En trött spaning

Ni vet när allt en skriver om är vintern! Jag vet inte varför jag har placerat konstnärer så högt att jag alltid förväntar mig den mest sanna och trovärdiga verklighetsskildring i varenda bild, ord och penseldrag när det egentligen är den enda verklighetsflykt som finns. Konstnärer är ungas narrativ för strukturer och spaningar, de som nöd för näppe livnär sig utan att sälja ut varenda cell till det kommersiella och ekonomibesatta samhället, konstnärer är BÄTTRE ÄN SÅ

Konstnärerna är de som filmade nakna kvinnobröst och smugglade jeans, som om inte alla älskar kvinnobröst och jeans

Min trötta spaning som kanske inte är sann(den e det dock!!!) och som inte handlar om vintern(min vardagsskildring och det enda jag anser mig själv vara tillräckligt nära att få lov och skriva om) är iallafall att;

Vi blir kära i oss själva!! Mmmm jag vet att kärlek är ett mycket mer originellt ämne än vintern, JAJA;

Det är ju högst sant det de säger om att du icke kan bli kär i någon innan du är kär i dig själv. Jag har tidigare skrivit att en bara gillar att mingla då denne gillar sig själv, otroligt smart tyckte jag då, när det egentligen bara var en redifintion av en klyscha som varit i liv sedan länge tillbaka.

Jag ser hur de blir kära i mig på andra sidan bordet, ansiktsuttryck och pupiller avslöjar hur nöjda de är med kvällen som passerat. Men är det för att jag är intressant undrar jag, medveten om att jag för dem, genom nickar och skratt, endast varit frågor för dem att besvara. Utan frågor att besvara med åsikter och egna intressen är jag blott bara ett medel som förhindrar din dialog att bli en monolog.

Vissa kvällar finns till för endast en själv, du går hem och tänker att du gillar mig och vill träffa mig igen, men vet du vad det var du gillade med mig, när du inte ens vet var jag växte upp! Det du gillar med mig är utrymmet jag lånade dig där du fick lov att påminna dig själv om allt du kan och vet.

Istället för att skriva talar andra högt för att påminna och bekräfta verkligheten i dess existens och bedrifter, men är det någons fel? En bra kväll och en bra känsla om sig själv går hand i hand, det bör vara en naturlag, inte ska vi måla ut detta som skamligt.

Men hade det skadat ditt ego så mycket om jag fick utrymme att dela med mig om mitt också!!! Kanske ska vi måla ut det det som skamligt, jag tror dock att det rimligare är en fråga om självkänsla och vuxenhet(?), eller rent krasst ett stort ego fångat i en liten killes kropp!! ja

Hade jag varit en filosof eller ens en simpel författare hade jag aldrig publicerat detta, med tanke på hur simpelt och trött det är, spaningar av någon som nyss fyllt vuxen. Bör vi lyssna på föräldrar mer? När de säger att de med tiden lärt sig det vi kommer lära oss snart



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

kram