Varför ska det vara så svårt att få hjälp?

Pappan i huset har mått dåligt av och till så länge jag känt honom och förmodligen även innan dess, men det känns som att han insett det mer och mer och tagit tag i det på allvar på senare tid, i slutet av förra sommaren var det hemskt, ja självklart för honom men även för resten av familjen också..
Jag letade, googlade, försökte hitta minsta lilla hjälp, jag skickade mejl både till psykakuten på ackis samt skickade egenremiss till Wemind i Gimo i augusti..
Inget gehör, alla sa samma sak, en remiss behövs eller att man försökt ta livet av sig och det var ju ”bara” att han pratat om det..

Jag gick ut med hans mående på sociala medier, med hans godkännande såklart, just för att få lite mer hjälp för jag kände mig då rätt handfallen och visste inte riktigt hur jag skulle göra för att hjälpa..

Tiden gick och han fick träffa en kurator att prata med, jag kände redan från början att det var fel, jag försökte trycka på om kbt och psykolog men inget gehör där heller..
Jag har googlat lite diagnoser, de som stämmer bäst in på ”symtomen” han har är både bipolär och borderline.. Efter att han också läst lite om det höll han med..

Han tog kontakt med sjukvården igen nu för någon månad sen, fick personlig kontakt med Wemind men de bad honom att antingen skicka in en egen remiss igen eller att be sin läkare skicka en, som denna läkare sagt att de inte kan.. Men nu fick han en tid hos en psykolog! Bra där! Det var det vi ville från början, en psykolog och ingen kurator! Kanske en början iallafall!


Han tyckte att första mötet kändes väldigt bra!
De pratade om att testa kbt och det som jag pratat så mycket om under alla år, att försöka trappa ner medicinen han har och kanske sluta helt med den! Det är ju så tyvärr, en medicin som hjälper mot en sak ger ju något annat och den medicinen han tar, tror det är mot ångest, kan ge bland annat depression och det är ju just det han även har.. Det kanske skulle vara bättre utan och att ta tag i problemen från grunden istället för att skymma dom med hjälp av tabletter..

Och det att man egentligen måste göra läkarundersökning med jämna mellanrum om man tar den medicinen men han inte gjort en enda under alla dessa tio år han tagit den, utan bara ringt och fått mer utskrivet, det ser jag som kanske ett lite (stort) misstag, bekvämlighet, eller att det är det billigaste alternativet kanske?!

Psykologen tyckte även att det var konstigt att han aldrig fått träffa en psykolog överhuvudtaget under alla dessa år och det håller jag med om..

Såå nu nästan ett år efter han tog första kontakten kanske han får den hjälp han behöver och jag hoppas verkligen på det för det här tär på oss alla och jag har tjatat om det här i såååå många år ❤️
Jag vill bara att vi alla ska få må bra, tillsammans!




Jag har mycket bilder på de små, de äldre är inte så på längre att ta kort, tråkigt nog men något jag respekterar ❤️

Amor Vincit Omnia

Gillar

Kommentarer