Jag trodde hon dog, där och då, i min famn

Vi låg och tog igen oss lite på förmiddagen, då det blivit lite sömn på natten, när vi gick upp skulle jag slå igång kaffet, hör hur Vega säger att hon är hungrig och sen ser jag henne bara dala ner på golvet.. Jag tror först att hon skojar med mig och frågar vad hon gör och lyfter upp henne i famnen, då känner jag att hon inte skojas..

Kroppen är helt ledlös, hon bara hänger i famnen, jag ser hur hon blir vitare och vitare och läpparna börjar bli blåa.. Jag springer runt och letar efter min mobil för att kunna ringa 112, fortfarande med Vega livlös i famnen, jag hittar inte på mobilen, alla tankar far runt i huvudet, jag börjar skrika Vegas namn, buffa, skaka på henne, buffa på kinderna.. Jag trodde hon dog i mina armar där och då..

När jag fortfarande inte får någon kontakt med henne och inte är helt säker på att hon andas, springer jag upp och skriker på Fredrik, som jobbat natt och sover, skriker på honom att ringa ambulansen, att Vega inte andas.. Han är såklart nyvaken men greppar mobilen och ringer 112.

Medan han är i telefonen vaknar Vega till lite, men är så slut så hon bara hänger, kroppen känns som bly och hon kan knappt hålla varken ögon eller huvud upprätt.. Jag får knappt kontakt med henne, hon är som i en drömvärld..

Ambulansen kommer och tre stycken kommer in, de gör diverse tester och beslutar sen om att åka upp med henne till Östhammars vc till en början.
Vi går ut i ambulansen och det syns att Vega tycker det är lite spännande men reagerar fortfarande inte nämnvärt på de tester som görs, de stack henne två gånger i fingrarna men reagerade inte ens..

Hon tjatar bara om att hon vill åka hem till Liam igen, storebror är som hennes lilla extrapappa ❤️

Nu såhär i efterhand förstod jag att jag var i chocktillstånd, jag hade kunnat gjort mer, kollat puls, andning mm men antar att i stundens hetta tänker man kanske inte riktigt klart.. Jag försökte iallafall väcka henne och tog ett finger med socker på läpparna, tänkte om det var ett sockerfall eller liknande..

Läkaren hade ringt och rådfrågat barnläkaren på Akademiska och han tyckte vi skulle åka in, han hoppades på att det bara var en vanlig svimning, men det var ovanligt för så små barn så det måste ändå utredas så det inte ligger något annat bakom..
Så nu sitter vi på barnakuten i Uppsala och väntar på ett rum och en läkare.

Vi hoppas på att få ett svar på vad det kan ha varit som orsakade det här och kunna förebygga för att det aldrig ska hända igen!
Det här är något jag önskar ingen ska behöva uppleva, det var några av de värsta minutrarna i mitt liv! ❤️

Amor Vincit Omnia

Gillar

Kommentarer