Yngsta morsan bra eller dåligt?

Nu när vi har hållit på att skola in Joel på förskolan så har man fått möta andra föräldrar, både till dom barn som redan har gått ett bra tag på förskolan men samtidigt andra som också håller på att skola in.

Och av alla jag mött så har det oftast varit pappor som både lämnat och skolat in.Det tycker jag ändå är oerhört bra då det annars brukar vara mammorna som har gjort det. Men av alla föräldrar så har jag än inte mött någon i min egen ålder som man kunnat klicka med och pratat. Det har mer känts som att jag är den yngsta morsan på hela förskolan, lite tråkigt just för att man får lite blickar och det känns mer då som att jag är "stora syster" till Joel än mamma,just för att jag är så mycket yngre än dom andra. Då är dom jag träffat över 35 ändå.Jag blir då också lite osäker på att ta kontakt med en annan förälder, just för att jag tänker att dom kanske tycker jag är för ung och inte har lika mycket koll som dom.Nu är det självklart säkert inte alls så men när man får blickar från andra äldre så känns det väldigt olustigt. Dom har varit trevliga men vi har inte direkt kunnat prata ordentligt.

Men fick frågan häromdagen av en liten kille i Joels grupp, hur gammal jag var, och när jag förklarade att jag var 26 så fick jag svaret "oj, det är ju jätte gammalt" 😭 Så det kanske är positivt ändå.Då passar jag nog in lite ändå om jag är så gammal. Haha!

Med pedagogerna så kan jag inget annat än älska dom, dom är super härliga, trevliga och jätte roliga att prata med.Där spelar det ingen roll hur gammal jag är känns det som. Jätte härligt!

Dom som jag prata med och som ändå kanske är 8-9 år äldre har satsat på karriären först och skaffat hus eller så och sedan planerat barn. Joel kom ju lite av som en chock och var inte direkt med på det och var ju verkligen inte planerad. Dom andra hade mer allt på plats och fixat och vi fick ta det lite som det kom.

Men men det slutade ju bra ändå och nu sitter vi också i hus, och förhoppningsvis så kanske nästa blir mer planerad i framtiden.


Men är det någon som känner igen sig? Just med att andra kan döma dig vid fösta ögonkastet att du ändå är en ung mamma. Hur har ni känt med inskolningen?

Gillar