Att ha en elvamånadersbebi

Jag är uppenbarligen inte toppenbra på att uppdatera ofta. Men det är värdefullt att ha de här månadsuppdateringarna, så det får faktiskt bli en sådan nu när vi ändå är så pass nära hennes månadsdag.

– Ännu en tand har dykt upp sedan jag skrev sist. Jag upptäckte den för någon dag sedan! Den här gången har alla inblandade sluppit feber och gnäll å annat som kan komma som ett brev på posten med tandsprickning. Det känns väldigt skönt!

– Inez är verkligen sig själv igen, eller har åtminstone varit det den senaste månaden. Så här när jag ser tillbaka så hade hon nog en gigantisk utvecklingsfas där vid nio-tio månader. Hon var gnällig, missnöjd i största allmänhet och otroligt mammig. Sjukdomarna gjorde det så klart inte enklare. Men sedan åtminstone några veckor har hon varit den vanliga glada och busiga bebin. Det är egentligen sedan i går som hon började gnälla lite igen och bli väldigt ledsen så fort jag sätter ner henne när jag kommit hem från jobbet. Hon vill vara nära, nära hela tiden. 

– På matfronten har vi väl inte gjort någon brutal utveckling. Hon ammar när hon ska sova  (dvs mitt på dagen och på kvällen) och även en del under nätterna, Är jag inte hemma när hon ska sova får hon ersättning i stället. Vi har försökt introducera välling för att veta att hon får i sig järn och liknande, men det har inte gått superbra. Hon får mat minst tre gånger om dagen, men det är alltid väldigt varierat vad hon äter. Försöker peta i henne lite frukt eller liknande emellan. Att få henne att äta är på riktigt det svåraste hittills i mitt föräldraskap.  Får väl brodera ut mer om det i ett eget inlägg kanske. 

– Hon har nästan lärt sig rörelserna till Imse Vimse Spindel. När hon vill att jag ska sjunga igen gör hon "regnrörelsen". Efteråt är det alltid applåder, oklart om dem är till mig för min sång eller till henne för att hon är så bra på rörelserna. Kanske till båda. Hon har också koll på vart magen är tack vare "Klappa lilla magen" och vart huvudet är efter ramsan "Fem små apor". 

– Sist rapporterade jag även om att hon kunde säga "ouf", där har hon lagt till två djurläten till sin repertoar. Hon säger "baaaAA" (med olika betoning på aa:en, mycket viktigt). Det betyder mjau. Nej, jag vet inte vart hon har fått det ifrån men det är hysteriskt roligt. Hon kan även låta som en apa, mycket svårt att illustrera i text dock. 

– Hon vinkar både hej och hejdå, hon drar ner mina tröjor när hon vill amma, hon dansar om man ber henne eller om hon hör musik (världens gulligaste gung), hon älskar att läsa böcker och det är typ den enda stunden hon sitter still. Bästa leken är att röja ut alla leksaker på golvet, om och om igen. Hennes favoritleksak är en gosedjurshund. 

Ja, det är väl lite kort om Inez. Elva månader. Snart är hon ett år, min lilla plutt. 

Gillar

Kommentarer