700 kilo busunge och snäll sparv

Hästlivet

Det är verkligen, verkligen vår i luften nu! Snön smälter blixtsnabbt och solen får isen i själen att smälta. Man blir gladare. Kanske till och med snällare?

Igår var one of those days när eleverna utbrast "snääääälla, kan vi inte sticka ut på terrängtur?!" och vi var inte precis svåra att övertala.
Första varvet satt jag uppe på Pottans rygg. Han är så rolig! Jeppi, Folke och Mini som vi hade med på rundan levde loppan och hittade på små snälla bus, vilket smittade av sig på Pots som gärna hade hakat på... Småbockandes och galopperandes med sidan före känns han nog väldigt stor jämfört med min lille Alf... Men så länge han inte brallar så som han gör i hagen är det inga problem! Roligt med glada hästar!

Andra terrängturen satt jag på Alfs rygg. Betydligt lugnare idag... Han vet ju också när han ska ta sitt ansvar och vara en duktig ledarhäst.
Den rundan var kanske den mest organiserade jag varit ute på med elever någonsin. Alla skötte sig helt perfekt! Både barn och hästar. Vi galopperade en bra bit och jag har aldrig sett en så prydlig rad hästar som den jag såg när jag tittade bakåt. Wow!

Sist ("men inte minst" höll jag på att säga, men han var ju faktiskt minst!) red jag med på lektion med Rurik. Vi deltog ungefär 20 minuter i skritt och trav och han var jätteduktig. Skönt att ha pappa Prins att följa när man själv är lite liten och osäker. Det blir nog bra med den ponnyn. Helt genomsnäll och rar men väldigt känslig. Vi skyndar långsamt. Vårt lilla "sladdbarn" - yngst av alla!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229