Vägra söndagsångest!

​Jag har tidigare nämnt att jag har börjat använda ”the law of attraction”, som jag blev inspirerad från en dokumentären, ”The secret”. Den här bilden har jag på en vision board som sitter uppe på min vägg. Det är en bild på mig & Baileys storebror, som bor hos min moster. När jag skapade min vision board tänkte jag att jag skulle börja visualisera att jag hade en hund istället för att fokusera på varför jag inte kunde ha en hund (som de flesta ständigt påpekade). Några månader senare hämtade jag hem en valp som är en yngre bror till hunden på bilden! På min vision board har jag även andra bilder som ska hjälpa mig att visualisera det jag önskar mig. The Law Of Attraction hjälper mig verkligen att tänka mer positivt & får mig att tro på framtiden. Det känns som att allt är möjligt! 

På jobbet är det just nu ganska tufft med mycket stress & negativ energi generellt. Jag försöker verkligen släppa de negativa tankarna & vägra ha söndagsångest. Istället måste jag fokusera på hur jag vill ha det på jobbet & hur jag vill må. Trygghet, lugn & positivitet är det jag vill ha! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag fick Bailey vara med & göra lite ärenden på stan. Det är bra träning för honom att vänja sig vid mycket människor, hundar & bussar/spårvagnar. Han skötte sig exemplariskt. Han skällde bara ut några duvor som såg skumma ut!

Jag behövde köpa en ny mascara. Så nu ska jag testa den omtalade ”Better than sex” från too faced.

Coffee table book

Likes

Comments

Lördag

​Solen sken så jag & Bailey tog en promenad runt Härlanda tjärn. Nu är valpkursen slut så nu får vi försöka träna på de övningarna vi har fått. Det känns som att vi har gjort framsteg, men samtidigt märks det att Bailey börjar gå från att vara valp till unghund. Han är mycket mer intresserad av att nosa runt när vi är ute & är inte lika mammig längre. Samtidigt som jag förstår att det är bra att Bailey blir mer självständig för att kunna vara ensam så känns det lite sorgligt att valptiden är slut. Det gick så fort! 

Jag har haft kontakt med en hundrastare som kommer hit den 6 mars på besök. Jag ser fram emot att kunna ha Bailey hemma på heltid, men samtidigt känns det lite jobbigt att en främling ska ha ansvar för honom och vara i lägenheten när jag inte är hemma. Men längtar såå efter att komma in i vardagen tillsammans med min lilla (p)älskling. 

Likes

Comments

​Middagen gick jätte bra & var supermysig! När jag kom hem möttes jag av världens gladaste hund. Han verkade ha legat & sovit hela tiden när jag var borta. För att han var så duktig lekte vi ”godis-sök”. Därför hade han inte tid att vara med på bilden. 

Likes

Comments

Bilder från morgonpromenaden

​Bailey älskar snön! Det finns massor av ”nyheter” att nosa upp. Vad han älskar ännu mer är människor! Han försöker galoppera fram till vartenda en för att hälsa. Man tror ju att han borde vant sig vid alla gångtrafikanter, cyklister & joggare eftersom han bor i en storstad. Men nej. Han ska fram till ALLA för att hälsa godmorgon. 

Ikväll ska jag lämna Bailey hemma under en längre stund för första gången. Jag ska äta på restaurang med några kompisar & istället för att skaffa ”valpvakt” kommer han få vara hemma så länge. Annars brukar jag alltid ta med honom överallt, och om det inte går har jag stannat hemma. Men nu är det dags att han får öva på att vara själv så han kan flytta hem på heltid! 

Likes

Comments

Eftersom Bailey fortfarande är valp kan han inte vara ensam längre stunder ännu. Därför hjälper min moster & hennes man mig med att passa honom på vardagarna (världens gulligaste!). Snart tror jag han är mogen att vara hemma, då kommer jag ha en dogwalker som går ut med honom mitt på dagen.

Efter jobbet på fredagarna åker jag direkt för att hämta hem honom! Det är bästa känslan att få se hans viftande svans & känna hans blöta pussar igen! Nu ska vi bara njuta av kvällen. På söndag är det sista gången på valpkursen, så vi får försöka hinna öva en del på läxan i helgen också.

Jag märker att hans päls växer snabbt! Så det är nog dags att boka tid för trimning innan han inte ser nåt, igen!

Likes

Comments

Efter att jag insåg att jag led av panikångest spred sig ändå ett lugn över mig. För det betydde att jag inte var galen. Alla oförklarliga fysiska symtom, mardrömmar, hypokondriska tankar & rädslor berodde helt enkelt på att jag hade varit utsatt för stress under en längre tid som hade utvecklats till panikattacker. Men samtidigt som jag kände ett lugn kände jag en slags skam. Det var pinsamt att inte klara av naturliga, vanliga saker, som att ta en fika på stan med en kompis eller gå på bio. Det var ingenting jag ville att vänner & bekanta skulle veta. Det var bara mina allra närmaste som fick reda på det. Därför blev det mer & mer att jag avstog från att göra saker, för att slippa berätta & för att slippa vara rädd.

Tillslut insåg jag att jag var tvungen att göra någonting åt det för att kunna fortsätta ha ett socialt liv & klara av mina studier. På vårdcentralen fick jag antidepressiva & lugnande utskrivna. Det var det. Det är ingen som har återkopplat till mig eller ifrågasatt när mitt recept har tagit slut. Det har bara förnyats. Ingen terapi eller annan hjälp har erbjudits. Nu vågar jag iallafall göra sådant som anses vara ”vanligt” & naturligt. Jag kan gå på bio, gå till frisören, gå på restaurang, jag har till och med varit på arbetsintervjuer, som ändå anses vara en pressad situation i ”vanliga fall”. Nästa steg är helt enkelt att bevisa för mig själv att jag klarar av att göra allt detta utan mediciner i kroppen. Och det vet jag att jag kan. Jag måste bara hitta ett lite mer lugn i livet först så jag har ork att testa det.

Jag har läst en del om att forskning säger att husdjur minskar stress hos människor. När du klappar ett djur sänder hjärnan ut ett hormon som minskar stressen i kroppen. Jag märker även som nybliven hundägare att jag kommer ut mycket mer. Jag kan inte längre dra täcket över huvudet & stanna i sängen hela dagen. Bailey behöver mig. Jag & Bailey går på valplurs tillsammans, så vi träffar mycket nya människor. Målet är att vi längre fram ska gå en lydnadskurs & en agilitykurs. Att umgås med Bailey får mig verkligen att må bra & det känns som att hundsök & agility verkligen kan bli en hobby som vi har tillsammans. Tidigare har jag ridit & har därför alltid varit i daglig kontakt med djur, så som hästar, grisar, katter, hundar osv. Så när jag slutade rida & familjens hund, Leo, somnade in år 2013 kände jag verkligen hur tomt livet blev utan djur runt mig. Därför är jag så tacksam att jag har mitt lilla busfrö som sprider så mycket glädje & som tar med mig ut på äventyr när vi promenerar i staden Göteborg.


Likes

Comments

Första inlägget

Det var den 17 november 2017 som mitt liv äntligen tog en positiv vändning. Det var då jag hämtade hem Bailey. Mitt liv innan hade nog vart ganska upp och ner, mer än vad jag själv egentligen hade insett. Under flera år hade jag kämpat med allergiska reaktioner & andnöd, vilket egentligen visade sig vara panikångest. Under flera år hade jag sökt vård för fysiska besvär som visade sig vara på grund utav stress. Läkarna behandlade mig, men de såg mig inte. Jag fick salvor utskrivna, allergitabletter, kortisontabletter & sprutor, som inte ens jag vet vad det var för ämnen i? Alla behandlade mina symtom men ingen såg problemet. Det här höll på i kanske 5-6 år, om inte mer? Symtomen eskalerade mer & mer. Jag själv sökte efter svar & framförallt hjälp. Jag testade akupunktur & terapi. Men det gav inte heller någon positiv effekt. En dag under min praktik på en förskola i Göteborg fick jag min första kraftiga panikångestattack. Jag trodde att jag skulle dö, kroppen stängde av allting runtomkring, jag hörde ingenting mer än min inre röst som sa ” du måste härifrån, nu!!”. Det kändes som att jag inte fick någon luft & hjärtat slog så kraftigt att det skulle hoppa ur bröstet. Min handledare tog mig i armen & sa någonting ohörbart, samtidigt som jag försökte springa därifrån med tårarna rinnande nerför kinderna. Min pappa fick komma & hämta mig efter det, för jag vågade inte ta spårvagnen hem ifall det skulle hända igen. Rädslan för att vistas på allmänna platser växte efter det. Jag vågade inte åka kollektivt eller gå på föreläsningar i skolan. Jag var 24 år & var tvungen att bli skjutsad överallt om jag skulle våga gå hemifrån. Min självständighet försvann, samtidigt som jag bara ville kunna vara ensam.

Hur fick jag då reda på att jag hade panikångest? Det var inte från någon av alla de läkare, vårdcentraler & sjukhus jag hade besökt under åren. Utan efter min attack på min praktikplats började jag googla. Min upplevelse verkade stämma överrens med vad hemsidorna kallade för ”panikångest”. På mina sökningar kom en youtube video upp som träff. I videon var det en tjej som hette Therese Lindgren som förklarade hur det kan kännas när man får en panikångestattack. Min diagnostisering fick jag alltså utav en av Sveriges mest kända YouTubers, & sedan den dagen är jag en av hennes trogna följare. Videon skickade jag även till mina föräldrar, för hon satte ord på alla känslor, tankar & upplevelser mycket bättre än vad jag kunde. Jag tror att mina föräldrar fick en större förståelse för vad jag gick igenom efter det. Det går inte bara att ”tänka positivt” & så är ångesten borta. Detta var något jag skulle behöva tampas med länge för att komma ur.

Här nedan är Therese video om ni är intresserade utav att se den. Hon förklarar hur hon har upplevt sina panikångestattacker.

Så till frågan, varför gör jag det här? Varför skriver jag om detta i en blogg? Jag har inget bättre svar än att det får mig att må bättre. Jag har alltid tyckt om att skriva & fota. När jag var yngre skrev jag dagböcker, dikter & texter, skillnaden är att jag aldrig har skrivit med syftet att någon annan ska få läsa det. Drömmen var att bli journalist eller författare & skriva om viktiga ämnen som skulle hjälpa människor & förbättra världen på något sätt. Jag tror inte att min blogg kommer att förändra världen, men kanske kommer den förändra min värld? Kanske kan den förbättra någons dag som känner igen sig i det jag skriver? Det har jag ingen aning om. Men bara det att få ner mina tankar & ut dem i universum får mig faktiskt att känna mig lite lättare.

Hur kom Bailey in i mitt liv? Jag har alltid ÄLSKAT hundar. Sedan familjens hund somnade in 2013 har jag velat köpa en egen hund. Men livspusslet med studier, heltidsarbete, singel & stram ekonomi har aldrig klingat bra som hundägare. Men så en sen natt när jag hade svårt att somna kom jag över en dokumentär på youtube som hette ”The secret”. Dokumentären handlar om att allting du tänker på, lägger ditt fokus på, attraherar du in i ditt liv. I filmen är det välutbildade, framgångsrika personer som berättar om hur de använder ”The secret” i sin vardag. Dokumentären var väldigt övertygande. Och ju mer jag läste om det, detsto mer blev jag inspirerad att testa det. Istället för att fokusera på varför jag inte kunde ha en hund, började jag istället fokusera på att jag skulle köpa en hund. Några månader senare åkte jag för att hämta hem Bailey.

Likes

Comments