Förstöra sig själv inifrån - del 1

Hur ska man kunna förklara något som man knappt själv har förstått helt? Är det möjligt att få någon att förstå vad som faktiskt snurrar i sin hjärna när man knappt själv kan förstå sina tankar?

Jag kan inte säga när allt detta började riktigt, men för att ta på ett ungefär så skulle jag säga i början av sommaren 2017. Det var då min vardag förändrades, det var då min syn på vad hälsa och en sund livsstil förändrades. Jag märkte det inte själv, inte heller någon i min omgivning för det skulle ta lång tid. Men min kropp började sakta men säkert ställa om sig, den började förstöras inifrån.

När man drabbas av en sådan här ätstörning som har fått namnet ortorexi, en ätstörning som ännu inte är diagnostiserad, så är det ofta svårt att märka av det i tid. Du själv kommer troligtvis kanske aldrig reflektera över att du har hamnat i en ätstörning, utan oftast är det dom i din omgivning som kommer notera det först. Du kommer bli personlighetsförändrad, ditt sociala liv spelar längre ingen roll så länge du har 100% kontroll över din kost och träning. Du kommer att söka dig ifrån situationer då du kanske kommer att behöva äta med andra, eller göra något annat som skulle kunna bryta ditt mönster. Men detta brukar inte komma direkt, utan det är också sidor som utvecklas med ätstörningen.

Vad är egentligen ortorexi då? Som jag skrev är den diagnosen diagnostiserad helt än, och jag tror det är vanligare än vad man tror att hamna i det men man har så lite vetskap om den här ätstörningen så man uppmärksammar det inte riktigt. Men kort och gott, du blir hälsosamt sjuk. Din syn på träning och kost ändras totalt och ditt kontrollbehov blir enormt. Inget i livet kommer längre vara viktigare än dom tre delarna; kost, träning och kontroll. Man tappar förnuftet helt enkelt, man kan inte längre känna av sin kropp och vad den faktiskt mår bra av, utan man försöker istället skapa något efter vissa ideal och liknande och bygga upp så man tror att sin kropp ska vara och kunna fungera. Att träna 2 gånger per dag, äta efter ett strikt kostschema och minska på någon viss näringskedja är absolut inget ovanligt. Näringskedjorna man oftast minskar på är fett eller kolhydrater, sen finns det ofta en tendens till att öka proteinintaget.

Hur hamnade jag då i detta från att levt en väldigt sund och hälsosam livsstil med bra förhållande till träning och kost? Jag kan inte riktigt förklara det, varken för mig själv eller för er då jag själv inte vet riktigt hur. Men jag tror jag blev väldigt påverkad av min omgivning. Kraven höjdes, man var tvungen att prestera för att vara prioriterad. Kompisar pratade om hur dom åt och levde, hur dom nu till sommaren skulle äta nyttigt och börja räkna sina kalorier bara för att se bra ut på stranden. Då som en 16-årig tjej som aldrig tidigare reflekterat över hur mycket jag ätit, ätit tills jag blivit mätt och bara tränat för jag tyckt det varit kul fick då en rejäl tankeställare. "Varför gör inte jag så? Kommer jag vara sämre nu när jag inte alls tänker så? Är det därför hon/han är bättre än mig?". Dessa frågor började snurra i mitt huvud, och det var nog de tankarna som var starten till min ätstörning. Skillnaden mellan att lida av en ätstörning och att bara under en period äta/träna på ett visst sätt är kontrollen. Är du frisk och väljer att äta/träna på ett visst sätt under en period så är det fortfarande på sunda villkor, du skulle aldrig utsätta din kropp för något skadligt och dessutom håller detta bara som sagt under en period. Är du däremot sjuk och får en ätstörning, då kommer detta inte längre bara vara under en period, detta blir din livsstil. Du kommer inte heller längre känna av din kropps signaler och när den börjar ta skada av dina fasoner och det är då du börjar förstöra dig själv inifrån..

Hur urartade sig min ätstörning då? Jo, den följde det rätt vanliga mönstret. Kontroll över ALLT! Till att börja med så började jag räkna varenda liten kalori jag stoppade i mig, och då menar jag allt. En kopp svart te, 8 kcal, det sitter som ingjutet i min hjärna. Förstår ni, jag räknade in en kopp te?! Vad är ens det, vatten och lite kryddor..? Sen sökte jag på kanske 10 olika hemsidor för att räkna ut mitt kaloribehov utefter hur mycket jag tränade och mina mått. Då fick jag ut vad min kropp behövde för att fungera, jag sket i om den var hungrig eller var sugen på något, jag hade värden jag skulle gå efter och jag visste hur mycket den behövde för att "fungera", då skulle jag strikt gå efter det. Med kontrollbehovet växte såklart också den sociala isoleringen fram, jag började ta avstånd. Jag ville aldrig gå ut och äta, hänga med vänner ut, gå och fika, det bröt ju mot mitt mönster och mina rutiner. Gjorde jag väl något av det där då jag kanske så illa var tvungen, då var det kompensation direkt.. Också en mörk sida av ortorexin, kompensationen så fort du bryter mot din rutin. Om jag åt något jag själv ansåg var onyttigt, då var även restaurang mat inräknad eftersom jag inte visste hur den var lagad och heller inte kalorierna, då gällde kompensationsträning efter det. Bara att den där kompensationsträningen aldrig räknades in i mitt dagliga kaloribehov, och då tror jag alla kan räkna ut att jag ganska ofta började ligga på kaloriunderskott. Vad är resultatet av det, jo det som också skedde härnäst, viktnedgång..



Detta var första delen av min berättelse och upplevelse av ortorexin. Jag planerar att skriva 3 delar för att inte göra ett jätte långt inlägg. Detta var mest fokus på att få er förstå vad ortorexi faktiskt är och hur jag själv blev bekant med den samt hur den började påverka mig. Nästa del kommer ut på söndag och den kommer att handla om tiden när jag var som mest sjuk.

// Tilda.S

Gillar

Kommentarer

alicenordgren
alicenordgren,
Känner igen mig i det du skriver då jag själv varit med om samma sak. Bra att du tar upp det här!
nouw.com/alicenordgren
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229