Jag kommer ut som narcissist

Igår gick jag hem till mamma direkt efter jobbet vid ett, jag har planerat att flytta hem igen efter att jag kommer tillbaka från Holland eftersom att jag måste börja packa ihop mitt rum och allt därtill, samtidigt vill jag bo hemma dem sista månaderna innan jag flyttar ihop med Max på riktigt, han följer ju med till Stockholm men det gör tyvärr inte min familj. Iallafall så bestämde jag mig igår för att börja rensa ut mitt rum så att packningen kommer gå ut på att packa och inte på att rensa den kommande månaden. Jag likt alla andra tonårstjejer har rensat mitt rum femtio gånger de senaste tre åren, men jag har aldrig gjort mig av med någonting utan istället har jag placerat ut ett flertal stora kassar med kläder i lägenheten. Så igår åkte jag och Felicia till röda korset och lämnade nio av dem tolv papperskassar med bara kläder som jag aldrig mer kommer använda, de resterande tre ska jag försöka sälja. Och vet ni vad!!!
Jag mår _så otroligt dåligt_ över detta. Därav har jag bestämt att; jag hädanefter endast ska konsumera kläder från Second Hand, med undantag från svenska (möjligtvis internationella beroende på omständigheterna) hållbara märken/företag ifall jag är i behov av någonting konkret. Jag känner mig töntig som skriver om detta eftersom att det; är så i tiden att vara miljömedveten, samt; borde vara en självklarhet. Som alla andra med bekräftelsebehov och komplex tar jag otroligt illa vid när någon påstår att jag är någonting som är samtida, men om det är någonting som bör vara i tiden är det just det här!!!


Jag tror att många fler än endast dem som erkänner sig medvetna är medvetna om att klädindustrin släpper ut oroväckande mycket växthusgaser, mer växthusgaser än tex flyget och sjöfarten tillsammans, klädindustrin är snart i samma liga som köttindustrin. Igår läste jag tillexempel på Mistras(Mistra future fashion) om så kallade "nya hållbara fibrer" som är omtalade just nu, asbra! Men problemet ligger mycket i, precis som hos köttindustrin, hur och var kläderna tillverkas. Det spelar ingen roll hur hållbart ett plagg är om själva tillverkningen bidrar med negativa effekter på miljön, och enligt en ny rapport från just Mistra sker åttio!! procent av utsläppen från den svenska klädindustrin vid just tillverkningen. Samtidigt så behöver dessa kläder också fraktas eftersom att många svenska kedjor använder sig av arbetskraft i u-länder pga sämre arbetsvillkor, mindre skatt och lägre krav på lön, vilket betyder att klädindustrin ligger bakom ett antal procent av flyg och sjöfarts- industrins utsläpp.

Jag vill inte komma ifrån ämnet(mig och min städning som resulterade i att jag mår skit) så jag ska försöka sammanfatta mina känslor kring detta; Att det har blivit så pass normaliserat, eftersom att vi lever i ett slit-och-släng samhälle, att köpa flertal plagg i veckan från kedjor/butiker som utnyttjar utsatta människor som arbetskraft, inte tar något ansvar för miljön eller deras påverkan på den, som dessutom har dålig kvalité på sina kläder, som kopierar och framförallt har FÖRSTÖRT MODEINDUSTRIN(jag kommer till detta senare), är så otroligt otroligt synd!! För att citera mitt gymnasiearbete;
"Sverige klättrar på listan över länder med störst ekologiskt fotavtryck. Den senaste rapporten från Living Planet redogör att de som lever i Sverige konsumerar som om de hade 4,2 jordklot. Konsumtionen leder till arbetstillfällen och ett lyxigt liv, men också till fattigdom, flykt och krig i andra länder. Konsumtionen är högre än någonsin och det drabbar bland annat naturresurserna och miljön. Omställning till en hållbar konsumtion och produktion av varor och tjänster är nödvändig för att minska negativ påverkan på inte bara miljö utan även fattigdom och krig. Det största ekologiska fotavtrycket åstadkommer de som bor i jordens rikaste länder, det vill säga, de som har råd att konsumera mycket. Det stora problemet är att dessa fotavtryck ofta hamnar i de fattigare länderna, detta gör att konsumenterna konsumerar mycket, men inte ser konsekvenserna av det. I Sverige har vi goda förutsättningar att se till att vår livsstil blir hållbar, vi lever i en demokrati och kan göra fria och medvetna val"

Jag vet att det finns så många olika faktorer som spelar in i att vi beter oss som vi gör i förhållande till kläder, saker, pengar osv. Jag vill beskylla klass och strukturer, men någonstans har vi alla ett fritt val, med risk för att låta höger och icke-sympatisk; ingen tvingar dig att bete dig rikt, överklassen bryr sig inte om att du _ser ut att passa in_, alla vet att din tröja från Gina Tricot kommer från Gina Tricot och inte från Gucci, och dem som inte ser det är lika lite överklass som du själv, dvs inte dem du troligtvis försöker imponera på.

Jag minns när jag var yngre och såg på GossipGirl hur en av tjejerna pratade om att de aldrig bär samma sak två gånger, och jag kan erkänna att det liksom verkligen har präglat mig. Men hur bra intryck ger det egentligen att alltid dyka upp i nya kläder och sedan svara åh tack den kommer från HM varje gång en får en komplimang. Dem jag strävar efter att få komplimanger av hade tillslut undrat hur mycket jag bidrar till HMs ursäkta ordvalet men äckliga kedja. Idag när jag ser samma scen ur GossipGirl känner jag först en självklar avund som byts ut mot förundran och en känsla av ansvar när Jenny går vidare till den tidigare nämnda tjejens garderob som är lika stort som mitt sovrum och fullt av kläder, ingen behöver så mycket kläder. När mode omvandlades till kläder samtidigt som modeller omvandlades till supermodeller och influencers hände någonting med klädindustrin; Istället för att det varje säsong kom ett antal genomtänka konststycken i form av kläder började kedjor och ekonomer designa kläder, uppmuntra merförsäljning, och på så sätt köra modeindustrin, miljön och sättet att uttrycka sig på i botten(Nu har jag berättat om att modeindustrin är förstörd). Eftersom att dessa kedjor från början var ekonomer som tänkte att hörni! vi kan tjäna pengar på medelklassens desperata behov av att _vara med_! så är mestadelen av dessa kläder kopior av de stora modehusens konst. Så nästa gång du gör ett kap, tillexempel en tröja från HM som ser ut som en tröja från Versace, bör du fråga dig om det är ett kap även då alla i hela världen blir drabbade negativt, inte minst barnarbetarna och deras mammor som inte får lön.

Nu låter det på mig som om poletten precis har fallit ner när hela världen egentligen är mer medvetna än någonsin, men så är det inte!!! Poletten faller ner varje år(tillexempel när jag skrev mitt gymnasiearbete förra året) och sedan glömmer jag bort vad jag vet i samma sekund som jag känner mig osäker. Men det är just det som jag ska ändra på nu när jag svart på vitt har sagt hejdå till nio kassar av miljöångest!!


Idag vaknade jag på ett märkligt humör som genomsyras av två känslor; depression och narcissism. Medföljande till detta kom såklart en spaning!!

För att inleda detta stycke; när en vän förra veckan efter att jag hade berättat om vad jag ska studera frågade mig hur jag vet vad jag vill göra svarade jag kort och rakt att; Jag alltid har vetat vad jag vill göra, jag gillar att uttrycka mig, jag älskar att klä på mig, att köpa kläder och att syna människor upp och ner och undra om dem någonsin har gått in i en bra butik(jag ser också ut så femtio procent av tiden men AJA) eller om dem helt enkelt inte har någonting alls att förmedla till omvärlden. När jag var liten bytte jag kläder konstant och möttes därav av kommentarer om att jag var gullig och tjej, i senare år övergick det till suckar och kommentarer om att jag _verkligen är en tjej_ som slösar bort mina pengar.

Eftersom att jag faktiskt är en tjej som slösar bort mina pengar och aldrig har fått någon upplysning om att det finns jobb inom modeindustrin till vanliga människor som inte föddes in i rampljuset har jag också alltid gått med på den irriterande iden om att jag precis som alla andra inte vet vad jag vill göra, och i mina tonår har varit ytlig och ansvarslös. Men eftersom att intresset inte har försvunnit utan snarare utvecklats till ett intresse för inte bara kläder utan mycket annat kreativt och dess påverkan på omvärlden har jag bestämt mig för att inte "ge mig". Oavsett om vuxna påstår att livet inte fungerar så och att det inte finns riktiga jobb för mig så är allt jag har att svara; synd att det gick så dåligt för er i livet, eller att ni var för försiktiga för att försöka bli riktigt duktig på den där gitarren du älskade genom hela högstadiet men kände dig för dålig och naiv på för att fortsätta spela på i gymnasiet! Jag vägrar utbilda mig inom någonting annat än det jag faktiskt gillar och sedan sitta på ett för mig tråkigt jobb om tio år och undra vad som hade hänt om jag vågade. Samtidigt vet jag att de som är vuxna idag inte har haft samma förutsättningar, kultur eller möjligheter som vår generation har, vilken otrolig tur för mig!

Textil och-mode industrin är idag en stor orsak till det dåliga konsument-spåret som vi som samhälle har hamnat i, samtidigt som den också bidrar till ett utav de största kreativa sätten att utrycka sig på. Det skulle det vara så otroligt synd att se så mycket kreativitet och konst försvinna eller tabu-beläggas, när vi egentligen har all kunskap och medvetenhet som krävs för att förbättra förhållandet mellan textil och -mode industrin och miljön.

Jag vaknade därför med en känsla(min spaning) av att jag kommer förändra världen. Oavsett vilket intresse jag hade haft eller velat syssla med smyger det sig alltid på en känsla av ansvar och ångest, den duktiga-tjejen ångesten som har tagit över hela samhället, konst får inte vara bara konst längre, humor får inte bara vara roligt, alla _måste göra någonting_. Eftersom att alla idag _måste göra någonting_ mer än det dem är bra på(ett gammalt men bra exempel; Lena Dunham som istället för att skriva manus hjälper flyktingar, varför ska någon som är FÖDD för att skriva manus hjälpa flyktingar, hon är säkert inte ens bra på det? alla kan inte göra allt!!!) så känner jag självklart likadant. Men faktiskt inte lika påtvingat, oavsett vilket intresse jag hade haft eller velat syssla med hade jag samtidigt alltid velat hjälpa industrin att vara human, detta pga tre(känns så bra att ha just tre)anledningar; Om vi inte är humana mot vårt jordklot kommer vi snart inte ha ett jordklot att utöva våra intressen på, hur kul är det att vara en utbildad ekonom om alla andra ekonomer har sett till att du aldrig kommer få utöva ditt yrke då du kommer vara död innan din examen!; pga att jag är vänster och inte alltid måste tjäna pengar på det jag gör; eller om det är för att jag har sunda värderingar och ett någorlunda stort samvete, de två sakerna kanske går hand i hand. Greta Thuenberg är jätteduktig, men jag tror att det är min tur i rampljuset nu(folk lyssnar väl mer på någon som har bra kläder?)!!



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

kram