Minnen av våld

Idag känner jag det inte lika ofta. Men när något triggar minnena är det som att förflyttas genom tid och rum. Men idag vet jag att det bara är minnen. Inpräntade i varje uns av min kropp. Ptsdn och dissosiationen gjorde förr i kombination att jag inte visste vad som verkligen hände och inte. Det kändes så verkligt att jag fick ont. Så panik fyllt att jag ville fly. Gömma mig. Inte som när man var mitt i det. Då var man mer apatisk och bara lät det hända. För ju mindre man visade. Desto fortare var det över. Ju mindre man grät och bad om nåd. Ju fortare slutade han.

Idag är jag på en bättre plats. Med en oerhört mycket bättre man. En man... Det var inte det andra... Inte annat än biologiskt.

Gillar

Kommentarer

MoaYrvelid
MoaYrvelid,
Ha en underbar dag! 💕 Fin blogg du har
nouw.com/moayrvelid
IP: 82.99.3.229