Gravid uppdatering del 2

God eftermiddag på er!

~ Hoppas ni hade en bra midsommar med era nära och kära för det hade jag iallafall~

Lovade ju er att fortsätta skriva om mina veckor under första trimestern fram tills nu. Så tänkte jag gör det här nedanför.

Efter helgen när jag hade plussat på graviditetstesten så ringade jag till Kvinnohälsan för att boka in ett inskrivningssamtal samt första ultraljud. Då visar det sig att jag skulle kunna vara i vecka 4+4 alltså nästan i vecka 5. Sen så berättar hon att man brukar göra första ultraljudet samt inskrivning i vecka 12 och jag tyckte det var så himla långt till dess men rätt som det var så var jag i den veckan.

Så här är mina första graviditetsveckor:

- Vecka (1-3) 4-5

I vecka 4 hade jag precis plussat och hade inte direkt några graviditets symtom förutom att min inre känsla sa att jag var gravid. Mådde bra och hade bara lite lätt mensvärk känsla i livmodern och det var det som gjorde jag tog ett test.

- Vecka 6-9

Från graviditetsvecka 6 kom mitt illamående och kräkningar på ett brev från posten. Fysatan så dåligt jag mådde här. Kräktes konstant varje morgon och fick stanna bilen påväg till jobbet för att göra det. Inget hjälpte då jag hade hört att man kunde ta receptfria läkemedel mot illamåendet samt äta lite men ofta. Hade bunkrat allt hemma med saker som skulle underlätta men inget hjälpte. Mådde så dåligt så vissa dagar när det var som värst så vecka jag stanna hemma från jobbet vilket jag inte ville i första taget då jag hade precis börjat jobba igen. Gick också ut tidigt på jobbet att jag var gravid samt för mina nära och kära vilket alla var glada för och stöttade mig igenom den här uppförsbacken.


- Vecka 10-13

Fortfarande mådde jag illa och kräktes under morgonen men ibland flera gånger per dag. Direkt när det hade gått för ”många” timmar från första måltiden till den andra så kom det. Så fick ha fickorna fyllda med lätt ätande saker samt saker som skulle öka blodsockret när det var påväg att sjunka. Vet också att jag var så glad nu att det var inte många dagar kvar till inskrivning samt första ultraljudet. Så när vecka 12 kom så var det dags, så den 12 april hade jag inskrivning hos barnmorskan och kände mig så lättad över att jag fick en sån go och härlig kvinna. Vi klickade direkt och eftersom man har hört mardrömsscenarion där man inte alls har klickat med sin barnmorska så var det här en lättnad för mig. Dagen efter så hade jag tid för ultraljud, kommer så väl ihåg att jag var så nervös ifall om det lilla hjärtat hade slutat att slå där inne eller om man skulle få veta något som inte skulle vara beredd på. Då det är Corona så fick inte Dennis vara med och jag ringde han inte heller på FaceTime då jag inte visste om man fick(vilket jag fick veta i efterhand att sin partner får vara med på telefonen). ringa honom så var jag extra nervös. Men när hon tog ultraljuds gélen på magen och la apparaten på magen så såg man direkt att något fanns där inne. Samt att man såg lilla hjärtat slå för fulla muggar, då brast det för mig..tårarna bara rann och jag kände att jag älskar den här lilla mini redan från första stund. Vi valde också att göra KUB bara för att se att allt såg bra ut samt kunna ställa in oss på om något är avvikande för att kunna ge mini rätt till ett värdigt liv. Men det såg bra ut fick vi veta någon vecka senare och att det var väldigt låg risk för kromosom avvikelser. Vilket kändes bra men sen kan ju allt hända men skönt att veta att det första såg bra ut iallafall. Vi gick också ut på sociala medier om att vi skulle bli föräldrar till hösten om allt skulle gå bra.
Samt att jag var trött också under dom här veckorna, var typ äta,jobba,äta och sova. Så jag somnade väldigt tidigt under dom här veckorna.

- Vecka 14-18

Här mådde jag fortfarande dåligt men det hade börjat lugna ner sig för kräkningarna, det hände inte lika ofta men det var ändå mycket för jag skulle kunna njuta. Tröttheten var fortfarande där och jag var tvungen att gå lägga mig nån timme varje dag efter jobbet. Och nu visste jag att det inte heller var så långt kvar till RUL (rutin ultraljudet) för då skulle vi få veta troligtvis vilket kön lilla mini var. Men fram till dess så var det inte så mycket som hände. Mer än magen började synas mer och man började ana att det var något som växte där inne då jag fick lite ont i ligamenten ibland. Men här hade jag inte heller börjat känna fosterrörelser och då var man lite nojjig om något skulle ha hänt. Men man fick försöka att tänka att om det skulle hända något är det inget jag kan påverka och man får ta sig igenom det tillsammans.

- Vecka 19-22

Nu var det dags för RUL, var så spänd på vem av mig och Dennis skulle ha rätt. Jag har/hade en magkänsla att det skulle vara en kille medan Dennis har sagt från första stund att det är en tjej. Men eftersom jag har mått illa och kräks från vecka 6 fram till vecka 19 i stort sätt varje dag så säger ju man ju oftast att det är en tjej om man mår dåligt. Men jag var bestämd att det här är en kille. Barnmorskan som skulle göra ultraljudet var super go och frågade direkt om jag ville ringa Dennis på FaceTime och då gjorde jag det. Hon frågade om vi ville ”öppna paket direkt” och vi sa att vi ville veta vem den här lilla mini var. Hon körde med ultraljudet och där inne såg vi att hjärtat fortfarande slog och sen var det dags att se…det visar sig att det var en liten mini me där inne alltså en FLICKA. Både jag och Dennis vart rörda och kände att kärleken bara växte ännu mer, att vi ska bli föräldrar till en liten tjej. Under rutin ultraljudet så fick vi veta att allt såg fortfarande bra och hon levde loppan där inne. Hennes ben och armar var överallt och hon frågade om jag hade känt något men inget vad jag hade lagt märke till iallafall. Men då sa hon att när jag väl börjar känna kommer jag känna vilket kändes tryggt. Samma vecka hade jag besök hos barnmorskan och lyssnade på hjärtat som slog 148 slag/minut och mitt blodtryck låg bra samt blodvärdet hade sjungit lite men det tar jag järn tabletter för.
Sen vid slutet av vecka 22 så hade jag börjat känna fosterrörelser och att Dennis hade känt sin första spark. Vilket var helt fantastisk att få börja dela det här med honom ännu mer. Vilket då att allt händer inom mig så är det skönt att få honom känna sig delaktig.

- Vecka 23-25

Nu hade/har jag kommit in i den här delen av graviditeten som alla har pratat om att man mår bra. För just nu mår jag ohört bra och kan mer eller mindre känna mig som som ”bara” Thilda. Visst jag får gå och kissa mycket och värmen har gjort att jag sover sämre men annars mår jag som jag gjorde innan. Inga mer kräkningar eller illamående ”peppar peppar ta i trä”… känner dels att min energi har kommit tillbaka så det känns skönt. Samt att lillan har börjat sparka ännu mer nu så nu känner jag henne allt mer och mer under dagarna så det är en sån härlig känsla. Så nu på fredag går jag in i vecka 25 och jag är liksom mer än halvvägs till BF som är den 21 oktober..så känner efter sommaren kommer det bara säga pang så är vi föräldrar.

~ Så det här en kortfattad bild om hur mina första veckor har vart fram tills nu och tänkte jag ska fortsätta att uppdatera er om mina veckor fram till lillan kommer. Så hoppas ni får njuta av er semester eller ha en fortsatt bra jobbvecka. Så ska jag fira min älskade Dennis imorgon som fyller 30 år, men vad vi ska hitta på får ni veta imorgon!~ ❣️


xoxo, Thilda

  • GRAVID

Gillar

Kommentarer