Allt är faktiskt inte bara skit..

Allt är inte bara skit även fast det kan tänkas så enligt mina senaste inlägg, det har vid närmare eftertanke kanske inte varit vidare positiva, men det är ju som med allt här i livet, allt är inte skimrande och lyckligt jämt och det är väl därför lite jag har bloggen, för att ventilera, inte alltid skriva om allt som är sådär bra, för kan inte tänka mig att det är perfekt alltid för någon familj..?

Och livet är ju som en bergochdal-bana, ibland upp och ibland ner och ibland väldigt mycket ner men man hittar oftast en väg upp och det känns bra igen, som just nu, just nu går det väldigt bra för barnen i skolan, ett litet orosmoment kvar men hoppas på att kämpa mig till det bästa genom mötet som sker på torsdag..

Vårt ena barn som varit under utredning har en lugn period just nu och det har varit två lugna veckor i skolan, men vi kämpar på, både med mycket prat hemma, förberedelser och planeringar 👍

Våran kamp i att få pappan att få träffa en erfaren psykolog/psykiatriker består, det är ju väldigt svårt att få professionell hjälp, men både vi och hans läkare är nu inne på samma spår och det känns som en bit på vägen! Nu gäller det bara att få någon mer att lyssna..

Mitt diskbråck har (förhoppningsvis) läkt av sig själv, jag känner iallafall inga domningar, smärtor ner i benet, inga plötsliga hugg som får mig att ramla ihop mm utan nu är det mer den vanliga ryggvärken som känns.. Det är en befriande känsla minst sagt, att kunna gå ordentligt, att inte behöva gå på smärtstillande dygnet runt, att inte grina dagligen då smärtorna tar över mitt liv, jag är så glad över det och jag hoppas det aldrig kommer tillbaka igen!

Pappan är tillbaka på hundra procent på jobbet och jag på tjugofem, jag har läkarbesök på fredag, får se hur det blir efter det men det jag vet garanterat är att jag ska kräva en annan läkare, jag har från början haft ångest inför att träffa denna och nu när jag hört att fler bytt så..
Min tanke iallafall är att gå upp på femtio procent och sen fortsätta på det ett tag framöver för som schemat ser ut just nu så kommer hela min kropp gå under direkt om jag går upp till mina fulla procent!

Rädslan efter att Vega tuppade av finns fortfarande men ändå svalnat lite, jag kan sova bättre på nätterna, behöver inte kolla henne hela tiden, behöver inte trycka i henne något att äta direkt hon vaknar, men såklart finns ju rädslan fortfarande kvar i bakhuvudet big time och ja, jag tycker att få remiss för utredning fem månader senare är alldeles för lång tid men vad ska man göra..

Såå just nu flyter vardagslivet på med skola, massa träningar, arbeten, möten, bvc, sjukhus osv osv, ja och så allt pussel för att få ihop allt såklart!

Jag är så dålig på att höra av mig till min familj och vänner då dagarna bara flyger iväg, jag vill bara att ni ska veta att det är inte för att jag inte vill, mer att jag liksom inte hinner för plötsligt är det kväll och natt igen och dagen efter börjar allt om igen.. Men jag älskar er alla ska ni veta ❤️



Amor Vincit Omnia

Gillar

Kommentarer