Does your mum enjoy watching anime with you?

I have a friend, A LOT of them actually that share the same interest as me of watching anime, and have for years since we were small. A thing I always find interesting is when I hear them talk about how their parents ''mock'' them for watching it cause it's ''childish'', or even weirder in my opinon mock them for learning the language be it as a hobby or an actual course or at uni, they are criticized because the parents or usually some other adult around them find it an unecessary skill... Does it sound as bogus in your ears as in mine? I mean a language is always a merit be it Spanish, Japanese, Korean or Dutch! It broadens your oportunities and is such an eye opener for you and useful in more ways than just the curriculums.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag har en vän, ganska många faktiskt som delar samma intresse med mig om anime och manga och dylikt sen vi var små. Och en sak jag alltid stör mig lite på är när dessa vänner nämner att föräldrar och andra vuxna i deras närhet har och fortsätter reta dem för att de tycker att det är en barnslig hobby. Ännu konstigare i min åsikt är när de blir retade eller kritiserade för att vilja lära sig japanska eller om de är mer insatta i Kdrama och Kpop koreanska? Sen när är ett språk en onödig kunskap. Vilket språk det än är? Om det så är spanska, japanska, koreanska eller holländska, ett språk är en merit vilket det än är. Det är bra för CV:n lika mycket som för dig själv. Vad tror du folk blir mer imponerade av att se på mitt CV koreanska eller spanska?

I'm a lucky gal! The one who actually introduced the Japanese culture for me was my mum. One day when I was around 7 or 8 she came home from work with a BIG we are talking a grocery bags worth of mangas she had seen for a discounted price at a gas store on her way back. they were like 5 SEK each(about 1 dollar) so she just grabbed them and brought them back to me and my cousin to enjoy. It was summer break so we could just lazily plow through them in the afternoons without feeling like we had other things we needed to do first. One we got really attached to was Ranma 1/2 by Takahashi Rumiko. A shonen manga that was jam-packed with martial arts specifically Karate. I then started reading Detective Conan by Aoyama Gosho the series that got me really into mysteries and enforced my interest in karate thanks to the cool and fun female in it Mori Ran! My mum never made fun of me or put me down for wanting to learn neither Japanese nor Karate even if both those interests stemmed from my core interest of anime and manga, no NEVER. She encouraged it!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag har ganska bra tur för den som fick mig att bli intresserad av manga från början var min mamma. En dag när jag var kanske 7 eller 8 år så kom hon hem med en matkasse full av mangaböcker. Hon hade åkt förbi en bensinstation som höll på att rea ut dem för ett SJUKT lågt pris typ 5 kr styck så mamma tog med sig så många hon orkad bära hem till mig och kusinen som var där under sommarlovet. Vi föll lite extra hårt för serien Ranma 1/2 av Takahashi Rumiko. En shonen manga som är fullproppad av kampsport och karate. Efter den serien började jag läsa Mästerdetektiven Conan av Aoyama Gosho den väckte verkligen mitt intresse för mystik och deckare. Den mangan hade också en väldigt cool kvinnlig karaktär, Mori Ran som var extremt duktig på karate och hade riktigt coola fightscener, and you best believe att mitt intresse för karate kom från både manga och anime! Sa mamma nåt emot det? SJÄLVKLART INTE! Hon var överlycklig som ensamstående mamma att hennes dotter ville hålla på med självförsvar.

When I grew older and the interest prevailed she still never batted an eyelid. Not even after I finished high school. That's actually around the time that she started watching shows with me. I have memories of mum watching Sailor moon with us on weekend mornings cause she legitimately found the show interesting. But that's about it of ''cartoons'' mum watched with me. Since she had a good experience with Sailor moon it wasn't too hard to get her to give a new anime a try even if it was about a decade later. I don't remember what the first one we watched together was one of these three, ERASED, Death Note, or Attack on Titan. That's one of the animes that I railed my mum in with, but the one that made her really fall for it deep was NANA. we watched the whole series over her summer vacation and she fell completely in love with series enough that she would be the one asking me when we could see another episode, haha~ Ever since then anime has been one of our bonding moments, we can hang out and watch a series as a pass time and it seriously so cozy and works as a catalyst for us with discussion topics.

I really appriciate having a mum that never made me feel small or childish for my hobbies and even better that she is now sharing them with me.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

När jag blev äldre så blev inte mitt intresse minskade, störde sig mamma på det? Nope! Till och med efter gymnasiet. Det var nog till och med någon gång där omkring som hon började kolla på serier med mig igen. Jag har nåt barndoms av att mamma kollade på Sailor Moon med oss barn på helg morgnarna. Ibland kunde min mamma som tyckte om att sova ut på helgerna till och med komma till soffan på morgonen för att hon var så nyfiken på vad som skulle hända, när hon var för trött spelade hon in dem på ett VHS band så kollade vi på det tillsammans sen. Eftersom hon ändå haft en bra erfarenhet av Sailor Moon så var det inte så svårt att få henne att vilja testa på en ny serie när jag var äldre. Det var när hon hade sommarledigt och vi inte hade mycket att göra, vädret var säkert grått och trist det med. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det första vi tittade på var men jag vet att det var nån av dessa fyra, ERASED, Death Note, Attack on Titan eller NANA. Om mitt minne inte sviker mig så tror jag nog ändå inte det var NANA, men det var den animen som senare öppnade upp mammas intresse för dessa historier på riktigt. NANA är ju ändå en ganska lång serie och jag kommer ihåg att mamma TJATADE på mig om när jag kunde komma över så vi kunde kolla på fler avsnitt. Hon blev verkligen helt såld på den serien och sen dess har hon alltid frågat mig om det inte ''Finns inte nån bra anime vi kan se snart?'' haha . Enda sedan dess har anime, serier och Kdramas(vi roterar lite smidigt mellan dem) var en form av kvalitetstids för oss. Vi kan bara sitta i soffan och äta nåt gott medan vi kollar på serier men det får oss också att prata och diskutera saker och ting från serierna.

Jag uppskattar verkligen hur mamma aldrig fått mig att känna mig barnslig eller löjlig för mina hobbies det är ännu roligare nu när hon tar del av en av dem!

Gillar

Kommentarer

SayakaSU,
Haha, wow, lucky you! I wish my mother shared my huge interest in Asia and anime/manga too! That would've been awesome.
www.sayakasu.blogg.se
throughnatslens
throughnatslens,
I am really luck, huh 😂💕 I did slowly present it to her and she also fell for parts of it! You're awesome nontheless! your blog looks amazing! Maybe I'll do the 30 day challenge too!
nouw.com/throughnatslens