Att vara rädd för förlossningen

Relativt snabbt in i den här graviditeten började en rädsla hålla fast vid mig och det var omöjligt att skaka av mig den. Jag brukar kunna rationalisera med mig själv rätt så bra och kunna undvika att fastna i tankar som jag själv tycker är onödiga. Men rädslan för en ny förlossning gick inte, och går inte, att förhandla bort med mig själv.

Under förra graviditeten vill jag inte påstå att jag var lugn inför den, men nervös var jag faktiskt inte. Jag accepterade att jag inte kunde styra över den, att det var onödigt att bestämma sig för ett händelseförlopp som mest troligt inte skulle infinna sig och med mitt kontrollbehov insåg jag att var det bättre att jag släppte på kontrollen istället för att försöka hantera en situation jag faktiskt inte var chef över. Min enda farhåga var att det skulle ta lång tid.

Det tog lång tid. Det tog så inihelsike lång tid. Och om det inte vore nog med att det tog lång tid så var smärtan outhärdlig nästan från start. Jag säger inte det här för att skrämma någon, men det var min upplevelse. När jag blev gravid igen började jag återuppleva förlossningen om och om igen och har väl någonstans på vägen insett att jag kanske inte har bearbetat den ordentligt.

Så vart står jag nu? I vecka 32 ska jag dels få träffa en förlossningsläkare och göra upp en förlossningsplan som vården inte får frångå, om jag nu bestämmer mig för att genomgå en vaginal förlossning. Dels ska jag även göra ett till ultraljud då moderkakan eventuellt ligger för utgången. Oftast har den flyttat sig, men med tanke på hur extremt bra jag känner bebisens sparkar tror jag inte att den har åkt framåt och uppåt i allafall. Jag har svårt att tro det. Annars är det här en riktig ninjabebis. Om den ligger kvar innebär det planerat snitt. Så just nu känns det som pest eller kolera, förlossning med risk på nästan 30 timmars ny smärta eller ett kejsarsnitt som är en jättestor bukoperation.

Inte blir jag klokare ju mer tiden går heller. Jag vet att det oftast innebär en snabbare förlossning med barn nummer två, men med tanke på hur enkla mina graviditeter är så är jag rädd att min förbannelse är att ha helvetiska förlossningar. Jag fick rätt sist och i den här frågan ogillar jag kraftigt att ha rätt.

Gillar

Kommentarer

mammashus
mammashus,