Jag läste ut den på två timmar

Jag kunde inte lägga ner den. Vissa sidor klarade jag inte att läsa allt på dock utan skummade som i skolan. Tog reda på sammanhanget men skippade detaljerna.

Jag har aldrig fattat hur lika vi är... I våra erfarenheter och sätt att agera. Att boken innehåller även en del fakta och tips på ställen att vända sig till.

Den fick mig att tänka att jag jobbar mot mig själv i så otroligt mycket. Jag har också en känsla av att ha misslyckats i och med mina diagnoser. En känsla av skam och förnekelse. Men också minnen som andra inte vill kännas vid eller minnas på samma sätt... Panikattacker som jag skyller på arytmi. Skyller på allt annat än min psykiska hälsa. För jag vill inte vara "sjuk". Jag vill inte vara svag. Och man är inte svag för att man har psykisk ohälsa... Det kan jag predika för alla... Men man ska leva som man lär... Och  accepterar jag egentligen min egna? Erkänner jag att mitt mående påverkas. Att stress nivån är för hög och att jag kanske inte riktigt gått vidare i alla avseenden.

Tillåter jag mig själv att läka...
Eller är det dags att börja?

Gillar

Kommentarer