När jag var liten och satt hemma med matteboken förekom alltid en viss frustration kring matteläxan. Jag kunde sitta i timmar och ändå aldrig lära mig och det gjorde mig alltid lika arg och besviken på mig själv. Skulle jag kunna gå tillbaka i tiden hade jag helt klart valt att sätta mig framför mig själv och säga att det inte är omöjligt och att det mina svårigheter i matte inte beror på mig eller min förmåga att lära. Jag är inte sämre än alla andra utan jag behöver endast lära mig på något annat vis för att förstå. Men hur vet jag egentligen det? Jo, för jag ser barn som jag tre dagar i veckan. När jag började jobba som Studybuddy var det inte mer än ett extrajobb men när jag såg barnen som bröt ned sig själva på samma sätt som jag gjort var det omöjligt att se ifrån det. Det är nämligen just detta som gör att jag älskar mitt jobb. För tillsammans kan jag och barnen tänka bort från vad lärare med ett föråldrat tänkesätt säger om hur man blir bra på matte. Allt handlar om vad du behöver göra för att lära dig och inte om du vann i det genetiska lotteriet och fick en "mattehjärna". Barnen växer i sitt tänkande varje dag och när jag ser dem gå från enklare uppgifter till att lösa svårare uppgifter helt utan min hjälp känner jag äntligen att jag kan slå hål på lögnen om att man ärver sina kunskaper. Barnen kämpar hårt och sen när de väl klarar av provet, förhöret eller endast ett svårt tal vet de om exakt hur stolt jag över dem och då vet jag även att det handlar inte om att ha en mattehjärna utan det handlar om övning, struktur och att hitta sitt eget sätt att lära sig. vill ni veta mer om läxhjälp tjänsten finns länken här under.

https://studybuddy.se/

Asså äntligen tillbaka! Jag sitter i skolan just nu och skriver detta. Det har varit så mycket saker som hänt. Förutom allt plugg har det varit en massa bråk i just vår klass. Nästan varje dag slutar i ett stort bråk vilket är supersynd. Man blir inte så värst taggad på livet då hehe. Det är det fortfarande men jag hoppas det blir bättre. Sen har jag faktiskt träffat lite nya vänner. Eller jag har haft vissa vänner i flera år och andra i några månader men jag berättade om det för några veckor sedan. Knepig historia kommer en storytime på allt. Snart börjar bloggmånaderna hoppas ni kommer tycka om det. Men vet ni vad eftersom jag varit borta så länga får vi börja lite tidigare.

Jag har massa inlägg att göra och ska försöka hinna det innan jag åker. Men ni ska även vara med när jag packar och under resan så det ska bli kul. Nu den sista veckan sitter jag bara och tänker på att få åka. Det är inte kul att vänta!!! Jag vill åka nu. Det är dock mindre än en vecka kvar så jag kan hålla ut lite till. Detta inlägget är jätte rörigt men aja jag ska dra nu vi ses sen!

Hade ingen bild heller så här är bilder på min systers katter.

visst är de söta? Trevlig tisdag på er

❤Ta det lugnt! Jag har inte slutat utan jag har haft en paus. Jag borde ha sagt något innan men har inte haft tiden och orken till det. Jag har så mycket att säga och berätta och visa. Vissa saker kommer ni få reda på och vissa inte. Men jag har helt enkelt inte haft tid att blogga. Skolan har varit i vägen och det har varit en hel del stress. Men allt tar ju slut någon gång och jag har vad jag tror är mitt sista prov på tisdag nästa vecka. Sen kan jag komma tillbaka och börja blogga igen. Jag längtar verkligen jag har haft lite förbereda inlägg men inte släppt de. Jag har så många idéer och så mycket som händer och som hänt.

Ni ska få veta allt sen när jag får tid och jag hoppas ni blir lika glada som jag över detta. Men det är inte slut på bloggandet bara en paus. Jag ser ju er. Ni är ju här även fast jag inte gjort blogginlägg. Det är fint tycker jag. Men vänta tills nästa vecka så ska ni se!❤