Att vara en smula avundsjuk

Okej. Det här kanske kommer att låta som hyckleri, men jag är avundsjuk på alla som har möjlighet att vara hemma länge, länge med sina barn. Jag saknar det så. Om samhället hade sett annorlunda ut och om jobbet inte hade hamnat i knäet på mig, då hade jag velat njuta ännu fler mornar genom att snusa bebisnacke utan några som helst krav. I månader. Gärna år. Jag hade gärna inte behövt jobba alls. Någonsin.

Jag saknar att varje dag ska vara Inez och min dag, varje dag ska formas efter vad vi ska göra och efter hennes behov. Då när den största funderingen var vad vi skulle äta till middag och vilken av Inez alla fina kläder hon ska få ha på sig den dagen.

Det är en ynnest att vara föräldraledig och det är väl egentligen därför jag tycker att båda föräldrarna bör vara hemma. Båda borde uppleva hur det är. De dåliga stunderna, men framför allt det mest underbara som finns – spendera tid och lära känna sitt barn.

Nog för att jag har en förmåga att bli nostalgisk, men den där mammaledigheten var banne mig alldeles...alldeles... underbar. 

Gillar

Kommentarer