Att ha haft Inezkalas

För ganska precis en vecka sedan gjorde jag smörgåstårtor för glatta livet, för dagen efter var det Inez namngivning – eller Inezkalaset som jag kom att kalla det för. Vi hade bjudit in dem allra närmsta, vilket innebar en ganska stor skara eftersom man åtminstone kan beskylla mig för att ha en väldigt stor familj. Men det kändes viktigt på något vis att vi skulle samlas kring Inez och fira att hon fanns.

Jag fick nys (tack vare min vän Madeleine som även tagit alla fina fotografier under namngivningen) att Kafé Station här i Umeå har en lokal, som jag hyrde. Eftersom gästlistan blev ganska lång och vi inte har en kvartersgård eller annan lokal som rymmer massa folk blev det en ypperlig lösning. Lokalen är så fin och central!

Färgtemat för namngivningen var grönt och guld, en underbar färgkombination som gick igen i allt pynt jag skaffade fram. Mamma shoppade dessutom upp all eucalyptus som fanns i blomsterbutiken på stan, det blev pricken över i:et på alla bord.

Vi bjöd på smörgåstårtor och sen fika förstås. Jag fullkomligt älskar att baka, det är det bästa jag vet. Även under press. Det hade varit min plan B ifall den här journalistkarriären inte hade kommit i rullning. Men ett eget kafé får vänta ett tag till. Jag hade iallafall komponerat ihop två sorters cupcakes med frosting förstås (annars är det bara muffins, visst), en maffig chokladtårta med apelsintryffelfyllning och syrlig hallon- och citroncheesecake. Det fanns inte mycket fika kvar, men lite fick vi ta med oss hem.

Min moster Signe var själutnämnd präst för själva namngivningsceremonin. Hon berättade om Inez tre namn, sen sjöng min mamma Handens fem fingrar för Inez, jag delade ut faddercertifikat, min gudmor läste en dikt och så avslutade vi ceremonin med att sjunga Inez favoritsång alla kategorier – En kulen natt. Efteråt fikade vi och minglade vi. Ett alldeles utmärkt Inezkalas i mitt tycke.

Gillar

Kommentarer