Att ha separationsångest

Det slår mig några gånger om dagen att jag inte kommer att få göra det här hela dagarna längre. Nu är inte Inez en fantast av att amma särskilt långa stunder (läs max fem minuter, sen måste hon leka) men det är ändå mina absoluta favoritstunder på dagen. När vi får vara tätt intill och bara känna hur mycket vi älskar varandra. Det bästa är när hon tittar upp på mig och ler ett sådant där tandlöst underbart leende för att sedan fortsätta äta. Då smälter hela jag. 

Jag hade nog ammat för resten av livet om jag hade fått. Det är varken social accepterat eller särskilt praktiskt för den delen heller, men för mig är det banne mig oslagbart. Jag längtar redan tills jag får samma möjlighet att skapa ett osynligt kärleksband med Inez syskon. Jag vill återigen påpeka att jag inte lägger någon som helst värdering i vad andra mammor väljer att göra, men för mig har amningen alltid varit en självklarhet som funkat relativt ostört och därför associerar jag bara positivitet och kärlek till amning. 

Men för att min mjölkproduktion inte ska stanna av nu när jag ska börja jobba lite tidigare än vad vi planerat har jag införskaffat mig en elektrisk bröstpump. Jag vill helst amma tills Inez är minst ett år gammal, inte helamma förstås... Men mys- och kompletteringsamma. Däremot kommer det nog inte vara lika kärleksfullt att sitta inne på en toalett på jobbet, med sprängfyllda bröst som saknar min bebis och lyssna på en brusande pump som workar sin magic. MEN, vad gör man inte för att sen kunna komma hem och göra ovanstående avbildade gos. 

Jag får skaffa fler barn som jag kan amma helt enkelt. Det var iallafall min mammas lösning på problemet när jag skrev och frågade om jag inte kunde amma för resten av mitt liv Fler barn, jamenokejdå!

  • Moa

Gillar

Kommentarer