Förlossningsberättelse - Del 2

Första delen hittas här!

Nu står vi utanför operationssalen och jag är sååå nervös. Jag rullas in och Sebbe går bredvid. Jag får order om att hoppa upp på operationsbordet. Allt går väldigt fort och på rutin.

"Upp på operationsbordet". Ekade i mitt huvud. Som att när jag väl sätter mig där är det no turning back. Men tjejerna skulle ju ut så jag hoppade upp.

Dem satte en till nål i handen eller vart det nu var. Kommer inte riktigt ihåg. Denna gången gick det på första försöket thank god haha.

Nu kommer alla läkare och sköterskor fram och presenterar sig. Alla supergulliga och professionella. Dem märkte nog hur nervös jag var. Det enda jag kunde tänka på var ryggbedövningen dem strax skulle lägga. Narkosläkaren förklarade hur det skulle göras och att jag skulle sätta mig mot Sebastian och kuta med ryggen som en ostbåge. Även att jag snabbt skulle lägga mig ner efter att den var lagd och att det då skulle sprida sig en värme i kroppen.

Så jag satte mig framför Sebbe och jag fick ju inte fram ett ord. Satt bara och huttrade och skakade pga nervositet och kyla. Men Sebbe var så sjukt grym här och peppade mig med att vi snart skulle få träffa våra tjejer osv. Så försökte andas djupt.

Som sagt så var det ganska pang på rödbetan så att säga. Bakom mig samlades nu folk och bad mig sätta mig som en ostbåge för att komma åt att lägga bedövningen mellan kotorna. Moment of truth....

OCH DET KÄNDES KNAPPT?!

Snabbt upp med fötterna på britsen och lägga mig ner. Fattade nog inte hur snabbt man behövde lägga sig ner. För snabbt kom känslan av värme som bred sig i benen. Hur skönt eller?! Jag frös ju som en tok.

Känner hur pirrig jag blir och typ fnittrig. Tittar på sköterskan som hade hand om mig och frågar honom med ett flin "Du gav mig nåt va??.

"Naaae". Sa han med ett flin tillbaka. Vet inte om han frågade Sebbe eller bara såg hur nervös jag var. Men det tackar jag för! Tänkte hela tiden att jag ville be om lugnande men tänkte att jag var en mes då haha.

Så nu kändes ju allt plötsligt mycket bättre😂 SE BILD NEDAN FÖR BEVIS. Lite hög och uppkopplad med syrgas i näsan.

Nu ligger jag med armarna utsträckta och Sebbe på min vänstra sida och håller min hand. Dem drar upp ett skynke så att vi inte kan se nåt. Först hängde det bara ett litet underlägg som ni se ovan på bilden. Sebbe blev helt förskräckt och vi undrade snabbt om det var nåt mer som skulle hänga där. Dem skrattade lite och sa sjävklart!

Dem börjar greja bakom skynket och sedan poppar ett ansikte upp bakom skynket. Dem förklarar att kyla och smärta går genom samma "system" eller vad man ska säga till hjärnan. Så testade dem en kall bomullstuss på min bröstkorg där jag inte var bedövad och sedan där jag var bedövad. Och den hade satt sig. Dem klämde tydligen ganska hårt med en stor pincett också.

Sedan började det!

Jag kände att dem grejade med magen osv men kände ingen smärta. Jag var ju ganska nervös inför att få lite panik här. Men det gick hur bra som helst. Var typ lite coolt på nåt sätt. Om det nu var det där lugnande jag fick eller inte kommer vi aldrig få veta😜

Och sen då? Jo ganska snabbt fick vi höra första barnskriket. Alltså lättnaden. Obeskrivlig. Dem visade vår lilla Bonnie som kom ut först. Hon som hade knökat sig före syrran bara sista veckorna. Så eldig.

Sedan kom andra barnskriket. Och det var vår lilla Bianca. Lilla lugna Bianca. Så sjukt att redan efter snart bara 7 veckor är dem små personligheter<3

Här kommer jag ihåg att jag grät glädjetårar men det liksom kom inget ur ögonen. En sån lättnad att dem mådde bra!

Sebbe höll den första bebisen och så fick jag frågan ifall jag ville hålla den andra. Jag började bli lite yr här nämligen och var så rädd att tappa henne. Men eftersom varje barn hade varsin barnmorska så satt hon som hade ansvaret över hon som jag skulle ha på bröstet och hjälpte mig hålla. (Se bild nedan)

Nu börjar det bli lite obehagligt och det känns ganska väl hur dem gräver högt upp i magen. Dem tar bort moderkakan om jag inte minns fel. Sa att det gjorde ont vilket det nog i efterhand inte gjorde men det var så obehagligt. Här börjar jag må räääätt illa och ber dem ta bort Bonnie.

Frågar Sebbe om en påse och börjar spy såklart... Eller ja det var tur att jag fastade innan för det kom inte upp något utan hulkade bara.

Men sköterskorna var snabbt på att ge mig blodtryckshöjande( så fort barnet/barnen är ute är det vanligt att blodtrycket sjunker hastigt) och höjde syrgasen (snygga slangen i näsan😉). Så efter en ganska kort stund mådde jag bättre. Blev väldigt trött dock och kändes som jag ville sova och frös. Fick en sådandär go uppvärmd filt på mig som gjorde gott.

Under tiden har dem börjat sy ihop och var nästan klara.

När dem var klara drog dem bort skynket och kom fram till oss för att förklara att operationen gått väldigt bra. Men att jag förlorat mer blod än vad som var vanligt. Därav tröttheten jag kände säkert blandat med att nervositeten släppt osv. Kände mig heeeelt golvad. Ville bara sova. Men samtidigt vara vaken då jag precis fått två små såklart!

Dem frågade om jag tyckte det var okej att få blod och det sa jag att det var! Så tacksam att det finns dem som ger blod🙌

Sedan drog dem över mig till min säng igen med en massa blå underlägg på och fick åka till rummet igen. Trodde man skulle behöva ligga på uppvak men det behövde iallafall inte jag. Längtade så tills bedövningen skulle släppa i benen så att jag fick röra på tårna igen. Var även sååå sugen på nåt att äta då jag inte ätit sedan kvällen innan.

Men jag fick inte äta något förrän jag fått blod och tills jag kunde röra lite på fötterna. Det gick dock ganska snabbt tycker jag. Iallafall i mitt huvud. Men under tiden vi väntade på det och myste med tjejerna så fick jag dropp, blod och en blodtrycksmätare som tog trycket regelbundet.

Som sagt var jag ganska borta under tiden men så mysigt att tjejerna var hos oss äntligen och mådde så bra. Hade ställt in mig lite på att dem kanske behövde åka till neo osv. Men nix! Bonnie spydde fostervatten första dagen men gjorde det med gott mod. När Espen gjorde det blev han helt röd och gallskrek. Så lite skillnad denna gången.

Sebastian såg ut som en kirurg😂

Efter första påsen blod kände jag energin komma tillbaka. Nu kunde jag njuta ordentligt!

Alltså dem små liven. Låg i samma balja hela vistelsen om inte på våra nakna bröst❤

Så kul att du vill läsa!

Gillar

Kommentarer

Emelie
Emelie,
Gud vad mysigt att läsa om er upplevelse, och att det lät mindre otäckt än jag trodde... 😍 De är så fantastiskt söta!
thelisalarsson
thelisalarsson,
Tack Emelie😍❤️nouw.com/thelisalarsson
malinjonasson
malinjonasson,
Så fint att få läsa, wow.❤️ Fick tårar!nouw.com/malinjonasson
thelisalarsson
thelisalarsson,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229