Vad hände med sömnen?

Shit, vilken jäkla skitperiod jag kommit in i. Har ju tidigare sagt att jag sover oförskämt bra, somnar direkt och verkligen sover huuur bra som helst. Nu kommer käftsmällen för det

Jag sover oroligt som tusan numera - somnar fortfarande nästan direkt när vi kryper ner under täcket på kvällen, men det går inte lång stund så vaknar jag och att sen somna om är så svårt. Det går helt enkelt inte. Jag vaknar runt 03-04 för att kissa och sen somnar jag inte om, inte så lätt iaf.

Jag har tänkt och tänkt om det är något som grämer mig, men kan inte komma på något alls. Jag känner ingen oro alls, bara en massa längtan. Jag känner varken oro eller skräck inför förlossningen, det är som att den inte ens bekommer mig än... Har pratat med BM om just det - att jag snarare är orolig/stressad över just det faktum att jag INTE känner nånting inför förlossningen. Vad är det för fel på mig lixom?

Vi har inte direkt något kvar att ordna med innan hon kommer heller, vi är så gott som redo. Vagnen och babyskydd är det enda vi inte har hemma, men det ska vi hämta i helgen som kommer när mina föräldrar är på besök.
Sängen står redo, bäddad och klar. Likaså vaggan. Vi har blöjor hemma. BB-väskan är nästan klar. Alla kläder, filtar och sånt är tvättade.
Eller är det någonting i mitt undermedvetna som försöker säga att vi INTE är redo än? Har vi missat nåt?

På jobbet har jag också koll på läget känner jag. Jag har påbörjat en del av överlämningen av mina ansvar samt att jag har en färdig checklista över saker som ska lösas, överlämnas, ordnas med osv. Så där är jag inte heller ett dugg orolig.

Aningens piggare kanske jag känner mig rent kroppsligt, även om jag mentalt är trött pga sömnbrist. Jag blir lätt rastlös; har haft lite svårt under jul/nyårs-ledigheten att bara ligga på soffan en hel dag och plöja skitsaker på TVn. Rastlös och det kliar i kroppen - samtidigt som jag inte har ork att göra saker. Inte alls sugen på att åka iväg och göra saker som Fredrik föreslår, för att få tiden att gå. Å andra sidan VILL jag planera saker, men samtidigt bara vara hemma... Velig till tusen som ni hör ;)

Sen är jag ju gråtmild som fasen. Tjuter för minsta lilla. Och kroppen kliar. Fötterna kliar. Benen kliar. Magen kliar.
Inte blir det bättre av att hundarna har ett extremt närhetsbehov just nu heller. Deras tryckande närhet mot min kropp så snart jag sätter mig ner någonstans är djävulusiskt enerverande. Det kokar i mig typ. Flyttar på mig och de flyttar efter... Suck...

Inte mycket som känns bra just nu med andra ord, som ni kanske hör... ;)
Men men, kanske är det här kroppens sätt att säga "nu är det snart dags för sömnlösa nätter, dags att du förbereder dig". Kanske är det här bara kroppens sätt att förbereda mig på vad som kommer framåt. Eller är det helt enkelt så att jag jinxat mig själv genom att "skryta" om att jag haft ett sånt himla bra sovmönster och att nu säger karma lixom ifrån att "näe du, sådär bra ska du inte ha det!"...?

Hur hade ni det i slutet av graviditeten innan era små kom? Problem med sömnen som jag, eller sov ni bättre kanske?

Gillar

Kommentarer

nittonsekunder
nittonsekunder,
Säger precis som ovan, jag hade också svårt att få kvalitetssömn sista tiden. Man känner sig otymplig hur man än ligger och det där jäkla kissande hela nätterna hjälper ju inte haha.. Jag tror att vid ett tillfälle precis innan Levi fixerade sig, att det var ett typ "obehag" (dom snurrar väll och har sig) eller knepiga sparkar som också påverkade sömnen för min del. ✨ Prova dig fram med något avslappnade te eller vetekudde vid läggdags, jag lyssnade mycket på poddar precis när jag skulle sova för det fick mig att slappna av på ett annat sätt att höra någon prata. Men nu är ni snart i mål! 🥰nouw.com/nittonsekunder
theoakleaves
theoakleaves,
Åh men vilket bra tips - vetekudden! Den har jag faktiskt inte ens tänkt på att ta fram. Vi har försökt ta för vana att lägga oss lite tidigare nu när vardagen är tillbaka och slår faktiskt på poddar och lyssnar på, eller P3-dokumentärer. Men just det där att ligga bekvämt har jag svårt för. Kan inte ligga på rygg lkängre som annars är så jag ligger i sängen, och tillochmed ligga på sidan börjar bli obekvämt, trots stöd för magen och kudde mellan knäna osv. Halvsittandes är nog det som funkar bäst, men hur skönt är det i längden? Får även lite smått obehag i ryggen av det...
Men men, nu är vi snart i mål som sagt, så det handlar väl bara om att "stå ut" de sista veckorna och intala sig själv att det är värt det, när hon väl finns hos oss sen ♥
nouw.com/theoakleaves
LindaMarieOttosson
LindaMarieOttosson,
Nu har ju jag väldigt lång tid kvar till min förlossning, men jag känner inte heller någon oro eller stress inför det. Jag tror att kroppen kommer att veta exakt vad den ska göra och att det bara kommer vara att hänga på. Vi är ju skapta för att kunna föda och kommer få experthjälp där på plats, så jag känner mig väldigt lugn. ☺️nouw.com/lindamarieottosson
theoakleaves
theoakleaves,
Ja det är så jag känner också - vi är skapta för detta, kvinnor har fött barn i alla tider och det kommer finnas personal på plats med kompetens. Men har även full förståelse för de som faktiskt lider av förlossningsrädsla; att kanske tappa kontrollen, att man är rädd för smärtan, att inte veta exakt när det sätter igång osv.nouw.com/theoakleaves
LindaMarieOttosson
LindaMarieOttosson,
Nej men precis. Jag kommer nog också att bli ganska pirrig när det väl gäller. nouw.com/lindamarieottosson
theoakleaves
theoakleaves,
Ja det tror jag säkert ♥nouw.com/theoakleaves
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229