sista operationen i lund

Ju närmare vi kommer desto mer tom känner jag mig inuti. Egentligen inte. Numb..  Tror jag är ordet jag söker efter. Avtrubbad och apatisk. Jag hatar att han tillbringar nätterna på övervaket utan mig. Även om jag vet att han måste. Han måste allting de säger men nu diskuterar jag inte det. Utan det där virvlande molnet inombords. Kaoset av alla känslor när man ställer in sig på att ens bebis skall opereras. Och vad jag än känner är det skit samma för det måste ske. Men det är ändå viktigt att känna allt drt där. Att ta sig igenom det och kunna ta nästa steg.

Just nu är det bara tungt... Lite extra tungt ❤️

Gillar

Kommentarer