Formar, centrifuger och Hotel California

Det är något över den här söndagkvällen som känns ödsligt och kallt. Jag kan inte sluta frysa. Och varför sitter jag och lyssnar på Hotel California?

Världen snurrar nästan för snabbt. Jag hinner inte med riktigt. Jag såg samma sorg jag själv känt så tydligt i en annan persons blick. Såg den som utomstående, inte i spegeln och det sände kalla kårar längs med ryggraden. Det är sorgen när du lämnats kvar med rykande rester av det liv du till en början hade tänkt dig. Att börja om är inte helt lätt.

Men vi är som vi är. Vi kastas in i en centrifug och snurras runt, runt, runt och skakas om riktigt ordentligt. Sen kommer vi ut - precis likadana som när vi kastades i. Var det inte meningen att vi skulle formas om? Jag vet inte. Inga formar eller centrifuger tycks bita på mig.

Det är okej.

  • 320 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229