Är det inte det ena...

Är det inte mycket med det ena, som man inte får nämna så är det det andra, det här med ena sonen och skolan, jag har som tidigare nämnt att jag under lång tid misstänkt adhd eller liknande, jag har bett om utredning, utredning sattes igång, vi gick genom alla steg och sen bara stannade det av.. Efter ett tag ifrågasatte jag vad som hänt, ingen visste mer än att det var nya restriktioner nu och allt måste gå genom bup, alltså hade vi gjort alla steg helt i onödan och allt typ runnit ut i sanden och detta tog ett år..


Jag känner mig så maktlös just nu, efter lämning i skolan bara väntar jag på ett meddelande om att det hänt nåt dåligt, ska inflika med att en del dagar får jag även de här meddelandena som betyder guld, att dagen gått bra, att sonen jobbar på bra osv, jag själv vill att läraren ska skicka till mig, jag vill veta hur dagen gått, för att även kunna prata med sonen hemma..


Jag var på möte idag ang hans höga frånvaro, visst mycket beror på alla sjukor vi har varje vinterhalvår men mycket är även när han vägrar gå till skolan och då är det oftast efter något jobbigt hänt, något schemabrytande kommer ske eller liknande, när jag nämnde att vid dessa tillfällen så får varken jag eller pappan honom till skolan så såg ena läraren det oroande och om det skulle fortgå så skulle en orosanmälan göras just pga det.. Jag ifrågasatte vad vi skulle göra, om jag skulle bära honom till skolan?! Nej det var riktigt oroande att föräldrarna inte kunde få ens barn till skolan..


Läraren fortsatte med att vi skulle fundera över att sätta de små på ”dagis”, för att slippa separationsångesten i skolan och att barn mår inte dåligt av att skrika och vara ledsna.. Men hallå, sonen gick på ”dagis” utan problem innan skolan, vad har det med saken att göra?! Jag har ingen lust att sätta dom på ”dagis” när vi har möjligheten att ha dom hemma, jag vill ha dom hemma och vad har det med sonen att göra?! Alla familjer gör väl det som känns bäst för dom?!


Vi skulle göra det så tråkigt som möjligt hemma för att sonen inte skulle lockas över att vara hemma från skolan, vi skulle ta ifrån honom både mobil, tv-spel mm.. Det är ju inte det som är problemet, problemet är i skolan och att få honom dit vissa dagar, hur kan skolan göra så att han funkar där?! Det undrar jag..

Hemma funkar det för oss och vi har våra strategier för att slippa utbrott och bråk, för att slippa oro mm, vi har en tavla och där skrivs upp vad som händer för varje familjemedlem, läxor, prov, träningar osv, vi har även matlista för varje becka både hemma och för skolan, vi har en lista på vad för idrott det är osv.. Även lek med kompisar funkar hur bra som helst.. Jag kör inte med straff och det har funkat bra, men jag ska alltså börja med det för att det inte funkar i skolan?

Det är liksom i skolan som det händer saker..


Och att då få mig att få dåligt samvete, att känna att jag misslyckats som förälder, att känna att allt ansvar ligger på mig, är inte det fel? Det är väl skolan då som ska sätta in resurser eller hjälp för att det ska funka där? Eller tänker jag fel?

Jag kanske bara överanalyserar allt men efter dagens möte har jag mått mer än dåligt, jag känner mig som en riktigt dålig förälder trots att jag försöker allt hela tiden..


Vi skulle få en remiss till en psykolog, om han nu mår dåligt, inte ens säkert att de tar emot remissen, jag fick även tipset om att söka till råd och stöd för föräldrar, för dom som vill ha stöd i sin föräldraroll, för att jag nämnde att jag skulle vilja ha mer verktyg för att hjälpa sonen som mår märkbart dåligt och som ändå uttryckt vid flertalet tillfällen att det är jobbigt att sitta still, jobbigt att sitta på lektioner, det är jobbigt när det kryper i benen, för att det är svårt att få honom o prata om känslor, jag vet ju att innerst inne är han världens finaste, ödmjukaste person, jag önskar bara att vi kunde få rätt hjälp så han kan få må bra.. Och vi som ändå gått genom alla stegen för en utredning, vi blev lite snuvade på det då det nu kanske inte ens är möjligt att få en andra utredning..


En sak jag såg i en npf-grupp jag är med i är att om barnet har mössa, keps så skärmar dom av lite det som händer och det blir lite mindre kaos i huvudet meeen trots att jag tagit upp detta så är en del av ”den äldre skolan” och fortfarande ser det som något ohyfsat, vilket jag tycker är synd då detta simpla trick hjälper en del barn..


Jag fortsätter kriga på trots detta, jag vill ju bara mina barns bästa och att de ska få må bra oavsett om de är hemma eller någon annanstans, trots alla tusen frågor i min hjärna just nu..




Amor Vincit Omnia

Gillar

Kommentarer

Marie,
Hej. Skolan har absolut ett ansvar och måste sätta in resurser för barn det går mindre bra för. Med eller utan diagnos.
Jag har nyligen varit i kontakt med Bup eftersom jag skickade en egenremiss. Och de efterfrågar en pedagogisk kartläggning, så det skulle jag hälsa till skolan.
Har ni skickat en egenremiss till Bup? Lätt att fylla i. Klicka in dig på deras hemsida bara.
Såhär gick det för mig: Egenremiss skickas, några dagar senare ringer de och bokar in tid för en telefonintervju till dagen efter. Intervjun tar mellan 45-60 min.
Mer utförligt går att läsa på min blogg.
Sedan blir man kallad till ett nybesök inom en månad. Jag väntar nu på tid.
Att skolan hotar med en orosanmälan är dumt. Det lägger mer stress på er. De verkar tydligen inte fatta att problemet inte är hemma.
Socialen ska du dock inte vara rädd för. Visst kan det vara jobbigt med fler möten att gå på, men de har resurser de med. Tex kan de vara med på möten i skolan.
Nu kom jag på att jag kanske borde klicka mig vidare i din blogg och kolla om du har skrivit mer efter detta inlägg, men ja.. Hehe.
Hoppas allt går bra för er.
whooptydoo.blogg.se