Ett halvår?! Förstår ni att vår lilla bebis är hela sex månader gammal? Jag vet faktiskt inte hur jag känner för det. För att på ett sätt känner jag inte alls att tiden har gått för fort. Jag känner att jag har hängt med i Millians utveckling, och att jag verkligen varit närvarande de senaste månaderna. Men på ett annat vis känns det HELT sjukt att jag varit hemma hälften av tiden jag har tänkt. För ja, jag har tänkt vara hemma i ungefär ett år, för att sedan lämna över stafettpinnen till J som då ska vara hemma i ungefär ett halvår. Just nu känns det dock som att jag skulle kunna vara hemma längre, medan jag ibland kan drömma mig tillbaka till en spännande dag på jobbet. För som ni vet så älskar jag ju mitt jobb! Dock älskar jag Millian mer, haha.

Vikt: 7,3 kg
Längd: 67 cm

Vi börjat med det negativa den här gången, och det är än en gång sömnen det handlar om. Lillen låter mig sova i mellan 30 min till en timme i sträck på nätterna. Om jag har tur får jag typ två timmar... Så ja, just nu känns det som att natt-amningen tär på mig mer än vad den ger, och när man nu vet att han inte behöver äta på natten känns det som att jag kanske får sluta att amma snart. Detta för att överleva... haha. På dagarna är han väldigt ointresserad av att amma, så då kommer det nog inte vara något problem att sluta om jag skulle vilja. På mat-fronten är det alltså MAT som gäller! Oj oj oj så intresserad han är av all mat. Han äter frukost, lunch och middag, och det går galant. Jag har lagat lite olika saker som jag mixat, så typ igår var det potatis, morot och tonfisk på menyn, och han äääälskade det. Knappt så jag förstår hur allt får plats i magen! SÅ kul!

Förutom det tränar vi på att sitta varje dag, dock har han inte riktigt knäckt koden än. Han vill såååå gärna lära dig att krypa, så vår temperamentsfulla lilla kille blir så jäkla förbannad när han istället råkar skjuta sig bakåt när han vill framåt.

Han har fått en jäkla massa hår på huvudet, så förra veckan klippte vi faktiskt håret kring öronen för första gången!

Något som vi har förstått att Millian ÄLSKAR är att bada. Wow vilken hitt babysimmet var alltså! Man vet ju aldrig hur barnet ska reagera på alla ljud och allt vatten, men lyckligt vis var det nog bland det roligaste han har upplevt. Vi har hunnit gå på två av åtta klasser, och jag ser fram emot varenda en av dom!

Det var vad jag kom på om vår lilla kille just nu, hoppas att ni gillade inlägget!

Puss och kram

Den fantastiska bilden är knäppt av Emmas Fotostudio (samarbete)!

Förra året hade jag ett enda nyårslöfte. Ett löfte om att sluta lägga energi, och dessutom, sluta prata om andra människor. All den tid jag lagt på att prata om andra, både positivt och negativt, ville jag istället lägga på mig själv. På att utvecklas som människa! Jag gillar inte den jag själv blir när det ”snackas” om personer som inte är i rummet, för jag har svårt att säga emot när det blir för mycket. Så därför påminde jag mig själv under hela 2019 att jag inte ville vara den personen längre. Och vet ni, jag är faktiskt ganska nöjd över hur det gick!

I år, 2020, har jag inget lika specifikt löfte. Men jag och J har istället löften som kommer att gynna oss som personer under en längre tid. De gemensamma löftena vi har är:

• Minska skärmtiden
• Njuta mer av vardagen
• Läsa fler böcker

Och mina egna löften är:

• Meditera och yoga mer
• Bli starkare fysiskt
• Äta nyttigt

Visst är det ganska så bra löften va? Det är dock saker jag vill ska hålla i sig för resten av mitt liv. Så 2020 får verkligen bli starten på något nytt!

Här nedan kommer lite bilder från förra veckans 30-årsfirande av Jakobs bror Tim. Såklart var Millian uppklädd till tårna dagen till ära.

Jag vet knappt sist jag var in och skrev ett inlägg här. Det är i alla fall flera veckor sedan. Veckor som har varit helt fantastiska, och som har fått mig att njuta av livet extra mycket. Julen har hunnit springa förbi, mellandagarna lika så, och igår fick vi äntligen fira det nyår som i hemlighet har planerats i flera månader.

Jag har hunnit träffa vänner, familj och släkt under den här tiden. Jag har fått fira min sons första julafton! Vi har åkt mellan Hudiksvall, Gävle och Valparbo för att hinna rå om så många som möjligt. Och sist men inte minst så har vi njutit av en lång ledighet tillsammans jag och mina två grabbar! Millian har skött sig exemplariskt under alla dessa tillställningar, och pricken över i:et var väl igår när han lät morsan vara med på fest i hela 5 timmar sammanlagt. Fantastiska svärmor och Nunne passade honom bara för att jag skulle få vara med på överraskningsfesten som ordnats till Jakobs bror som fyller 30 år om några dagar.

Helt ärligt så har jag knappt några bilder på mobilen från de senaste veckorna. Min skärmtid har minskat ofantligt mycket, och det känns SÅ HIMLA BRA. Jag vet att det kanske låter fjantigt, men det är en stor grej för mig. Att skita i den här jäkla beroendeframkallande prylen och istället börja njuta av nuet. Idag gick jag och J en lång promenad och pratade om allt och ingenting. Tillsammans kom vi i alla fall fram till att vårt nyårslöfte för det kommande året är att försöka njuta av det enkla i vardagen. Det är så lätt att bara fastna i livets, så kallade, ekorrhjul, vilket gör att man måste påminna sig själv om att stanna upp och njuta av vardagen.

2019 kommer för evigt att vara ett år som jag ser tillbaka till som ett av mina bästa, och det är så självklart varför. Millian, vår Millian, du kom och tog oss med storm. En känslostorm utan dess like! Du har lärt mig vad som är viktigt i livet, och främst av allt, vad som är oviktigt... Ingenting spelar någon roll, bara jag och mina nära och kära får vara friska och njuta av livet.

Jag har nog aldrig varit så nyfiken på vad det nya året har att erbjuda. Men en sak är säker, och det är att vi ska njuta av det så mycket vi bara kan!