Att inte ta livet för givet

Mini-Inezen någon månad gammal.

Jag är som bekant journalist. Största delen av mitt arbete går dock inte ut på att vara reporter och skriva artiklar utan handlar om andra delar som är minst lika viktiga, i alla fall om du frågar mig. Nåväl. När det inte är sommar så har jag reporteruppdrag tre dagar i månaden. Det är kul att hålla i gång det och få göra ordentliga artiklar, åtminstone då och då.

Min första reportervecka efter att jag började jobba heltid träffade jag en kvinna som är drabbad av ofrivillig barnlöshet och skrev om hennes resa genom provrörsbefruktning för att till slut få dottern Freya. Det var en sådan fin artikel att skriva, dels för att Annelie var en helt underbar person, dels för att jag och Magnus själva kämpade ett tag för att bli gravida och få vår Inez. Därför var det ett ämne jag gärna berättade om.

Det fina i historien är att barn läker så många sår. Nog för att det var ett tuff tid för Annelie och hennes man, men kärleken till Freya var så tydlig och helande på något vis att det trots allt gick att prata och minnas utan att jag upplevde att det var överdrivet smärtsamt.

Jag vill med detta skicka en hälsning till alla som kämpar eller som har kämpat med att få till en liten bebis i magen. Det är ingen rolig kamp. Det är en tuff kamp. Jag känner med er. Hoppas att Annelies berättelse kanske åtminstone får er att känna att ni inte är ensamma.

Här är artikeln jag skrev om Annelie och Freya.



  • Moa

Gillar

Kommentarer