Äntligen har vi landat i Hanoi, Vietnam. Herregud, vilken resa säger jag bara. 28 timmar på resande fot kändes helt okej på förhand, men blev kanske inte toppenkul ändå i slutändan. Nu har vi dock äntligen fått lägga oss i sängarna och ska alldeles snart släcka lampan för att få återhämta oss efter knappt någon sömn alls under gårdagen. Sen vi kom hit för bara några timmar sedan har vi egentligen bara vilat, ätit en bit mat och tryckt i mig en ananas. Så gott! Är så lycklig att vi befinner oss bland fruktstånd och matmarknader igen.


För övrigt är det väldigt kallt här. 15 grader och duggregn tog emot en del när vi klev av planet vill jag lova. Speciellt nu när man van vid ett betydligt varmare klimat... I vilket fall har vi i alla fall kommit fram till att innehållet i våra väskor inte riktigt lever upp till kylan och därför lär vi ta första bästa taxi till ett shoppingmall imorgonbitti. Men mer om det då, för nu väntar som sagt sängen. Godnatt! <3 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godmorgon önskar kultureliten. Jajamensan, nu har vi steppat upp vårt game. Jag är nästan fortfarande i chock över att vi har rest land och rike för att under en heldag få besöka två tempel. Men attans vad bra det känns. Inte minst är man lite stolt å päronens vägnar! ;)

Klockan ringde redan 6 imorse för att vi skulle kunna utnyttja dagen till fullo och redan 30 minuter senare satt vi i taxin påväg mot vårt första tempel - Prambanan. Både Prambanan och Borobudur, som vi senare besökte, finns med på UNESCOs världsarvslista (där man bland annat även kan finna Egyptens pyramider) och efter besöken förstår vi verkligen varför. Det kändes helt oroligt att få se och uppleva dessa byggnaderna som är så otroligt gamla och som har varit med om så mycket. Och inte minst - vilka kreationer.

Ganska tidigt insåg vi att det antagligen skulle vara värt att betala lite extra för en guide, vilket vi tillslut också gjorde. Han kunde berätta mer om historien bakom men också dela små detaljer som vi annars inte ens skulle lagt märke till. Intressantast var väl kanske dock att vi visade oss befinna bara några kilometer ifrån världens mest aktiva vulkan och att anledningen till att katterna har så korta svansar här i Indonesien beror på evolutionen och inte djurmisshandel. Skönt det!

Lyckligtvis kunde vi i alla fall lämna Yogayakarta med en mer positivt bild av staden än den vi hade efter vår första dag. Och även om ni inte tillhör kultureliten så kan jag faktiskt rekommendera er att åka hit. Tro mig, jag hör knappast hemma i den gruppen heller. ;) Men det var skönt med ett avbrott från den annars så turistiga miljön och inte minst spännande att få ta del av några av våra så betydelsefulla världsarv. Yogayakarta - recommend recommend.

Det fina buddhistiska templet Borobudur.

Och det hinduiska templet Prambanan.

Jag måste ju också nämna att det inte är
särskilt vanligt att västerlänningar besöker Yogayakarta, vilket resulterade i att vi blev överösta av frågor om vi ville vara med på bild. Tillslut kunde vi knappt röra oss då vi blev omringade av tre mellanstadieklasser och blev tvungna att säga nej till vissa för att kunna utnyttja vår guidade tur. Enligt guiden har området varit en holländsk koloni och därför är holländare (i detta fallet verkar det handla om alla västerlänningar) väldigt populära och exotiska. Spännande situation, minst sagt! :)

Likes

Comments

Hejrop från Yogayakarta!

Jajamensan, nu har vi lämnat Bali. Är allt bra med er? Bättre än vad det med oss, hoppas jag. Faktum är att vi har haft en riktigt skitdag till resedag. Förutom att vi faktiskt har lyckats ta oss fram så har det mesta gått fel. Försenade plan, uber-förare som aldrig dyker upp (tror vi har väntat mer än 2 timmar idag sammanlagt bara på olika förare), blivit lurade på pengar, fått obehagliga hotmejl av hotell vilket tillslut visade sig vara ett missförstånd, stött på servitriser som glömt att vi ens har beställt mat och åkt i 50 minuter till ett tempel vilket tillslut visade sig vara stängt trots att flygplatspersonalen sa något annat. Kul! Mycket positiv energi i gänget nu vill jag lova. Förhoppningvis lever staden upp till våra förväntningar så småningom. Vi har ju trots allt två tempel i världsarvsklassen att vänta.

Tur att vi har en mysig takterrass att lugna nerverna på! 💛

Likes

Comments

Man har en hel del tid när man reser såhär länge, och självklart resulterar det i att man reflekterar rätt mycket. Kanske inte minst om framtiden, hur man trivs med sitt liv just nu och vad man vill förändra tills dess att man kommer hem. Väldigt skönt faktiskt! Rum för sådana reflektioner får man ju knappast hemma.

Jag har också funderat en del på vem jag är. Som jag har nämnt tidigare, så är jag kanske inte den typiska resenären. Jag trivs väldigt bra hemma, i min trygga zoon och bland familj och vänner. Inte desto mindre har denna resan varit nyttig för mig, kanske inte minst för att få träna på att vara lite själv och att få leva på ett annorlunda sätt. Nu har jag ju visserligen med mig två av mina närmaste vänner, men ändå. Jag känner faktiskt att jag har utvecklats, och att jag fortsätter med det varje dag.

Dock ska det inte uteslutas att jag inte längtar hem till Sverige ibland med. Man överlever att leva i ofräscha sänger och med äckliga toaletter... man vänjer sig med det. Men för mig går det inte att jämföra med hur det är hemma - min egna säng, mina egna dofter, relationer, maten...

Faktum är att kom jag på mig själv att reflektera över relationen till mitt hemland igår när vi var ute på vår lilla utflykt. När vi strosade runt där på de vackra risfälten frågade vår guide oss om vi inte hade risodlingar hemma i vårt land också. ”Nej, det har vi inte”, tänkte jag. ”Men vi har potatis och jordgubbar, och det är tusen gånger bättre/ finare/ godare / mer underbart / alla andra positiva beskrivande ord jag kan komma på”. Det var inte något ont mot Indonesien eller andra länder i sig. Jag gillar att resa - att uppleva och lära mig nya saker. Det blev bara så tydligt hur mycket jag älskar och saknar mitt land. En sådan reaktion säger ganska mycket.

Likes

Comments

Sista kvällen på Bali och vi har precis avnjutit sista måltiden på Ubuds gator. Vi kom hit igår, men har effektivt sett det man bör se här (med undantag för Monkey Forest då jag har extrem skräck för just apor).

Vi tog en tur som vårt hostel erbjöd och fick besöka två tempel samt risodlingar. Spännande, men dyrt! Helt otroligt vad dem hittar på olika saker att ta kostnader för... inträde och donationer hit och dit. Donationer trodde jag var frivilliga, men icke sa nicke. Vi kände oss riktigt dumma när vi bara låtsas som att det regnade och gick förbi människa efter människa som bad om pengar... Men är man backpacker så är man. Inträde och en liten peng till vår guide som hjälpte oss runt risfälten fick faktiskt prioriteras.

Kul dag helt enkelt, trots att jag faktiskt har känt mig febrig hela dagen. Siri var inte så pigg igår och nu var det min tur. Men förhoppningvis blir det bättre inom kort då vi flyger till Yogayakarta imorgonbitti. Fler tempel to go.

Likes

Comments

Bild på mig och min älskade Theodor från de två första veckorna på vårt äventyr då vi hade honom som resesällskap <3

Sådär... då var de avvinkade! Usch, vad tråkigt det känns! Så tomt redan... Lyckligtvis fick vi till en sista middag på en kubansk restaurang i närheten av vårt hostel, vilket också resulterade i salsadans. Roligt sätt att avsluta en lyckad tid tillsammans på, speciellt då även Siri blev sängliggandes under dagen. Själv har jag faktiskt lyckats kurera mig redan. Verkligen förvånande då vi igår fick till både buffé och utgång med dans halva natten på Kutas så kända nattklubb Skygarden. Förövrigt måste jag faktiskt rekommendera detta stället för er som besöker Bali. Vi bjöds alltså på fri mat och dricka från klockan 17 och framåt och betalade knappt 65 kr för det. Bara den infon räcker ju för att säkra en lyckad utekväll!

Likes

Comments


Bildcred till Abbe med @almmatilda s fina kamera <3


Godmorgon!
Hoppas att allt är bra med er! 

Med mig är det tyvärr desto sämre då jag dragit på mig riktigt tjocka bihålor under natten... går därför mest runt i snuvar och har ont i huvudet. Vi har dock lyckats förflytta oss tillbaka till Kuta och vårt älskade Goose, som jag tipsat om i tidigare inlägg. Hoppas verkligen att jag orkar följa med ikväll då vi ska ut och äta avskedsmiddag och festa, då fem av det nya stora gängets medlemmar åker tillbaka till Thailand redan imorgon. Så himla tråkigt verkligen! Vi har haft så himla mycket kul och kanske extra mycket då vi har hittat oss en så fin vän i Matilda. Men vi har ju mer tid att hänga när vi kommer hem... Tur att vi bor så nära! <3

Likes

Comments

Hallå från ett molnigt Bali!

Idag har det faktiskt varit lite sämre väder än tidigare, och några droppar regn imorse och lite molnigt från och till har resulterat i att vi knappt har rört oss från villan... Bara några tappra steg ut genom grinden och bort till den lilla kiosken för att köpa mer snacks. Men vi klagar inte! Efter ett händelserikt dygn med klättring och mycket resa är det väldigt skönt att bara få andas ut lite igen. Speciellt då en del av gruppen känner sig lite småsjuka.

Villan vi bor i nu heter Villa Cecilia och är man på Bali så kan jag verkligen rekommendera några nätter här. Allt är superfint och vi betalar alltså bara 150kr/natt. Lite över budget för vår del, men tre stora fräscha sovrum med egen ingång, utomhuskök och tillhörande pool, gjorde det värt. Man måste ju få unna sig ibland! :)

Likes

Comments

Hej på er!
Nu har vi förflyttat oss vidare igen - x2 dessutom. Just nu befinner vi oss i en riktig drömvilla vid Canggu beach men hit kom vi för bara några timmar sedan. Vi har nämligen hunnit med ett dygn uppe i bergen också.

Igår eftermiddag begav vi oss alltså från Gili-öarna mot Bali igen. Mount Batur, en stor vulkan, stod som destination och efter en lång resedag tog vi oss äntligen dit, om än sen på kvällen. Fyra timmars sömn fick vi och klockan tre blev vi upphämtade av våra guider. I bäckmörker besteg vi alltså en vulkan på 1700 meter och hela klättringen tog cirka 2 timmar. Och användandet av orden klättring är faktiskt ingen överdrift. Bland askrester och lössten tog vi oss upp med endast små svaga ficklampor och man ramlade och slant både en och två gånger.

När vi väl kom upp var klockan cirka 05.30 och då bjöds det på frulle i väntan på soluppgången. Det var tyvärr en aning molnigt idag, men ändå... Vilken upplevelse! Må tro att vi var lagom nöjda och stolta när vi väl var nere igen!

Likes

Comments

Åh äntligen har även jag fått äran att få börja läsa Omgiven av idioter. Mer än hälften av personerna i vår resegrupp har redan läst boken och jag tror knappast att något tidigare har diskuterats så mycket som denna. Därför har vi alla fått en rätt bra inblick i vad det handlar om redan, men jag kände ändå att det vore kul att sätta sig in ännu lite mer. Och det var nog bra, känner jag nu i läsande stund. Den/de färger som jag fått tilldelade av vänner innan känner jag nämligen inte alls igen mig i när jag själv läser. Men kanske visas olika drag olika mycket i olika sammanhang, och kanske analyserar man sig själv på ett annat sätt än man analyserar andra.

Hittills har jag bara läst dryga 100 sidor... Men jag tänker att jag återkopplar när jag har läst klart för att se om nya synvinklar har växt fram då.

Likes

Comments