobbigt. Jag kommer också lägga extra fokus på att träna magmusklerna på sidan. Dessutom tränar jag mitt bäcken och mitt HÅL extra mycket. Något som jag ”glömde” sist och fick sota för när jag kom tillbaka på handbollsplanen. Min sjukgymnast fick hela tiden knäcka tillbaka mitt bäcken på sin plats. Det är något som man inte snackar om men något av det viktigaste för oss kvinnor som idrottar. Om man skal ha barn eller inte, så är vårt bäcken super belastat. Bara av en lätt löptur får bäckenmusklerna 4 gånger din vikt. Så tänk bara vilken belastning de musklerna får när vi flyger i golvet. Och det är inte alla som får hjälp av en böckenexpert som jag fick. Och det är inte roligt att kissa i byxorna....




Efter gymmet blev det en brunch med Franziska och Kentin. Franziska är tysk och Kentin är fransk. Det är två av våra få vänner som vi fått lov att umgås med längre än 2-3 år....vi har nu bott i samma stad i 5 år (först Hamburg och nu Flensburg) vilket är ganska ovanligt för oss. Vi har blivit vana vid att byta ”vänner” . Det gör såklart att man inte vågar eller vill öppna sig på samma sätt längre för nya människor. Såklart får man några vänner som man vill fortsätta att hålla kontakten med, men många vänskaper rinner ut i sanden.
I sommar flyttar Kentin och Franziska till Ungern och vi till Paris men jag hoppas inte att våran vänskap slutar.

Likes

Comments

Jag som aldrig skulle blogga har precis skaffat mig ett konto här på Nouw.. Herregud! Varför det? Jo, för jag känner att jag har så mycket att berätta om. Jag lever ett väldig previlegat liv men också ett ganska ”hårt” liv långt borta från familj och vänner. I mitt och min mans jobb har man mycket fritid men väldigt lite frihet. Jag tror många har en blid av hur det är att vara proffs. Fördommar om att sattsar på sin karriär igen efter en förlossning. Om att vara spelarfru mm. Det vill jag gärna dela med er=)

Så vem är då denna jag?

Jeg är en 30 årig tjej från en stor gård utanför Jönköping som just nu bor tillsammans med min man Henrik och vår son Oliver i Tyska Handewitt. Här spelar min man handboll i Bundesligalaget Sg Flensburg-Handewitt. Jag spelar i Team Esbjerg ca 1,5 timme från vårat hem så jag kör mycket bil. Eller ja, spelar och spelar... just nu spelar jag inte för jag är gravid i vecka 19 med vårt andra barn. En graviditet som var oplanerad och som jag ska berätta mer om senare.

Jag antar att det får räcka för att vara det första inlägget? Hoppas ni kommer gilla min blogg!!

Likes

Comments