De senaste veckorna har varit upp. Och ner. Och sen upp igen. Jag har förbannat mig själv för att jag är jag. Dagligen hatar jag att jag är just jag. För vad gör man när man inte längre kan styra över sina tankar? När man är rädd för allt det som finns i sitt egna huvud? Vad gör man, när morgondagen är fan så mycket sämre än gårdagen? Andas. Andas ut. Andas in. Allt vi kan göra är att fortsätta. Fortsätt fortsätt fortsätt. Och det är vad vi gör. Det handlar inte om att välja en enkel eller en svår väg. Det finns bara en väg att ta, och du kan ge dig fan på att den är svår. Men det fina med allt det här är att allt kommer vara värt det. För dagar som idag, när jag för första gången på det här året skrattar så att jag får magont och tårarna rinner. Idag, när jag får rysningar av hur oslagbart vacker en låt kan vara på en bilfärd på väg hem genom ett disigt Nyköping. Då är jag så djävulskt glad och stolt och trygg och vacker och fantastisk och FAN vad jag älskar mig själv då. För att jag är jag.

Livspepp.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments