Du är boven i dramat...

Så säger de... Eller rättare sagt sa. Nu gör de inte det. Nu lyssnar de. Eller inte de. Utan en annan sköterska som bytte av de gamla. Hon lyssnade och gjorde upp en planering. Hon såg på han och förklarade hur allting fungerade. Delade vår bedömning och lyssnade på våra tankar. Förstod våra känslor.

Men den andre sa att jag krävde att de gav full matning direkt utan upptrappning, något jag aldrig sagt. Den andre sa att jag fick leva med vetskapen om att jag riskerade att ge han magvärk om de gav fullt direkt. Något jag aldrig sagt. Den andre sa att jag förbjudit dem att ge Alvedon, något jag aldrig gjort. Jag bad om en förklaring till varför han fått den då jag fått information av snärtläkaren att medicinerna skulle minskas och inte ökas. Allt jag gjorde var att ställa frågan då jag inte fått information. Då sa de att jag vägrade han hjälp. Nej det gör jag inte. De sa att jag tror jag är mer kompetent än läkarna. Nej jag vet att de är mer kompetenta än jag gällande medicinering och sjukvård. Jag säger bara att jag känner mitt barn. Att jag kan ha en aning om han är hungrig eller smärtpåverkad och att han är tydlig i sitt kroppsspråk. De säger att han ska äta 40 ml var tredje timme. Trots att han skriker gråter och hemma äter 90 ml var 90 minut. De sa att jag är svår att samarbeta med och inte har tillit till avdelningen. Nej... Efter tre vistelser och samma behandling varje gång. Nej... Nej.... Det är sant... Den är inte jätte stark.

Gillar

Kommentarer