Människan är ett känsligt djur

Tankar & Funderingar

Vi må framställa oss som obrydda och stundvis riktigt kyliga. Coola personer. Men sen - mitt i en ytlig diskussion full av fnitter - ringer en telefon och det känns som ett slag i magen. Värre för den ena av oss, men det gör ont i båda. Fnittret dör ut. Vad pratade vi om innan? Så oviktiga saker.

"Vi klarar oss nog genom detta också. Det kommer gå bra. Helt säkert."

Men visst hajar man till. Inser att livet är så skört. Konstaterar att kanske gör vi ändå helt rätt;
lever så mycket vi kan under den korta tid vi har. För sen kommer man vara död så väldigt länge.

Ursäkta detta dystra inlägg. Skrattet återkom nog under kvällen och skuggorna jagades på flykt. Men det är bara att konstatera; hur tuff man än må vara så är man ett känsligt djur när det kommer till dom man verkligen, verkligen älskar.

(På bilderna ser ni två gäng med människor som orsakar känslor av oanade mått.
Och inläggets titel är en titeln på en bok av Rafael Donner. Ansåg att den passade in på vad jag ville säga.)

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229