En söndag i slutet av september
Det är söndag den tjugosjunde september. Vaknade väldigt tidigt, som de senaste morgnarna. Ville inte stiga upp, men orkade inte ligga kvar. Klockan går. Tick tack, tick tack. Gräddar bröd i ugnen, kokar alldeles för löskokta ägg, mosar en avokado och brygger svart kaffe. Tuggar i mig frukosten samtidigt som jag ser på det nysläppta avsnittet av Älska mig. Tick tack, tack tack. Klockan har hunnit bli halv 8 och jag har ännu inte gjort en plan för dagen.
Kanske är det precis vad jag behöver? Jag, som ju senast igår påminde mig om vikten av vila.
En dag att återhämta mig innan det bär av mot jobb. Läsa, dricka kaffe, ta en promenad om jag känner för det, äta lunch med en vän eller mig själv, skriva eller lyssna på musik. Dagen är fri och möjligheterna oändliga. Tick tack, tick tack. Ska inte låta tiden hindra mig från vila idag.
Kanske är det precis vad jag behöver? Jag, som ju senast igår påminde mig om vikten av vila.
En dag att återhämta mig innan det bär av mot jobb. Läsa, dricka kaffe, ta en promenad om jag känner för det, äta lunch med en vän eller mig själv, skriva eller lyssna på musik. Dagen är fri och möjligheterna oändliga. Tick tack, tick tack. Ska inte låta tiden hindra mig från vila idag.